Så har man klarat av ett träningspass och jag känner mig riktigt nöjd måste jag säga, det har kommit förkylningar och mängder av lathet emellan ett tag men idag: Tog jag mig i kragen, såååå skönt.

  Nu sitter jag här vid bloggen och väntar på att svettningarna skall avta helt så jag får kasta mig i duschen, sedan ska jag förbereda mat och att läsa högt ur min bok, ett kapitel faktiskt på Wilmas i Arvika, kl. 19:00 i kväll. Nervöst men kul, kom dit om ni kan.

Gårdagen upptäckt av min sons ömhet ligger fortsatt i mina tankar, men mitt liv är här och nu så jag måste gå vidare med det och hoppas han finner sin väg till sist. Det bästa tips jag kan ge är att lägga bort sitt eget hat, sin egen förvillan och leva i nuet. Det är det jag har gjort och jag mår bra av det.

   Jag om någon har orsak att känna hat, men konstigt nog gör jag inte det längre. Jag förlät allas gärningar och jag förlät mig själv, lärde mig att älska mig själv och den jag är idag. Jag har rätt att vara älskad även om min son önskar se mig DÖD.

Tänker på alla förändringar som min GBP orsakat mig. Steg jag måste ta i rätt riktning nu för att börja stampa nedåt på vågen igen. Jag kan - jag vill - jag skall! 

  Jag vill höja ett varningens finger för dessa operationer för allt för få talar om hur det är att leva efter operationen och att alla faktiskt INTE mår bra av den. Jag har varit mycket sjuk så fort jag ätit mat och operationen har inte heller gett mig kollosala viktminskningar som man läser om, jag för en daglig kamp fortfarande bara det att nu är villkoren förändrade till det sämre.

   Att dumpa dagligen, att svettas omåttligt och kännna hjärtat slå vad man än äter är en jobbig erfarenhet och jag måste säga att man inte skall påverka någon att göra den här operationen, den skall komma av egen vilja inte av att andra tycker man är fet. Faktum är att operationen i mångt och mycket är farlig och att man faktiskt kan dö av komplikationer talas det för det mesta tyst om.

   Sedan kan man se till dem som MÅR BRA av den, och där säger jag STORT GRATTIS till ert nya liv. Jag önskar bara att det var så för alla och inte bara några procent.

   Nåväl, jag bantar vidare och jag tar tagi i träningen igen och kör på, hoppas nå ett bra mål där jag kan trivas. Grönsaker och frukt är mitt liv numera men det är inte fy skam och så klart alla kosttillskott som jag måste äta i resten av mitt liv. Positivt: "Jag har lättare för att röra mig och jag har lättare att finna kläder", Negativt: ALLT ANNAT!

Nu är det hög tid för en dusch och sedan att sätta igång och högläsa lite inför kvällen så jag vänjer mig vid det lite innan. Man vill ju läsa med inlevelse och ge lyssnarna en upplevelse som lockar dem att köpa boken i slutänden så vi får hoppas jag kan få till det.

   Kram på er alla och ha en riktigt fin vårdag om än mulen.

Rösta på mig!

-------------------------------------------------------

English Version

How have you coped with a workout and I feel really happy , I must say , it's got colds and lots of laziness in between for a while but today: I took me by the collar , soooo good .
  Now I sit here at the blog and waiting to sweating should subside completely so I'll throw myself in the shower, then I'll prepare food and to read aloud from my book , a chapter actually on Wilma in Arvika , kl . 19:00 tonight. Nervously, but fun , got there if you can .

Yesterday discovery of my son's affection is continued in my thoughts, but my life is here now so I have to get on with it and hope he finds his way at last. The best tip I can give is to put away his own hatred, their own förvillan and live in the present . That's what I 've done and I feel good doing it .
   I for one have reason to feel hatred, but strangely I do not do that anymore. I forgave everyone's works and I forgave myself , taught me to love myself and who I am today . I have the right to be loved even if my son wants to see me DEAD .

Think of all the changes that my GBP caused me . Steps I need to take in the right direction now to start stomping down on the scale again . I can - I will - I will !
  I want to raise a note of caution for these operations for all to get talking about how it is to live after the surgery and that everyone actually NOT doing well by it. I have been very sick as soon as I tasted the food and the operation has not given me a colossal weight reductions that you read about , I daily struggle still just that now the conditions are changing for the worse.
   The dump daily, sweating immensely and kännna heart beat whatever you eat is a difficult experience and I must say that one should not influence anyone to do this operation , it will be by choice not by others think they 're fat . In fact, the operation in many respects is dangerous and that you can actually die from complications speaks mostly quiet about .
   Then you can look to those who FEEL GOOD of it, and where I say Congratulations to your new life . I only wish it were so for everyone and not just a few percent.
   Well, I lose weight on and I 'll take Tagi in practice again and drive on , hoping to reach a good destination where I can thrive. Vegetables and fruit are my life now but it's not bad , and of course all the supplements that I have to eat the rest of my life. Pros: "I find it easier to touch me and I find it easier to find clothes," Negative: ANYTHING!

Now it's high time for a shower and then go right ahead and högläsa bit for the evening so I get used to it a little earlier. One wants to read with empathy and give listeners an experience that entices them to buy the book in the end, so let's hope I can get to it .
   Hug to you all and have a really nice spring day, though cloudy .

Jag vill börja mina ord till dig med att säga: DU VET INGENTING OM MIG! och har du någonsin hört talas om det som kallas för normaliseringsprocessen? Kanske borde du ta del av andra människors liv lite mera så du förstår hur saker fungerar. Det är fruktansvärt lätt att döma men att förstå och ha sympati är det värre med. Att du sedan föddes av mig ger dig inte rätten att agera hur som helst eller vräka ur dig saker som du ingenting vet någonting om. 

  Sorgligt att du har VALT att inte ta del i mitt liv, men jag har gått dig till mötes och accepterat ändå föler du mina steg. VILL VETA SAKER; IRRITERA DIG OCH ÖNSKA MIG DÖD.

Min kärlek till Kim skall du aldrig trampa på, lika lite som någon annan skall göra det. Han var älskad och är älskad och gravplats och gravsten, ja jag hade kanske önskat det funnits. Vart var ni andra som älskade honom så. Jag hade inte pengarna, ni kanske hade det?? 

   Klandra inte mig och kalla mig inte egoist för det är det minsta jag är, men ni får gärna TRO saker. Jag bryr mig faktiskt inte om vilken snedvriden syn du har på mig och jag har faktiskt slutat sörja över att jag mist även dig. Du lever och har ett val, det har inte KIM.

   Du om någon borde väl ändå veta att DU inte fanns i KIMS liv, du ville inte ta del inte i hans liv, inte  i dina systrars liv och inte i mitt liv, så varför utge dig för att säga att du vet någonting. Du vet inte vem någon av oss är och det är dagens sanning.

Faktum är att blod inte alltid är tjockare än vatten, i alla fall inte i ditt fall, tyvärr.

Döm mig för vad du tror att jag är, gör vad du vill, MEN acceptera att jag önskar att du lämnar mig ifred så som jag lämnar dig ifred utifrån dina egna önskemål. Att skrika om min död är till ingen nytta och jag kan bara säga att den kommer du få vänta på, jag ämnar leva länge ännu och sköta mitt så som jag hoppas du kan sköta ditt.

   Det är med ett sorgtyngt hjärta jag får be mitt eget kött och blod om detta, men det finns nog inget hopp för oss som familj är jag rädd. Jag har försökt, det har inte du. 

   I rättvisans namn sluta sedan upp med att tro att du vet någonting om mig, du har inte funnits i mitt liv på 14 år, du lever på spillror som sedan länge varit döda och som i mångt och mycket har byggts upp av andra i din närhet. INGEN AV ER VET NÅGONTING OM MIG!

Slisk Lindqvist eller som jag döpte dig "Mats", du var ett mycket älskat barn och du har fortsatt en plats i mitt hjärta, men det är minnet av ett barn som togs ifrån mig för 14 år sedan och vem du är idag vet jag absolut ingenting om, det har du inte tillåtit mig att veta. Ditt hat däremot, som är missriktat och felaktigt, det känner jag dock till, det visar du med jämna mellanrum.

   Men som du själv kommenterade, jag har försökt att nå in till dig, försökt att ge dig kärlek och att det sedan födde HAT inom dig är ledsamt att veta, men jag har försökt.

   Jag önskar dig dock all lycka i livet och hoppas du får en fin framtid. Jag ämnar fortsätta sköta mitt liv, sörja din bror som jag älskade över allt annat, och sedan hoppas jag att du sköter ditt, kanske kan du fånga sanningen på din väg i livet eller så är det något som aldrig kommer bära frukt. Vad du än känner så kommer du för alltid att vara mitt barn, bära mina gener. Jag bar dig inom mig och jag ÄLSKAR DIG, vad du än tycker om det, då, nu och för evigt så är du min son.

Mitt liv tog ni inte del av, inte då, inte nu och Du kommer nog inte göra det i framtiden heller vilket är sorgligt eftersom jag vet vikten av att leva i nuet och med öppna ögon.

Mamma