Rösta på mig!

Vill börja dagen med att önska er som tittar in till mig en helt underbar dag. Jag ska ut och njuta av solens strålar, känna värmen smeka min hud så det blir inget långt inlägg idag. Jag lämnar er i nuet och ber er springa ut och leva, njuta. I alla fall önskar jag er att uppleva nuet som det är och förkasta era inre krav om så bara för fem minuter för att må bättre. Kram på er alla goa människor.

Ett glas vitt, gnistrar och tindrar av solens strålar, ser inbjudande ut. Haft en bra men kämpig dag med städ.
Toby killen vår har varit hemma själv idag men nu så är han med oss på altanen och myser. Fyra stolar och fyra medlemmar i vår klan, Ståle, jag, Kissie och Toby och alla har vi varsin stol i solen.
Fåglarna kvittrar, bilar susar förbi men ändå känns allting så befriande lugnt och skönt.

Glasen fylles åter till bredden, härligt att leva i nuet och kvällen.
Längtar redan till nästa tänkvärda dag, visst är det bra att ta dag för dag. Jag är på gång, jag orkar lite mer för varje dag. Jag ser på livet och hoppas våga hoppa in, skapa en egen bild. En framtid, en tro, ett hopp, jag kommer åter till livet. Mitt nya liv utan sonen, ett värdigt liv trots sorg och saknad. Jag får ju leva, jag kan ju leva, nu känner jag en dag av glädje och sprider den vidare till er.
Hoppas ni kan känna art ni lever i nuet, att ni kan må gott. För livet är nu och det är just här.

Rösta på mig!

Känns otroligt bra att se hur solen tittar fram. Allting känns lite lättare då man kan höra vackra fåglar sjunga, se de små blommorna som sticker upp ur gräsmattan, solen som bäddar in allting i ett väldigt vackert skimmer. Syrenerna börjar knoppas. Det spirar av liv runt mig och jag försöker bverkligen att hänga på med positiva tankar.

Tänker på Kim, inte så det gör ont utan försöker se honom som han var i sina härliga stunder. Just nu ser jag en underbar tonåring som satt på trottoaren i stortröja med luvan uppe, skissande på en bild i gassande sol. Landet är Spanien. Jag stod på altanen och njöt av att titta på min son. Förstod dock aldrig hur han orkade att gå i stora tröjor i den värmen men det var ju hans stil, så jag lät honom hållas. Gud så jag saknar min grabb, min fina älskade kille, men på samma gång är jag så oändligt tacksam för den underbara tiden vi fick med varandra där i Spanien.

   Livet blir inte som man vill, men jag är ändå på väg att lära mig stå igen efter hans bortgång. Det har tagit mig fyra år att inse att jag får leva, jag får andas och jag får skratta även om Kim inte kan göra det mera. Jag är på väg tillbaka till livet. Inte livet som det var men som livet är just nu. Jag lär mig att leva i nuet.

Gårdagen var dock mindre rolig, det gav mig skrämselhicka. Blev jättedålig innan jag skulle lägga mig, helt matt och skskig och hjärtat slog i turbofart. Inte dumping utan riktigt dålig. Trodde nästan jag var på väg att få hjärtinfarkt eller någonting. Ville kräkas men kan inte det så jag fick sitta på toa och hänga med huvudet, badda ansiktet med en blöt kall duk och ligga mot det iskalla golvet. Hela tiden kändes det som jag skulle svimma.

   Idag är jag fortfarade matt, men har sovit en del trots allt. Tacksam över att ha vaknat till en strålande dag där solen skiner frå en klarblå himmel, för att ännu en dag träna mig på att leva i nuet. Känns viktigt att lära mig uppskatta livet igen, så det är ju bara att öva och återigen öva så ska det väl komma till slut. Det hela har jag förstått handlar om att bryta mönster som man vant sig vid och leta fram nya.

   Att titta framåt och inte för mycket i backspegeln, det går inte ändra dåtid så det är nutid som gäller. Inte lätt men jag ska lyckas. Har väl förhoppningsvis några år kvar att uppleva saker om jag inte sätter mig själv i ett fängelse som jag gjort de senaste fyra åren.

  Avslutar mitt inlägg med en bild av min Kim, barnkär och underbar som få och saknad härifrån till månen och ut i evigheten. Så älskad och aldrig glömd.

Rösta på mig!

Uppe vid 08.00, och påbörjade då en liten process av arbete. Först ut - källaren och elda i pannan sedan så tog jag tag i köksfönstret som behövde en rengörning. Nu ser jag hästarna i hagen igen och de är ju inte alls prickiga som jag hade fått för mig. Så mycket för de indianhästarna. Nåja, nu är det klar sikt och det känns skönt.

   Så blev det dags att brygga kaffe och fixa mackorna som skulle bli vår ädla frukost. Hämtade upp en del saker från källaren som ska ut till altanen.

Nu har jag fått mig en välbehövlig och skön dusch och strax ska det bära av mot Eda och min mamma och pappa. Min mamma behövde få hemhandlat en del som vi lovat att ta på oss och göra idag. Tack och lov för öppet alla dagar, slipper bli så stressigt i livet då.

Sen då ja, jo samtal från döttrarna också och Lailas före detta hund Molly har blivit sjuk och nya ägaren har inga pengar till veterinär så nu har de startat en insamling till Molly så hon kan komma till en veterinär för att bedöma vad som felar henne. Nu är Mollys liv i fara då ägaren känner att han inte kan ha råd med detta och ser då avlivning som första alternnativ. SÅ HJÄLP OSS RÄDDA MOLLY!

Så för er som vill hjälpa till att bidra till veterinärskostnaderna skänk en summa, maila mig så får ni uppgifter.

tove-brandt@hotmail.com

    

Rösta på mig!

Det är en underbar dag som jag påbörjade med att gå en tur med Toby ned till sjön. Satte mig en stund på bänken där nere och kände på min andning, lockade fram iaktagaren och lät honom lyssna på såväl fågelsång som vågskvalp under tiden som jag kände hur jag andades och hur den krispiga luften smekte min kind.

   Väl inne igen så fixade jag lite andra saker, satte ut några blommor i rabatten och en vas med vide intill Kims minnessten, kändes bra.

Har städat här hemma och fotat en del. Skrivit lite ytterligare på hemsidan och så har jag suttit i timmar för att spegelvända text till ett T-shirt tryck. Höll nästan på att ge upp men ja stönigheten tog överhanden och jag har nu fixat oss en varsin t-shirt med tryck. Kändes bra, ska ju synas. Reklam är bra.

Klistade på små dekaler på bilarna igår om företaget så det skall synas när vi är ute och parkerar någonstans. Kanske någon ringer så maken får rycka ut och jobba :-)

Maken har fixat Spotify på teven nu så det känns riktigt bra det rullar på med musik via teven. Volbeat har spelat en bra stund och de gungar rejält, vissa lägen är det nästan som Metallica.

Ja och nu så ska jag gå ned  källaren och fixa upp någonting ur frysen, "paj", får det bli för jag börjar bli hungrig igen. Sedan ska jag sätta mig och slappa lite tror jag, vara i nuet för det känns så otroligt bra att öva på det.

Jag är på g åt rätt håll, små, små steg, men jag känner en förbättring så det är toppen.

Rösta på mig!

Man kan välja själv det positiva eller det negativa, jag väljer att se det positiva. Varje dag ger mig nya utmaningar för att jobba på detta. Visst dyker man in i gama vanor, gamla mönster men det är inget misslyckande det är träning. Så ser jag på det, jag ska leva här och nu och inte axla alla andras åsikter eller problem. Jag måste kämpa för att finna livet och dess dagliga mening.

Visst fortsätter jag att sakna min Kim, visst fortsätter jag att känna sorgen, men jag kan välja att känna livet också. Jag har rätt att leva ett värdigt liv trots att jag saknar min son och till trots att jag inom mig hela tiden ansett att jag skall straffa ut mig själv för att jag lever.

Det är svårt att koncentrera sig på det man behöver göra då man hela tiden avbryts av andra. Det finns alltid måsten att möta upp som gör ont inombords och ställer till så man får ny ångest. Man vill räcka till men känner samtidigt inombords att man inte gör det riktigt. Svårt, för då man måste säga nej för att rädda sig själv slås i alla fall jag genast av ett besök från herr ångest. Dåligt samvete, för vem är jag att säga nej. Varför ska jag tänka på mig själv eller mitt eget bästa?

Gud, jag vet inte men inom mig bär jag en vetskap om att det är viktigt. Det är viktigt att prioritera min sjuka själ annars så kommer jag inte att finnas och ha kraft till någon annan. Så är det, jag vet det och ändå så är det svårt. Varför?

Snart är det dags att resa till Arvika och träffa Erica min härliga psykolog. Känner att jag är lyckligt lottad som får gå hos henne. Att komma i en fas där jag vågar öppna upp mitt inre trassel och för varje gång förstå mig själv lite bättre. Trodde jag skulle känna mig livrädd och istället så längtar jag dit för att få insikt om livet och kraven i livet. Att förstå att jag faktiskt får ta plats i universum som alla andra och att jag inte alls behöver tänka tankar som att "den där gillar nog inte mig", jag är ju faktiskt ingen tankeläsare. Så hur ska jag veta vad någon tycker eller tänker om mig, det är skapade illusioner. Simpelt, sluta upp att skapa illusioner och lev i nuet.

Ja det är och förblir en daglig träning i alla fall för mig och självklart så hoppas jag kunna inspirera även er mina fina läsare till att träna er i att leva i NUET. Kram på er alla och ha en helt underbar FREDAG:

Nästan 14 avverkade mil på reklamutskick idag, lapp efter lapp i låda efter låda. Tvåtusen lappar, tvåtusen öppnade lock. Skön känsla att ha det gjort. Att veta att man kanske får något samtal, kan göra något bra.

Nu blir det TV, chips och dipp lugn och avkoppling. Sängen ropar så det kommer inte dröja innan jag gästar den. Får väl skylla på att man fått en hel mängd med frisk luft. Ja sedan så har det ju varit dåligt med sömnen, inte tagit igen bristen sedan resan till Stockholm ännu men imorgon blir det en sovmorgon och det ska bli riktigt skönt.

Men nu ska jag överge er och får önska er alla en god natt. Sussa sött...

Nu är vi på väg hemåt mot Värmland igen efter en underbar dag i Riksdagshuset.
Vi har tittat på lokalerna. Träffat massa trevliga politiker och Runar Filper har guidat oss.
Vi har tittat på debatt om vårbudgetpreposition där SD Oskar Sjösten debatterade.

Sedan gästade vi en trevlig restaurang som heter Det svarta fåret i Gamla stan och åt en jättenice flankstek med rödvinssås och potatis.

Nu är vi ett glatt gäng som är inpackade i en hyrd minibuss, trötta men helnöjda efter att fått uppleva det politiska arbetet i riksdagshuset.

En hel dag i Sverigedemokraternas tecken.