Jag har suttit säkert i en timma och läst det vackra fina omtänksamma människor skrivit till mig, av att de berörs av min sorg och saknad efter dig. Jag är glad att det är så, för då lever du vidare i folks medvetenhet. Genom min blogg får de veta att du funnits och jag känner mig starkare av det, jag vill inte att du bara ska försvinna, att det inte skall synas att du var här med oss andra. Jag tänker så mycket på att du tog bort framtiden, din kanske 60 år till på denna fina plats, dina släktled, du stoppade en fortsättning då du tog ditt liv, ändrade ödet, Varför?

Jag drömde om dig i natt och det var ett bra tag sedan jag gjorde det sist, jag letade efter en bra bostad till dig en alldeles egen och så skulle jag kolla bra skolor, men så var du borta och jag funderade på hur jag skulle finna dig, men då kom jag på att jag hade ditt personnummer så jag kunde kolla via det och leta efter dig men sedan vaknade jag igen. Vilsen för det var så verkligt och jag fattade inte först att du är borta, men så vaknade jag upp ordentligt till nuet och här är jag igen och saknar, sörjer och tänker.

Jag funderar på allt i våra liv, att du led av att du varit mobbad i skolan, att det var en massa bråk, att skolan var svår. På all den tid jag ägnade mig åt att oroa mig över dig och nu är du borta och då oroar jag mig för hur du hade det i ditt sista ögonblick, om du led eller om du dog direkt, om du hann ångra dig. Jag är mamma, allt oroar mig och då jag skulle leta minneslunden åt dig då oroade jag mig över att välja fel plats för dig att ligga som en sista plats på jorden.

Jag saknar dig Kim, varenda vaken stund sedan du försvann och som du ser även i mitt sovande tillsånd, du var en helt fantastisk son, hur ska jag kunna gå resten av livet och inte tänka på dig alla mina vakna timmar. Det känns som om jag glömmer att du är död i bland, korta ögonblick som ger en fristad, snabba tankar men så underbara för du är här, skulle önska de kunde vara i en evighet men inget vackert varar. Kanske var det därför du var tvungen att ge dig av, du var det vackraste på många sätt här i livet.

Ståle ska fixa frukost och Ramsay och Buddy har krävt sin uppmärksamhet av honom nu, de ska gosa så fina djur vi har och Buddy honom älskade du ju. Du kallade honom din Rottis, ja livet är inte rättvist för då skulle du vara kvar här med oss. Saknade skär sönder mitt inre, strimlar allt till små partiklar, det gör så ont att mista dig. Du var ju en glädjekälla så varför hittade du på det här?

Solen steker på snön, men det blåser stundom storm, jag kan uppslukas av att titta ut på snön, naturen utanför köksfönstret och tiden rinner bort, jag hamnar hos dig som alltid, mina minnen, mina stunder av lycka eller stunder av våra bråk, vi var ju inte perfekta, men jag saknar även detta nu, jag saknar allt med dig. All tid med dig har guldvärd nu...

Tänk om jag ändå fattat hur livet kunde fara fram, att vi inte skulle ha varandra i evighet, varför tror man att allt varar i en evighet? Varför tar man för givet saker? Jag har lärt mig nu älskade Kim, att inget varar i evighet och vill jag känna något, vill jag söga något måste jag göra det NU, jag styr mitt liv eller jag måste börja styra då jag orkar igen, för just nu orkar jag inte med att styra något alls, jag saknar dig alldeles för mycket, dina ord om att allt ordnar sig, allt blir bra, det är oK morsan. Herregud vad jag saknar allt det där idag.

Saker skall ändras, du dog och jag lärde mig att man måste leva här och nu och att man har en skyldighet att göra det.  Jag är fortafarande arg för att du gjorde det här, jag fattar inte varför, det är inte rätt. Du skulle vara här.

Jag tror inte du tänkte, jag tror du hamnade i ett vacum där du glömde alla som älskar Dig, inte att du var ensam för det var du inte, egentligen, nej jag vet inte bara spekulerar hela tiden, letar och finner ändå ingenting. Inga svar. Tårar som rinner, smärtan som bränner där inombords och jag ska lära mig leva så här, jag ska gå i resten av mitt liv och sakna dig.

Jag undrar är du en ängel nu, kan du se mig, kan du känna hur jag mår?

Jag vill tro att du finns här med mig, att du vandrar vid min sida, vakar. Jag önskar ju att det är så för jag älskar dig så mycket mer än ord kan beskriva.

Saknar, sörjer. Det är tomt.

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...