Då har jag äntligen beslutat mig och skrivit mitt uppsägningsbrev till kommunen. Klarar inte gå tillbaka och arbeta professionellt med matlagning efter min operation. Måste sadla om helt så nu håller jag alla tummar jag har på att komma in på journalistlinjen till hösten i Molkom.

Måste ju arbeta i många år än så varför inte göra det med det jag vill innan det är för sent. Fyller 50 år i år och då är det hög tid att veta vad man vill och "Go for it".

Har ju känst lite nervöst att säga upp en tjänst i dagens läge men jo, det är så det får bli.

Har i övrigt lagat lite mat till oss, chinesechicken. Alldeles röd i färgen och riktigt god med pizzasallad till. Gottans. Grannen var inne och berättade att våra böcker var på bild i VF idag genom Adlersporres antikvariat i Åmotfors. Man får tacka så mycket. Hon skulle lägga över tidningen i vår låda senare så vi fick se. Kul man behöver all reklam man kan få. Har kollat på nätet men inte sett ett enda dugg där ute. Nåja man får ge sig till tåls.

Maken trälar på med bokföringen och har haft kontakt med suporten på e-bokföringen för att komma på rätt köl. Vilket helvete bokföring är och ändå har vi inga stora poster in och ut, inte just nu i alla fall. Tur jag slipper det där skulle slita det sista lilla håret jag har kvar av det så det är tacksamt.

I övrigt är allt mycket lugnt här hemma idag, faktum är att jag inte fått något vettigt gjort om man inte ser till det faktum att jag fått svara upp för SD igen. Man blir faktiskt chockad över hur liten tolerans det finns för oliktänkande i Sverige och att se rasism i allting. Nåja man kallas både det ena och det andra när motståndarna till SD sätter igång. Trist, men jag vet vad som är bra för framtiden, frågan är om de vet det?

Att avsäga sig vänskap är något man allt som oftast gör när man ser att jag är SD:are. Inte min förlust utan deras egen eftersom de inte får möjlighet att se mitt goda hjärta. Jag vill ju inget annat än att bevara Sveriges traditioner, att våga bli gammal i Sverige, att se mina barnbarn växa upp i ett tryggt samhälle, att se dem skolas genom att få möjlighet att gå i en lärorik skola,  att ha råd att bo och leva och att fortsatt få sjunga nationalsången och vara stolt över att ha fötts i det här landet som är så vackert. Att brotten inte skall löna sig, att man skall straffas om man våldtar och mördar.

Att sjuka skall få hjälp och de som har dåliga tänder skall få tandvård. Kort och gott jag vill leva i ett tryggt Sverige och det sker för min del genom att ge min röst till SD. Sedan har man rätten att tycka olika och jag tycker att det är bra, tyvärr finns det de som anser att man inte är värd någonting om man inte tycker exakt lika som dem. Jag möter dessa individer varenda dag. De klagar över att jag gör inlägg om SD, att jag opponerar mig om det som sker i vårt samhälle idag och de kallar mig IDIOT.

Sorgligt, det är det enda jag kan säga.

English Version

When I finally made my decision and written my termination letter to the municipality. Do not pass go back and work professionally with cooking after my surgery . Have to totally change so now I'm all thumbs , I have to get into the journalism line this fall in Molkom .
Have to work for years so why not do it with what I want before it's too late. Turns 50 this year and then it is high time to know what you want and " Go for it " .
've Känst bit nervous to terminate the service of the present, but yes, that is how it must be.

Otherwise has cooked some food for us , Chinese chicken . All red in color and really good with pizza salad . Gottans . The neighbor was inside and told us that our books were pictured in VF today by Adlersporres antiquarian in Åmotfors . One must thank you very much. She would put the newspaper in our box later so we got to see . Glad you do any advertising you can get. 've Looked online but have not seen a single thing out there. Well you may have to be patient .

Husband serfs on the books and have had contact with suporten on email accounts in order to get back on track . Which hell accounting is and yet we have no large items in and out, not right now anyway. Luckily I do not have that would tear the last little hair I have left of it as it is rewarding .
Otherwise everything is very quiet here at home today , in fact I have not received anything sensible done if you do not see the fact that I had to answer up to SD again . One is actually shocked by how little tolerance there is for dissidents in Sweden and to see racism in everything. Well they called both the one and the other as opponents of SD begin. Sad , but I know what's good for the future, the question is whether they know it ?

Renunciation of friendship is something that all too often does when one sees that I'm SD : ers . Not my loss , but their own as they do not get the opportunity to see my good heart. All I want is nothing more than the preservation of the Swedish tradition , daring to grow old in Sweden , to see my grandchildren grow up in a safe society , to see them through school to get the opportunity to attend an educational school, to afford to live and live and to continue to sing the national anthem and be proud to have been born in this country that is so beautiful. That crimes should not pay, you will be punished if you rape and murder .
The sick must be helped and those who have bad teeth will get dental care. In short, I want to live in a safe, Sweden and it is done for me by giving my vote to SD. Then you have the right to think differently and I think it is good, unfortunately there are those who believe that man is worth nothing if you do not think exactly like them . I meet these people every single day. They complain that I make posts about SD , I take issue about what is happening in our society today and they call me IDIOT .
Sadly , that's all I can say.

Väntande pälsvård, det är dags att ta hand om Tobys päls igen. Stackars liten kille och håröm är han så han brukar surna till en del när man håller på. Men det är ett måste, han är full av toltar igen så här finns ingen återvändo.

Blickar ut över gräsmattan. Det slog mig under gårdagen att med det vädret som vi haft i vinter så är det ju ganska konstigt att man inte behöver klippa gräsmattan.

I Arvika räds man åter översvämningar på grund av vinterns regnperiod. Vattnet stiger trots att dammluckorna i Säffle står på vid gavel för att släppa ut vattenmassorna ur Glafsfjorden. Konstiga tider. Men jag kan ändå säga att jag klagar då inte, är själv ingen fantast av snö och halka så vädrets makter passar mig ganska bra. Det är väl endast grådisigheten som kan ta sig innanför skinnet och skava lite, den avsaknad av solens strålar som kan kännas lite tung i mitt sinne. Annars är det bra.

Tankarna virvlar runt, jag måste nog börja skriva lite igen känns så viktigt med romanen. Den värker liksom inuti mitt bröst, skriker inuti mitt huvud för att komma till. Att födas.

Behovet av att göra det rätta, att ge, att minnas, men på avstånd. Det är rörigt och svårt att greppa så jag vet inte hur mycket ni förstår av det jag skriver. Jag vet nog inte själv vad det är för känslor som styr mig när det gäller den här romanidén. Grundstenen är ju att lyfta upp sorg och självmord till ytan, att känna och dela det inre på ett fiktivt sätt så att man kan ta del av det som sker inom dem som lämnas kvar vid ett självmord. Egna erfarenheter invävda i karaktärers liv. Att skapa något vackert men ändå sorgligt. Jag vet att jag kan, måste bara ta mig tiden. Tid att avskärma mig från allting och bara sätta tillit till känslorna som väcks.

Det är lite underligt att så fort jag sätter mig för att ta tag i skrivandet, så blir jag störd. Telefoner som ringer, saker som sker runt omkring. Händelser som får mig att glömma, att distraheras i sinnet. Uttömd. Orden fastnar inom mig på ett avskyvärt sätt, tvinar bort. Dör.

Och ändå så rör sig en historia i skallen hela tiden, flyter runt på ett stormigt hav, manar. Skriker om överlevnad.

Vill, vill, vill...

Känner att om jag pressar på så blir det tokigt och på samma gång vet jag att bara jag kan låta fingrarna dansa över tangenterna.

Skulle behöva år av semester, år att skriva. Tystnad, ensamhet. Lite isolering för hur ensamma vi än är så blir vi aldrig ensamma nog. Någon som känner igen det där?

Det blir ett underligt inlägg det här och för det ber jag om ursäkt. Men jag skriver det som kommer och just nu är det det som flyter upp till ytan av mitt medvetande. Nu skall jag återgå till rummet och min tidning SKRIVA, för att fortsätta läsa det som skrivits i senaste numret. Finna ny inspiration, vilket jag alltid gör genom tidningens välskrivna rader. Nya upplägg, skrivtips. Lisa Marklund ska komma med nya tips i det här numret så, tjingeling på er. Ni vet vart jag finns i detta nu. Ha en förträfflig lördag alla vänner och läsare.

Bilden är gammal...

English version

Waiting grooming , it's time to take care of Toby's fur again . Poor little guy and about this he is so he wont turn sour for some when holding on . But it is a must, he is full of tölt again so there's no turning back.

Looking out over the lawn. It struck me yesterday that with the weather we had this winter so it's quite strange that you do not have to mow the lawn.
In Arvika afraid to re- flooding due to the winter rainy season . Water is rising despite the floodgates in Saffle is wide open to let out the water masses from Glafsfjorden . Strange times. But I can still say that I'm complaining then not, is himself no fan of snow and ice so the weather suits me quite well. That's only grådisigheten who can get inside the skin and rub a little, the absence of the sun's rays which can feel a little heavy in my mind. Otherwise it's good.

The thoughts swirling around, I have to probably start writing some again feels so important to the novel. The aches as well as inside my chest , screaming inside my head to get to. Being born .
The need to do the right thing , to give, to remember, but at a distance. It's messy and hard to grasp , so I do not know how much you understand of what I write . I can not know myself what kind of emotions that control myself when it comes to this novel idea. The cornerstone is the lifting up grief and suicide to the surface , to feel and share the interior of the fictional way so that you can take part in what is happening within them that are left in a suicide . Own experiences woven into the characters' lives. Creating something beautiful yet sad. I know I can , just have to take me time. Time to shield me from everything and just put trust in feelings that are brought.

It's a bit strange that as soon as I sit down to take hold of the writing , I become disturbed. Phones ringing , things happening around . Events that makes me forget , the distraction of the mind. Exhausted . The words stuck in my mind in a disgusting way , fadeth away . Die.
And yet so moving a story in my head constantly, floating around on a stormy sea , men . Yelling about survival.
Want , want , want ...
Feel that if I push on it becomes mad and at the same time , I know that only I can let your fingers dance over the keys.
Would have years of vacation, years to write. Silence, solitude. A little insulation how lonely we are, so we are never alone enough. Does anyone recognize this?

It will be a strange post it here and for that I apologize . But I write what comes , and right now it's what floats to the surface of my consciousness. Now I return to the room and my newspaper WRITING , to continue reading what has been written in the last issue . Finding new inspiration , which I always do through the magazine's well-written lines. New layout , writing tips. Lisa Marklund will come with new tips in this edition so , dibs treatment on you. You know where to find me in this moment . Have a splendid Saturday all friends and readers.
  
The picture is old ...

Äntligen har jag rört lite på mig igen, blev ej fulltid men ja 35 minuter på crosstrainern program 2 är väl ändå ok kan jag tycka. Just nu sitter jag här i väntan på att värmen skall avta så jag får hoppa in i en välbehövlig dusch. När man fått det gjort ska jag ta och poppa popcorn till oss, massa gotta med chilitaste.

Middagen idag blev god. Kycklinggryta med wokgrönsaker i och en grönsaksmix. Riktigt god faktiskt. Och förhållandevis nyttig måste väl sägas då basen är grönt.

Måste ta itu med vikten igen, bra kost är a-o, skall ner minst 25 kg till innan jag är nöjd med vikten och det finns ju ingen annan som kan göra det åt en heller.

Kastar in en liten bild för att visa hur man ser ut efter ett gyllene pass på crosstrainern.

Stackars maken har fått inflammation i hälsenan och haltar fram så ingen träning för hans del och som om inte det räckte så får han också sitta med den gyllene bokföringen. Ett himla roligt inslag när man är egenföretagare. Avundas honom verkligen inte den sysslan, själv har jag skitsvårt för sådant där så jag överlåter det gladeligen på maken.

I morgon skall jag åter ta mig an redigering av min bok igen. Skall bli skönt att komma igenom en första runda sedan blir det att börja om från början igen. Så viktigt att få det bra. Att ta det med ro är verkligen jätteviktigt, inte rusa på med någonting utan nöta texten om och om igen så att det inte blir ett hastverk av det. Jag vill ha en bra bok att skicka ut till de olika förlagen. Klart man skall testa att skicka det till andra förlag även om man har eget förlag att ge ut boken på. Ser ju helst att någon gillar boken och vill ge ut den åt mig på grund av vår svåra ekonomiska situation. Men finner man den inte av intresse, ja då gör vi det själva så klart. Ut ska den ingen tvekan om det, vet ju att en del läsare väntar på del två redan.

Tror faktiskt att jag skall påbörja min  nya roman också paralellt med redigeringen, det kliar verkligen i mig att få skriva igen. Den redan skrivna faktaboken om Kim ligger intill mig och väntar på att göras om så den passar bättre att ge ut.

Kims liv skall visas på ett fiktivt sätt, han får endast vara ett råmaterial och visst kommer det att komma med en del sanningar, men det mesta skall ändå vara fiktivt i boken, alltså rena påhitt. En uppbyggd historia där ingen behöver känna sig klämd. Jag är övertygad om att det kan bli en bra bok, ett uppvaknande för många. Något som skall komma att fylla läsaren med känslor. Måste börja i rätt ände och göra en synops till den, en röd tråd att följa så jag inte vilseleds på vägen. Men nu, något helt annat en välbehövlig dusch för min del och så vi höres i morgon igen kära läsare/vänner. Tills dess ha en riktigt fin fredag och passa på att läsa min bok. Det går att köpa den via länken här inne, så har ni inte redan köpt den, gör det nu!

Då har jag åter fått hem en liten leverans med böcker så för den som är intresserad av att köpa ett signerat ex av Röd Vinterängel eller Ankharen så är det bara att kontakta oss på mailen: tove-brandt@hotmail.com för vidare info om betalning och leveransadress mm.

Passar på att lägga in en recension på Röd Vinterängel så ni kan läsa lite om boken. Del två i samma serie (fristående)är just nu under process, redigering och lite omskrivningar men kommer att ges ut under 2014.

RÖD VINTERÄNGEL

Mycket väl godkänd deckardebut!

Recension

Tove Birkeland Brandt har med Röd vinterängelgjort en stark värmländsk debut inom kriminalfacket som lovar mer och som kan mäta sig med de redan etablerade författarna inom den svenska deckargenren.                                     
                                                  
                                                  
                     

I spåren efter en hemsk händelse i det förflutna härjar en fruktansvärd serievåldtäktsman i Göteborg. Huvudpersonen Mimmi, som har mediala förmågor, dras in i jakten på våldtäktsmannen då hennes pojkväns syster blir ett av offren för den brutala förövaren.                                        
                                                                                            
                         

Med ena foten av handlingen förlagd i Värmland och efter den omskakande och gåtfulla prologen byggs en vardagsnära stämning upp som dock sakta men säkert för oss in i en ohygglig och mörk berättelse med ett tematiskt epicentrum som kretsar kring våld, förvriden sexualitet, kvinnors utsatthet och nedmonteringen av psykvården.

Tove berättar en historia om skoningslös misogynisk aggression som med sina mycket grafiska skildringar av våld mot kvinnor inte följer en svensk deckarnorm utan till vissa delar snarare för tankarna till den italienska giallo-traditionen och slasherfilmer inom skräckgenren som t.ex. The New York Ripper (1982, Lucio Fulci).

Omslaget är i det blodigaste laget och hade inte använts av något av de större förlagen. Ett mera stiliserat kusligt omslag hade kanske varit en annan väg att gå. Korrekturläsningen kunde ha tagits någon vända till och för min personliga del hade det gärna fått dragits ytterligare växlar på Mimmis mediala förmågor.

Tove har en fin språklig ton och sinne för detaljer i person- och miljögestaltning samt dialog. Psykologin i berättandet och skildringen av sjukvård, psykiatri och polisprocedur känns trovärdig.

Med den väl uppbyggda dramaturgin i storyn och det otäcka, men angelägna ämnesvalet av tema har Tove skapat en mycket väl godkänd debutdeckare. Ja, Tove har sammantaget - med det vardagliga tonläget i berättandet, de övernaturliga inslagen och dragningen lite åt skräckhållet i kombination med kriminalhistorien också hittat en egen stil som profilerar sig något i deckarflödet, vilket har bra potential att kunna nå ut.

Man vill helt enkelt gärna läsa en uppföljare om värmländska huvudkaraktären Mimmi och hennes mediala arbete. Det är också glädjande nog planerat att bli en serie med böcker om Mimmi, där del två sägs vara redan färdigskriven.

För övrigt känns författarens namn mycket deckarförfattarmässigt och som klippt och skuret för att tryckas på bokpärmar i stor upplaga!

Henric Ahlgren

Tredje Januari idag så det hemska datumet är över för ett års tid och det gick bra i år. Det var kärleksfokusering till min ängel, inte tårar, ilska eller övertagande sorg utan kärlek. Själ som talar till själ på något sätt.

När man frågar mig "Är du kristen?"

Svarar jag: "Jag tror". Mumlar vidare lite och så fortsätter jag med att säga: "Jag har en speciell tro, en tror på andra sidan. På att något mera finns, men kanske inte en stenhård tro på bibeln. Faktum är att jag känner frid i kyrkor och på kyrkogårdar och för mig är det en typ av tro."

Tror ni?

Det är skönt att veta att livet går vidare och att jag klarar betala hyra, att vi fixar vissa saker som känns svåra och tunga. Vi tar oss framåt, strävar. Men glädjande nog vi klarar oss trots allt.

Vi ger inte upp, det är våran styrka i livet. Vi hoppas på ett släpp, att lyckas med att förändra. Sanera och börja om och våra idéer är ständigt i förnyandefas, ett ständigt flöde.

Vi aktivt engagerade i det politiska. Tar del, vill förändra. Måste göra någonting med samhället som helt håller på att falera, det är tuffa tider för alla och värst är det för de som trillat ur ramarna, de som inte har mat och husrum. De gamla som numera misskötes och som allt fler anhöriga får ta sig an och ta hand om. Jag är rädd för att bli gammal, skrämd av alla otaliga tidningsartiklar som påvisar hur det går åt helvete.

Jag bär drömmar om att utbilda mig till journalist. Att få hålla på med skrivandet för alltid, att frilansa. Kunna ge av det jag ser som är fel. Huvudet är fullt av tankar och mål. Ja framför allt av olika mål, saneringar i ekonomin. Komma på grön kvist, ta oss framåt och flyta med ett tag, få luft under vingarna som nu smetar sig utmed sidorna. Jag vill lyfta igen, innan jag dör.

Dagen har varit bra men tung, många är de som tänkt på oss idag och för det tackar vi extra. Regnet duggade över oss vid vårt kyrkogårdsbesök, men ljusen blev tända och det kändes bra. Tårarna uteblev, istället fanns där bara gemenskap och kärlek. Fint.

Efterråt åkte vi till OBS Bergvik och handlade lite och för att äta lite mat tillsammans med dottern på Max. Törs jag säga att jag dumpade...
Vi besökte även bolaget där jag köpte två baginbox "Palazzo", en till oss och en till dottern. Så nu laddar jag för rött vin och chilipoppade popcorn här hemma. Vägen hem var regnig och tung, mörkret omsluter oss nästan dygnet runt. Längtar onekligen efter att se solens strålar, de är i avsaknad efter denna regntunga vinter. Jag klagar inte över att snön saknas, det är alena skönt att slippa den.

Väl hemma möttes vi av en glad kille, vårt lilla yrväder Toby som fick bli hemma idag när matte och husse var ute och reste. Nåja han möttes av en matte och husse med nytt gotta. Tuggben.

Ljusen har tänts för många idag, min mormor och morfar, Terje och Inger samt för Kim. Minneslunden var upplyst i duggregnet och det var vackert som vanligt på Rud, kändes bra att åter vara där. Det borde rensas på mormor och morfars gravplats, men idag var inte rätt dag, får ta med en spade och åka dit under våren. Göra fint igen, få fram stenen ordentligt som gräs etc nu täckt över sockeln på.
Otroligt, men hos de döda kan jag verkligen känna frid.

Köpte fotoramar i 1års present till Theodore som kan stå i hans rum, med bilder på honom. Han knatade på för fullt över golven då vi hälsade på. Fick många goa kramar av barnbarnen idag även av Lucas som annars är mycket reserverad.
Nu här hemma, sippar på mitt rödvinsglas och sitter i väntan på Tyskungen som kommer sändas på tv1 klockan 21.00 idag av Camilla Läckberg. Har läst boken och den var bra så jag hoppas filmen håller samma standard.

Nya åtaganden, nytt år. Nya drömmar och så mycket att ta tag i, försörjning, sommarjobb. Hoppet om att komma in på journalistlinjen i höst. Böckerna som vi måste komma ut med. Nöta oss framåt i vår marknadsföring, slita och vara kreativa. Fortsätta skriva, plugga på samma gång. Ta hand om de gamla, våga säga NEJ ibland. Älska sig själv, ta in positivitet och förnyade energier som också kan ta oss framåt mot nya mål.

Att arbeta politiskt, vara med och förändra. Det är så viktigt att kunna påverka. Hatar verkligen den utvecklingen som skett för de gamla. Senast idag upprördes jag av Dags blogg och hans mammas öde. Det är för jävligt när medmäsnkligheten försvunnit så till den milda grad att man behandlar gamla med denna ickerespekt. De är som djur i en dödsfålla och det verkar inte bättre än att många numera agerar för att de fortast möjligt ska försvinna. Det är just därför jag hjälper mina föräldrar. Kärlek. Känner man inte kärlek till sin nästa blir man en ond människa. Finns mycket för SD att jobba med när det gäller de gamla, sjukvård, skola och annat som just nu falerar i vårt samhälle. Det är ju inte rasistiskt att se till landets trygghet i första hand och dra in på invandringen för att ha råd att göra det. Vi har inte råd med den massinvandring som pågår idag. Inte sagt att man ska sluta hjälpa, men det finns många sätt att ge hjälp på.

Min kamp fortsätter när det gäller att uppmärksamma Sverige. Psykiskt sjuka måste tas om hand, resurser måste sättas in. Självmorden måste ses över med nollvison i siktet. Tandvården måste ses över det är för dyrt idag, man har inte längre råd att laga sina tänder och samhällsklyftorna bara ökar, det syns tyvärr också på våra tänder. Sjukvården måste ha mer resurser och de gamla måste få ett värdigt liv, god mat och bra omvårdnad.

Alla de individer som på ett eller annat sätt stupit utanför ramarna och hamnat på gatan, utan tak över huvudet "uteliggare", de måste prioriteras, ges en bostad, mat, kläder och omsorg. Allt det här innan vi tar pengarna för att plocka in fler med behov. Finns det pengar till ena ändamålet så finns de samma för det andra. Skolan falerar, man går ut praktiskt taget som analfabeter. Skärpning!

Unga tvingas bo kvar hemma, familjer söndras av detta. Det finns inga resurser, inga bostäder, inga jobb. Men fortsatt vi har pengar att hjälpa alla andra men inte de som finns här redan. Vi raderar framtiden, de unga. De går sönder för de känner inte att det finns något behov av dem. Vi är i en ond cirkel med psykisk ohälsa och andra samhällsfrågor som vi måste låta gå före en massinvandring. Och nu då jag sagt detta, skriker många "RASIST".

Jag önskar att 2014 kan ge oss nytt hopp. Det är ett valår och ja självklart kommer jag rösta på SD, till mångas fasa. Men det är mitt val. Era val överlåter jag till er, utan att döma som så många gör med mig.

Visste inte att politik var så hett och att man kunde hatas så för sin åsikt före jag blev medlem i SD, man jag vet nu och jag säger då bara en sak: Det är fel att betée sig så!  Yttrandefrihet och demokrati är grundstolpar i ett fungerande samhälle.

I morgon har jag en tung dag. Tre långa år har gått utan min son. Ja ni misstänker rätt, det är dödsdagen för min son Kim. Bara 17 år blev han, älskade hjärtat mitt innan han gav upp livet på jorden för att ge sig av till änglarnas stad. Inte en enda dag sedan dess, utan att mina tankar går till honom, inte en enda dag utan saknad.

I morgon blir det en minnesdag, besök på en minneslund och tända ljus. 

Hans syskonbarn skall med, de små han aldrig fick träffa genom sitt val. Hans systers barn som han älskade så mycket, de som kom efter hans död fick han aldrig ta del av. De hade älskat honom. Kim var en ängel till låns, min ängel. Älskad, saknad och aldrig någonsin glömd.