Alla inlägg under november 2013

Exklusivt Just nu första kapitlet av Röd Vinterängel ute för att PROVLÄSAS

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 10 november 2013 18:05

PROVLÄS Röd vinterängel Kapitel 1

RÖD VINTERANGEL

Utgiven av Bra & Leve Förlag HB www.bra-leve-forlag.se

Grafisk form och produktion: Brun Media AB Tryck och distribution: Publit.se

ISBN 978-91-981306-0-7

PROLOG

I det vakna ögonblicket, gav hon upp, hon slutade skrika. Smärtan fanns där, men ljuden upphörde.
Han satt grensle över henne, kniven glimmade, sängen färgades blodigt röd.
I dörren stod hennes lille son och tittade, blicken var fylld av skräck. Fadern förklarade att hon
var en röd vinterängel.
Hon stängde ögonen och for mot ljuset till evighetens port, slutade andas, ljuden avtog. Hon blev
slapp.

Kapitel 1

Vad är det som hemsöker henne, känslan av oro fyller hennes inre, rädslorna tornar upp sig likt
facklornas skugga då de spelar mot en vitmålad vägg.
I alla de steg hon tar i rummet har hon känt sig över- vakad, en känsla av ogillande har sträckt
sig efter henne. Mimmi har passat på att möblera om, den gamla soffan som var grön till färgen har
noppats av ålder och användande, men pryder fort- satt hennes vardagsrum, ger henne ett mjukt
igenkännande. Nu står hon här framför bokhyllan som fått en helt ny paradplats i hemmet, fylld med
åratals inköp av mediala böcker och hon börjar skratta, ett vansinnigt med befriande skratt ekar ut
över rummet. Mitt i alla känslor har hon sett hur gäddhänget dall- rat fram och åter när hon
sträcker sig för att ställa in den sista boken i hyllan. Det guppar fram och tillbaka och ger henne
en bild av gelé som skakas runt, skrattet tar form och bubblar ut, fyller rummets tystnad. Hon
skådar ut över tapeterna som med åren gulnat och som ger ett ledsamt intryck till hela rummet,
slitet. Hennes första tanke är att det borde tapetseras om, men så inser hon att det kommer att bli
kostsamt och slår bort det från sin ändå så hastigt flyende tanke, olustkänslan har åter krupit in
över henne. Känslan av att vara bevakad finns där, hon vänder sig om blickar ut över det
nymöblerade rummet. Är det här fint? Kanske, ja nu ska det i alla fall få vara så här, det har
varit en kamp att få allt på plats på egen hand. Lampan som tidigare stått på hörnbordet har fått
plats i fönstret och ska ge ett vackert grönt sken då hon tänder den till kvällen. Plötsligt slår
det henne att hon borde handla. Måste kolla vad som finns i skåpet innan hon går iväg, måste se vad
som behövde tas hem innan hon rusade iväg. Alla dessa impulsköp, hon behöver gå ned i vikt, men så
är ju chokladen alltid så frestande. Kylskåpet skriker av tomhet då hon drar upp dörren och med en ljudlig suck för hon åter dör- ren i stängt läge. Hon sjunker ned på

köksstolen för att skriva en minneslapp och blir för ett ögonblick förd bort i tankarna, bort till
sin mor och far som nu är borta. Allt de inte tillåtit henne, il- ska, frustration väcks. Kalla
känslor. Varför hade de aldrig förstått hennes behov? De hade alltid varit så fördömande, bestämt
allt över hennes huvud. Ännu en tanke tar rum. Lilla mormor som alltid varit så god och glad,
hennes hem som fylldes av underbara dofter av kryddor och hembakat kaffebröd, hennes glädje. Krop-
pen på den lilla kvinnan som kuvats av allt arbete och gett henne en kutryggig form, men trots
detta bar hon en blick som alltid var pigg och lycklig. Mimmi känner värmen spridas inombords vid
tanken på henne. Åter tillbaka i verkligheten och dess kalla vardagskänsla, inköpen, lappen. Hon
börjar skriva, hastar på för att komma iväg. Sliter åt sig väskan och far ut i hallen för att sätta
på sig kläderna, med en befriande tanke om att bo på nedre bot- ten i huset. Mimmi möter så det
yttre grådiset. Med raska steg tar hon av vid hörnet, korsar gatan för ta sig vidare till butiken.
Bara en ynka bit på väg börjar det duggregna, lätta droppar som faller från skyn för att snabbt öka
i intensitet och forsa ned som om himlen öppnat en kran. Mimmi skyndar på stegen. Håret droppar och
hon är genomvåt, men hon är strax framme. Dörren öppnas och Mimmi kliver in.
Butiken doftar av exotiska frukter, nybakat bröd och ytterligare en doft som hon inte riktigt kan
förnimma i sitt minne. Hon njuter ett slag av butikens atmosfär, plockar upp sin inköpslapp och
tycker sig redo att ta sig an sin uppgift. Styr sina steg mot mjölkdisken, lyfter åt sig smöret,
mjölken och grädden, lägger det sedan i kundvagnen. Tänker att det är ljust och trevligt i bu-
tiken. På Olssons butik finns inte bara matvaror utan även hus- hålls- och presentartiklar och lite
olika leksaker. Vid utgången finns också en mindre spelbutik där Mimmi brukar lämna in sin
Lottokupong, i förhoppning att vinna miljonerna. En blick på in- köpslappen och en knuff på
kundvagnen så bär det av mot kött- disken. Mimmi har planerat att köpa en stek, men kanske blir det något mer lättlagat i stället, tänker hon i det samma som hon kör vagnen framåt, i en rejäl

hastighet tills det tar tvärstopp. Hon har kört på en medelålders man som grimaserande tar sig om
sitt lår. Han gör ett försök att le mot henne och hon vill be honom om ursäkt, men istället blir
hon stående, som ett fån. Han knuf- far undan hennes kundvagn och haltar lätt fram till köttdisken,
där han lyfter upp en oxfilé som han sedan låter glida ned i den röda plastkorg som vilar på hans
arm. Mimmi vaknar upp från sin förstening, vet med sig att hon stirrat och känner sig dum.
”Förlåt mig, jag var i andra tankar”, säger hon lite förläget. ”Ursäkten accepterad”, säger han på
en riktig Hagforsdialekt. Mimmi tar tillfället i akt och sträcker fram sin hand. ”Mimmi”,
säger hon och ler.
”Micke” säger han och tar hennes framsträckta hand i sin.
Stundens magi är över och de båda drar sig bort igen, bort till sina inköp, bort till tryggheten.
Mimmi skjuter vagnen bor mot godishyllorna, nästan små- springer för att komma undan från den
obehagliga situation som uppstått. Väl framme vid alla färgstarka godispåsar, kan hon inte låta bli
att kika efter mannen hon just kört på. Han verkade trevlig och trots att han såg ut att ha ont, så
blev han ju inte arg. Mimmi upplever hur ett inre leende tar form. Han var ju riktigt snygg också
och hon har aldrig sett honom i butiken tidigare, undrar om han är nyinflyttad. När stegen styrt
henne vidare till chokladhyllan plockar hon åt sig tre stora kakor, en Marabou mjölkchoklad, en
helnöt och en frukt- och mandel. Snabbt läg- ger hon dem i kundvagnen. Hon kan inte låta bli att
känna ett enormt sug efter sött och får en viss längtan efter att komma hem igen. Mimmi drar vagnen
vidare mot utgången och kassor- na, tittar upp på hyllan med tvättmedel, sköljmedel, alla rader av
skurmedel och andra kemikalier. Tänker på att hon borde boka tvättid men orkar inte, får ta det en
annan dag. Vid hyllan invid kassan ligger travar av block, pennor och andra roliga småsaker. Mimmi
lyfter ned ett paket med gula blyertspennor, en pennväs- sare och två rosa block, linjerade i
A4-format. Med en bestämd min lovar hon sig själv att påbörja sin mediala bok, den bok hon så länge drömt om att skriva och

som hon gjort en hel massa research omkring för att kunna påbörja. Hon tar de sista stegen mot
kassan, lägger varorna på bandet, tar två kas- sar och lyfter upp sin väska ur kundvagnen,
handväskan som hon gjort själv av ett par gamla avlagda jeans. Hon tar fram plånboken, betalar,
packar sina kassar fulla och lämnar buti- ken med en kasse i vardera handen. Mimmi stannar upp, tar
ett bättre tag på matkassarna och hasar upp jeansväskan som ka- nat ned över armen. Fortsätter
utmed trottoaren, bort från buti- kens värme. Matkassarna gungar i takt med att Mimmi vaggar sig
framåt för att komma hem igen, hon känner sig sliten. I sin högra arm upplever hon hur det lättar
då handtaget och sidan på kassen går sönder. Hon vet med sig att hon hade överlastat påsarna och nu
ligger alla hennes varor ute på den blöta gatan med de solkigt bruna löven som fallit ned från
träden utmed gatan. Hon huttrar till då vinden sveper in mot henne, himlen är grå och hela
landskapet känns gråtungt och just nu väldigt ogästvänligt, allt känns tungt. Butiken som stängt,
vad ska hon göra nu? Bilarna som kör förbi. Helt plötsligt känns det som hon ger dem alla en stor
teaterföreställning. Hon hör hur det låter från bildäcken då de möter den våta vägbanan. Det låter
som någon målar väggar med en färgfylld roller, tänker Mim- mi. Det luktar av förruttnelse där hon
står, våt jord och löv som blötts upp av regnet tidigare i dag. Ändå känns luften krispigare och en
aning friskare kommer hon på sig med att tänka innan hon slår ut med armarna i yviga rörelser, hon
är alldeles röd i ansiktet. Hur ska hon nu få med sig varorna? Drömmen om att komma fort hem är nu
över. I det samma rullar en bil upp bred- vid henne och den tonade rutan glider ned. Där inne i
värmen sitter Micke från butiken, Micke som hon nästan knäckte benet på och han ler, ser faktiskt
lite road ut.
”Man ser ju att damen behöver hjälp”, säger han, för att i nästa andetag utbringa ännu en liten vers. ”Vi måste sluta träffas så här, vem vet hur det kan gå om det blir en tredje gång.” Mimmi känner sig allt annat än road just nu. Varför är han tvungen att se henne så här?

Han sträcker ut en tygkasse till henne, innan han själv hoppar ur bilen för att hjälpa henne plocka
upp varorna som rullat ut i gatstenen. Mimmi nyper ihop munnen och hennes förtvivlade rynkor i
pannan börjar sakta slätas ut. Fort plockar hon upp sa- kerna, vill inte titta på honom, känner sig
som en hopplös idiot. Blyg och klumpig, där hon sitter balanserad på huk för att plocka upp sina
grejer. När de väl fått upp allt igen erbjuder Micke henne lift hem i sin svarta blanka BMW, men
förlägenheten tar över- handen och Mimmi tackar nej: ”Tack, det går bra i alla fall. Har bara kvar
att runda hörnet och gå över gatan så är jag hemma igen”, säger hon och nu ler hon ett skinande
gigantiskt leende. Inom sig anar hon redan paniken komma, tänk om jag aldrig mer ser honom. Men i
det samma hon tänkt tanken, sträcker Micke ut handen och viftar med en liten pappersremsa. ”Mitt
visitkort! Ta det”, säger han. ”Ja så har du mitt nummer om du råkar i nöd igen.”
Nu börjar det smälta lite inom Mimmi, han flörtar ju med mig, tänker hon och känner rodnaden stiga.
Snabbt tar hon hans vi- sitkort, tänker inte ens på att ge honom sitt nummer, men frågar om han
ofta handlar i butiken.
”Det händer”, svarar han. ”Så du kan nog vara säker på att vi ses igen”, säger han leende, innan
han lägger i ettan och far iväg. Mimmi går vaggande sista biten hem och hon ler för sig själv,
varorna känns lättare än luft och stegen hon tar är så lätta att det känns som hon flyger fram. Väl
hemma packar hon upp varorna, tänker på Micke och på att han var rena drömkillen. Hon doftar på
visitkortet och anar en lätt bris av rakvatten. Det luktar gott. Hon ställer upp visitkortet i
köksfönstret lutande mot blomkru- kan med den röda begonian. Sätter sig ned för att vila ett slag,
innan hon sätter på kaffebryggaren för att få sig lite kaffe och ljuvlig choklad. Vilken toppendag
det blev till sist, tänker Mimmi och tycker sig bli alldeles varm inombords, reser sig och tar tag
i kaffebryggaren. Tömmer engångsfiltret, fyller på med nytt kaffe och häver kannan full med vatten som hon häller upp i brygga- ren, det ska bli en full kanna i dag,

tänker Mimmi, måste orka hålla mig pigg och skriva.
När hon väl fått på kaffet, tar hon de båda rosa blocken, pen- norna, vässaren och går in i
vardagsrummet med dem, lägger dem på plats på soffbordet för nu ska hon börja skriva på sin bok.
Kvittar vad man tycker eller tänker om min idé, det är ju just det, tänker Mimmi, min idé! Hon
smakar på orden, tittar ut genom fönstret som vetter mot den lilla trädgården, hennes sten- lagda
altan. Ser skatorna som äter av brödet som hon slängde ut i förrgår, de gottar sig riktigt där ute.
Högt säger hon: ”Hoppas ni låter er väl smaka”, så vänder hon sig om snubblar nästan på mattkanten
innan hon tar sig vidare ut i köket för att hämta kaf- fet och chokladen som hon längtat så efter
hela dagen. När hon väl fått kaffet och chokladen i sin hand återvänder hon till soffan, sippar på
sitt nybryggda kaffe och skriver de första orden i sitt block. Hon rättar till sina leggings och
drar den stora goa tröjan i svart och rosa om sig för att inte frysa. Hon tittar upp på tavlorna
som förmedlar ett inre lugn. De är fyllda av havsmotiv, fjäll och andra natursköna bilder. Hon
upplever en lättare saknad då hon tittar på fotografierna som är upphängda av modern och fadern på
väggens andra kortsida. På fönsterhyllan står hennes gröna glasfiskar och en stor blågrön kruka hon
nyligen har köpt med en stor frodig grönväxt i. Fönsterlampan är tänd. Mimmi reser sig för att
sätta på stereon, hör en massa slammer från grannen och en svag antydan till vatten som spolas
genom rören, men det är knappt hörbart. Hon njuter av den inbjudande doften av kaffet och den runda
smaken av mjölkchokladen som hon stoppar i sin mun innan hon reser sig upp. Det luktar Jasmin från
doftljuset hon tänt på bordet. Hon sätter på en cd med Takida, bara svagt som bakgrundsmusik. Med
några lätt vaggande steg är Mimmi framme vid soffan igen och landar med en lättare duns. Genom
fönstret ser hon rakt ut på fruktträden och de blöta klädesplag- gen som hänger på torkställningen,
i hennes tanke svär hon, borde tagit in dem innan jag gick till butiken, får ta det i morgon om de hinner torka. Hon återvänder till blocket och sitt koncen- trerade skrivande, begrundar orden

och känner sig lite upprymd. Hon reser sig upp igen, hämtar lite böcker från hyllan, behöver läsa
lite mera fakta om det mediala, innan hon fortsätter. Ute börjar det skymma.

VILL DU FORTSÄTTA LÄSA BOKEN ? Köp den via vår sida eller på Internetbokhandeln Bokus.se eller Adlibris.com

Allmänt

Dela · Kommentera

Helgbesök bonusgrabb och flickvän

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 9 november 2013 11:04

Vi har precis fått oss frukost och nu skall de ta en liten tur ut till sjön för att se hur det ser ut där nere. Frukosten bestod av smörgåsar, grapefrukt och ägg, ja själv hoppade jag över ägg för jag tål det bara inte efter min operation. Tragiskt för jag älskar smaken av ägg, men så är det vissa saker funkar inte.

Har skrivit till Ica i Arvika för att höra om de vill ha oss som dragplåster inne i butiken, signera våra böcker och sälja inne hos dem. Vi får väl se om de nappar på vår ide, hoppas det. Kan vara roligt att visa upp sig lite.
Har massor att ta itu med men tiden är knapp om man ska få till allting som man vill få gjort.

Gårdagen då, hektisk den startade med ett besök på Arvika Nyheter där vi intervjuades för att komma i tidningen på måndag eller onsdag och sedan bar det hemåt ett tag. Väl hemma satte jag mig ned för att söka ett litteraturstöd för min utgivna debutbok, hoppas kan man ju alltid göra.
Klar med det så bar det av till Arvika igen för att hämta upp bonusgrabben och hans flickvän som gästar vårt hem denna helg, mysigt. Kvällen teve, mycket prat, popcornsmys.
Och just i detta när jag sitter här och tänker, jodå ni hörde rätt "tänker", så är de ut en promenad med lilla Toby som är överförtjust i att ha besökare på hemmafronten. Han är gudomligt människokärlek vårt lilla pyre.

Tände ljus för Kim igår och han finns i tankarna en hel massa under en period nu, i går morse vaknade jag upp av att han stod vid sängen och sköt gummisnodd på mig på det där alldeles speciella sätt som Ståle lärde dem som smågrabbar. Det är lika underbart var gång man får en känsla av att inte vara helt säker på om man drömt eller om det verkligen skett. Min fina kimpan önskar ju att du vore här, det är tungt att vandra i livet utan dig. Älskad, saknad och aldrig någonsin glömd.

Allmänt

Dela · Kommentera

Nya rubriker

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 8 november 2013 09:15

Då skall man snart iväg till stan och träffa en kvinnlig journalist som heter Veronica och hon jobbar på Arvika nyheter. Så roligt att de vill hjälpa oss med lite draghjälp för att synas. Speciellt tack för att hon kontaktade oss gällande en intervju tills idag.

Skrev ett inlägg tidigare men av ren dumhet lyckades detta försvinna helt från min padda innan jag ens fått ut det, så nu skrivs det igen. Jag berättade om vårt bankbesök och införskaffandes av företagskonto, med internetbank och bankgiro samt om vårt besök på Teliabutiken för att köpa oss en iZettle, vilket vi kopplat till vårt konto så nu kan vi ta kortbetalningarna också vilket känns trevligt. Dock blir det ett påslag med 5 kr för kunden för att täcka avgifterna men det är ju ändå service. Små pusselbitar faller på plats och det känns betryggande.

I dagsläget har vi ur egen plånbok satsat ca 20 000 kr vilka vi egentligen inte har, men genom god planering och inga utsvävningar, billigare matköp, uteblivna klädköp osv, har vi lyckats att fixa detta. Nu ligger vi i faggorna för att försöka söka om det finns några kulturella stöd att få till sitt skrivande. Hoppas det då det kostar mycket med marknadsföring etc.

Till veckan ska vi även intervjuas för Ingesund Folkhögskolas hemsida, vilket vi ser fram emot. En del i vårt företag är ju bland annat att åka runt på författarbesök, så klart mot ett visst arvode, men då gärna till olika folkhögskolor för att berätta om vårt sätt att skriva, lite om oss själva, böckerna, karaktärernas födelse och att inte förglömma även någon liten skrivuppgift för att få dela med oss av skrivkänslan.
I dagsläget kan vi inte leva av skrivandet, långt ifrån men klart vi drömmer om en dag då detta skall bli möjligt, så vi helt kan ägna oss åt det vi vill. Men för att gå framåt i våra liv så studerar vi på heltid vid Ingesund Folkhögskola vilket är väldigt roligt.
Det tråkiga är att det är svårt för oss att nå ut till bokhandlare och att få dem till att ta in boken i sitt sortiment, för detta krävs det att alla som är intresserade av att köpa boken går in på bokhandeln och efterfrågar boken, då kanske man tar in den, men Röd Vinterängel och Ankharen finns att köpa på internetbokhandlarna i nuläget och Röd Vinterängel finns även som e-bok vilket även Ankharen kommer att finnas som inom kort.

Allmänt

Dela · Kommentera

I väntan på banken

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 7 november 2013 12:55

Idag har jag varit till banken för att ordna oss ett företagskonto med kopplat bankgiro och två kort samt internetbank. Bra att ha i vidare arbete. Samt för att se över andra betallösningar också, skall tillbaka till klockan tre igen för att skriva på papperen mm. Hoppas bara allt klaffar.

Tog även en runda för att panta burkar och slänga glas samt plåtburkar, skönt att få sådant gjort på samma gång. Vi har tankat bilen igen, vilket är mindre roligt då man ser tusenlappen få vingar och flyga sin väg. Jobbigt.

Haft ett långt och förtroligt samtal med min dotter, så sällan vi har tid med det numera men desto viktigare då det äntligen sker, andra dottern var hit igår och gav mig en massa byxor och jumprar så nu är garderoben påfylld. En del måste jag ned mer för att komma i men vad ska man säga, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Så jag väntar med ett leende på mina läppar.

Morgonen hade jag en tid att spendera på internet och diverse nyhetssiter och då kunde läsas att man har förbud att bära kors smycken på vissa arbetsplatser i England(flygvärdinnor) och senast i Norge där ett nyhetsankare fått ta stor kritik för att hon bar ett litet kors om halsen. Sverige kommer efter och snart kan vi nog förvänta oss samma typ av förbud då man anser att om man bär ett kors så kan detta kränka de nysvenska medborgarna och deras tro. Är det inte så att det går för långt nu? Vi skall alltså acceptera att folk kommer med bönemattor, går runt i burkor, bygger moskéer etc och själva kränkas i vårt protestantiska levnadssätt. Märklig inställning. Vart tog talesättet vägen om att man får ta seder och bruk dit man kommer.
EU vet jag ju även håller diskussioner om att kvinnans roll skall kväsas och att jämställdheten skall försvinna. Man vill ha ett mer musliminspirerat samhälle där kvinnan tillhör mannen och är honom underdånig. Och som om denna galenskap inte är nog diskuteras även att förbjuda våra vackra flaggor för att de innehåller en korssymbol.

Sakta men säkert lyckas vi nog utrota oss själva genom att alltid vara så förbannat tillmötesgående!

Allmänt

Dela · Kommentera

Nytt läsarmöte

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 5 november 2013 13:18

Idag fick jag ännu mera ros för min kriminalroman Röd Vinterängel. En kvinna som normalt inte läser böcker kom fram till mig och pratade. Normalt tappar hon textens innehåll då hon har det svårt med koncentrationen men min bok hade tagit henne helt, hon var så berörd av handlingen att hon slukat boken och ville ha mera vilket jag lovade att det kommer under 2014.
Hon slog sig på bröstet och sa, den var så ahhh. Jag bär den med mig fast den är slut. Jättebra.

Gissa om jag är stolt och glad då jag får mötas av det här omdömet, man älskar karaktärerna och det liv jag gett dem. Vilken lycka för mig som författare att få sådant betyg från dem som läser, man blir helt varm inombords. För er som ännu inte gett er i kast med min bok så finns den att köpa på Adlibris.com och Bokus.se m. fl. Och den går även att köpa som e-bok och att låna på bibliotek.

Allmänt

Dela · Kommentera

I bland känner man sig så liten och ensam i en stor värld

Kommentera (1)

Av Tove Birkeland Brandt - 3 november 2013 11:15

Idag har jag en inre oro, missnöje och jag bär på ledsna tankar och i allt detta reflekterar jag över en passerad tid, nämligen Värmländska bokmässan som vi var med på i helgen. Jag känner ingen eufori utan snarast vilar ett tungsinne inom mig, känslor av att blivit sviken ligger på lur och piskar i mitt inre.
Alla jag trodde skulle stå bakom mig eller oss, finnas där för att ge mig stöd eller komma för att de var stolta över vad jag/vi gjort och över att se mig/oss där jag/vi befann mig, de uteblev. Mitt i denna stora och utsatta värld som jag är så innerligt rädd för, stod jag ensam och kände mig faktiskt utlämnad för att inte säga övergiven.
Jag skulle beträda scenen och fick då stå i en mässhall full med folk uppslukade av andras böcker, överallt talades det och väldigt få kom att lyssna på det jag hade att säga. Jag tappade bort det jag ville säga och fumlade mig fram på ett hankigt sätt och ovetande om hur man bör bete sig efteråt och utan information i en ny situation stapplade jag ned då jag tackat de 3,5 som lyssnat till mina ord och började gå mot min monter. Då hörde jag ifrån scenen "och där gick bara författaren", vilket medförde att jag på ett skojigt sätt försökte ta mig tillbaka där jag prisbelönades med en bok. Hade ju varit kul att i förväg fått lite info om hur saker brukar fungera eftersom detta är fullständigt nytt för mig och känslan av att tas på sängen är mycket otrevlig och ledsam. Faktum är ju att man vill visa upp en god sida och det gör man dessvärre inte då man är oförberedd.
I det hela taget känns inte mässan så rolig som jag hoppats på, man trodde man skulle få bättre kontakt med nya ansikten inom branschen, men kände nog mest sceptisism över att vi fanns och sorgligt att säga lämnades vi åt vårt öde på vår lilla kant, nästan lite utstötta kunde jag tycka. Fredagens möte med eventuella läsare kändes oerhört påfrestande, då man uschade och fyrade mitt omslag eller helt enkelt det faktum att det finns för många av oss och att de inte kan fatta hur vi skall få plats. Själva hade de flesta inget till övers för deckare, men ändå gav de av sin tid för att låta oss veta att vi är överflödiga i deras värld. Man tackar för det.
Lördagen var bättre, vi jobbar hårt för vårt budskap och våra fina böcker, att visa upp allt det gedigna arbete vi lagt ned på att skriva dem och att på eget initiativ och med två tomma händer få ut dem så att de nu kan köpas via internetbokhandlarna. Vi träffade en del som var verkligt intresserade, en del hade läst om oss i VF på fredagen och var nyfikna, vilket var roligt. Gediget.
Att förklara hur ens karaktärer fått ta liv, komma till tals var så spännande, men ändå var det nu med osäkerhet man talade efter fredagens bemötande.
Nåja, jag har ett enda motto "Jag ska lyckas", varför?
Enkelt, min bok är faktiskt jättebra och om man tar till sig Mimmi, ger henne en chans så kommer man att vilja ha mera av henne i sitt liv och det kommer att komma mera, nästa bok är ju redan skriven i sin grundform.
Jag hoppas bara att jag kan bemötas med större värdighet i framtiden, det vore verkligt roligt eftersom skrivandet är en både ensam och otroligt tung men rolig process, fylld av ångest för att släppa iväg sin färdiga produkt och mitt i denna process vill väl mötas av nyfikenhet och inte fördömande.

Allmänt

Dela · Kommentera (1)

Morgon på Värmländska bokmässan

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 2 november 2013 08:48

Ljusen tända på bordet, böckerna upplockade på bordet och kaffet upphällt i den röda plastmuggen. Gårdagen hände inte mycket vid vårt bord, men många kommenterade att det finns mycket deckarförfattare i Värmland, kanske till och med för många jo sedan hörde jag så klart av många att mitt omslag är blodigt. Äldre lät sippa kommentarer om att de raktesta inte kan läsa den då den såg otäck ut och då funderar jag på om man ser på svenska nyheter och om man läser dagstidningar då dessa medier dagligen avspeglar händelser som jag påvisar med mitt omslag. Mord är hemskt och ofta blodiga och de sker där ute varenda dag. Nåja man reagerar och jag får väl vara glad för det.
Idag är det dagen D, jag ska stå på podiet och berätta om min bok och om mitt författande liv 13.30 i utställningshallen. Hoppas det kommer mer deckarsugna individer till mässan idag och kanske att även några läste om oss i VF i gårdagens bilaga, det vore kul om intresserade läsare tog sig fram till vårt utställningsproducent för att prata och kanske köpa våra böcker.
Jag fann dock ett besök mycket givande under gårdagen och det var en kär gammal klasskamrat från det vuxenstuderande delen av mitt liv som fick syn på mig "Anna-Karin" och hon blev ju själaglad och köpte min bok som jag fick äran att signera, annars har här inte varit ett enda känt ansikte vilket känns lite sorgligt.
Utställarna börjar komma på plats i lokalen nu och det har tänts upp här, ljud börjar ta form i salen och det rör sig lite här och där. Vissa har täckt över sina böcker, andra bord kan man i lugn och ro gå för att kika på, se vad de andra har att erbjuda. Lokalen påminner mig mycket om loppisbord på en del håll och man satte ut reaskyltar redan då man startade gårdagen, vilket kändes konstigt. På andra bord finner man mycket intressanta saker och naturligtvis drar de otaliga godisskålarna med gratis godis sina besökare. Det är ju en skada man som författare skaffat sig att titta, reflektera och ta till sig händelser som sker i skymundan. Vilket i och för sig är väldigt roligt då man på mässgolvet har tillfälle att se många karaktärer för kommande böcker.
Jag andas in boklivet i varje por jag kan för att ta med mig bevarat i sinnet efter helgen, för vart kan man bättre samla tankar och idéer om inte här på den Värmländska bokmässan.