Gud nåde att säga det högt andra kan ju ta illa upp. Men jag hatar den isolation jag lever i/arbetar i. Inte en människa att tala med, inga vänner, inga nya tankar som flödar till en, samma fotspår dag efter dag efter dag.

Försöker se en lösning på detta helvete. Ja rent ut sagt så är det ett helvete ett utan dess like och jag känner mig desperat.

Men hur finner man en lösning på ett sådant problem? Det finns ju inga val...

Pengarna styr allt.

Jag vet bara inte hur jag skall stå ut, har inget utbyte av livet som det ser ut nu.

Gick in med ett öppet sinne, såg med glädje fram emot det här men så krossades jag som en äcklig insekt och sedan finner jag inte tillbaka till mig själv igen. Hatar att ha det så!

Tittar varenda dag efter ett val, men inget erbjuds mig. Dessutom är jag för snabb för mitt nuvarande ställe och vill inte själv vara 1:e cleaner hela tiden bara för att fylla tiden.

Ska vara positiv, jag har lovat mig själv det och jag försöker men säg mig då hur jag på ett bra sätt tar mig ur detta spindelnät där jag hänger och dinglar, likt ett illvilligt djur färdigt att ätas.

Sippar på mitt kaffe och funderar ett tag till, ska kolla runt igen. Måste träffa rätt så jag kan rota mig, må bra. Jag har ta mej fan rätt att må bra. Gud vad jag saknar Dömletiden, så jag trivdes. Älskade att gå till jobbet, omväxling och galna upptåg och nu jag har ett liv som en pensionär som redan gett upp.

Jag har mitt skrivande, men det är svårt att koncentrera sig då man hela tiden mår dåligt. Svårt att forma orden och med det schematiska liv man har så är det även svårt att finna TID.

Vill ju annat, vill leva igen. Hela JAGET skriker efter att leva igen.

English Version

God grace to say it out loud second might take offense. But I hate the isolation I live / work in. Not a soul to talk to, no friends, no new ideas flowing into one, the same footsteps, day after day after day.

Trying to see a solution to this hell. Yes, frankly, it's a hell one without equal and I feel desperate.

But how do we find a solution to such a problem? There's no choice ...

Money controls everything.

I just do not know how I will cope, has no exchange of life as it looks now.

Went in with an open mind, looked forward with pleasure to this but as I was crushed like a disgusting insect and then, I do not back to myself again. Hate to have it so!

Watching every single day after an election, but none offered me. Besides, I'm too fast for my current place and would not itself be 1st cleaner all the time just to fill time.

Should be positive, I have promised myself that and I try but tell me then how a good way take me out of this spider web where I hanging and dangling, like a vicious animal ready to be eaten.

Sipping on my coffee and think for a while, to look around again. Must meet the right so I can poke me feel good. I have to take me damn right to feel good. God, how I miss Dömletiden, so I liked it. Loved to go to work, variety and crazy antics, and now I have a life as a pensioner who has already given up.

I have my writing, but it's hard to concentrate when you constantly feel bad. Difficult to form words with the schematic life you have, it is also difficult to find TIME.

Want the other, to live again. Full SELF begs to live again.

Ser inte fram emot att komma ut i kylan nu då man suttit inne och frusit senaste timman, men så är det man måste ju ta sig mot jobbet.

Vi fick start på Volvon i går och körde lite så den fick ladda sig och idag startade den direkt maken provade så nu är han på G till jobbet. Kollade in hans arbetsplats igår, alla var trevliga och det var ett stort rymligt kök att arbeta i. Hade gott och väl kunnat tänka mig att jobba där, spännande matlagning. Nåja, tillbaka till Linden om en stund och ensamheten. Det är det allra värsta att det är så öde, det enda utbyte man får är då man har något dåligt att säga en för man jobbar mycket ensam.

Idag skall jag  alla fall servera karré med gräddig ingefärs och dragonsås och så blir det brullé till dessert, kvällens meny hade jag inte snappat upp innan jag gick igår, men det ordnar sig det gör det alltid. I går fick dom  hemlagad paj och det såg ut att bli gott så jag hoppas den smakade, gjorde en sås på creme fraiche, krossade tomater och basilika och till detta fick dom tomatklyftor.

Ny dag idag, hoppas det kommer någon och äter i matsalen, gårdagen bjöd på en gäst bara så det kändes onödigt att ha haft ute all mat, men så är det ju. Världen är upp och ner.

Skriver senare, tills dess. Todelooooooooo.

English Version

Do not look forward to getting out in the cold now when sitting inside and froze last hour, but that is what you have to get to work.

We got off at Volvo yesterday and drove a bit so it got recharge itself and today started immediately husband tried so now he is on the G to work. Checked into his workplace yesterday, everyone was nice and it was a big spacious kitchen to work in. Had well could imagine working there, exciting cooking. Oh well, back to Linden for a while and loneliness. It is the worst because it is so deserted, the only replacement you get is when you have something bad to say one of you work very lonely.

Today I will anyway serve loin with creamy ginger and tarragon, and then it will be brulle to dessert, the evening's menu, I had not picked up before I went yesterday, but it'll work out, they always do. Yesterday they got homemade pie and it looked to be good so I hope it tasted, made a sauce of sour cream, chopped tomatoes and basil, and this made them tomato wedges.

New day today, hope somebody comes and eats in the dining room, yesterday offered a guest just so it felt unnecessary to have had out all the food, but it's. The world is upside down.

Writes later, until then. Todelooooooooo.

Fick rusa ut genom dörren då maken kom in och sa att hans bil inte startade, så istället fick vi kasta oss iväg i min bil. Nåja jag får jobba ett långpass idag, plocka bort julsakerna, byta dukar och städa. såg att det fanns en hel del av den varan att göra efter min sjukskrivning här på jobbet.

I em eller kvällningen får vi ta och starta upp volvon med startkablar, brukar normalt inte vara problem alls med den bilen men nu verkade innelampan lyst. Hoppas den hoppar igång i em i alla fall, för att fylla många sådana här dagar kan nog bli riktigt svårt här.

Just nu står Fisk Florentin i ugnen och väntar på att startas. kräm på kylning och potatisvatten på. Kvar att göra nu är att plocka fram grönsaker till detta och sätta in i ugnen samt att fixa gräddmjölk.

Till kvällen skall jag baka pajskal så det blir ju lite att roa sig med om en stund, kycklingpaj idag med broccoli tänkte jag och lite lök i den, det tror jag kan bli riktigt gott samt en kall sås till detta baserad på creme Fraiche.

Annars är det lugnt nu, jag är trött och foten ömmar, men man skall väl inte klaga.

Skall ta och leta recept på karamellsås för i morgon är det brullé till dessert och då vill de ha sött på så det är bättre att göra creme caramel av den så att de inte saknar sås.

Ja då har det smällt till och blivit kallt igen -11 grader, hugaligen och inne känns det som det småblåser. Inte allt för bra isolerat här, golven är iskalla.

Dröjer inte nu innan det är dags att ge sig av och jobba en timmes bilresa innan dess bara, maken börjar en timme tidigare än mig så han skall väl åka nu, men själv tar jag trettio minuter till hemma innan jag rattar bilen mot Glava.

Sjukskriven i veckan så bäst att vara i tid idag, vet ju inte hur det ser ut med förberedelser på jobbet, vet inte ens vad vi skall ha för mat idag och i morgon men det ordnar sig väl brukar inte vara så svårt.

Är trött, gårdagen försvann på att lägga ut alla våra bokpaket på Tradera för försäljning, över 60 stycken olika samt lite ensamma böcker ut över det, efter det blev det att slappa framför teven och så läste jag klart Helen Lindells bok "Bortvald".

 Nästa kvällslektyr är Jonas Gardells bok, "Torka inte tårar utan handskar". Roligt att se hur olika författare skriver sina böcker.

Letar ju hela tiden efter mina egna potential och det roliga är att jag ser dem men sedan så skall man ju få andra att se dem, bokförlagen och det är ju det svåra.

Men man får inte ge upp, bara att kämpa vidare och att hoppas på en författarframtid, fast den vet jag ju att den kommer.  

Nej dags för mig att göra mig i ordning lite.

Hihi, nog är det så att vi har en av dessa Volvo lastvagnar i alla fall känns det så. Bilen är fylld med kartonger och grejer och strax blir det att plocka in saker för att bli av med det från bilens bakre del, tur ändå att man har en kombi. I morgon blir det att köra mot Glava igen och jobba, inte helt kvick i foten ännu men herregud man måste få lite fart på livet, komma in i gängorna så det rullar.

Omprioriteringar i massor, ommöblering i livet. Fruktansvärt skönt faktiskt och jag skrattar ibland. Har kommit på en strategi för att må bättre, skriva alla lediga minuter som finns eller att tänka på mitt skrivande. Skriva ned det som poppar upp just i detta nu och sedan placera in det där det passar sig, läsa i massor. Läsa om att skriva, ta del. Läsa och begrunda olika författarstilar. Hela tiden så studerar jag.

Försöka sälja mera saker på tradera så vi blir av med dem, men fortfarande är det massor kvar på loppisen att hämta hem, dock har vi skänkt bort en hel massa saker till hembygdsföreningen här i Koppom, så nu kan de hålla på med loppisbord när de får tid.

Orkar inte släpa saker fram och åter längre, vill ha bort grejer så det blir lätt att flytta vidare.

Söker nu ljus och lykta efter ett hus att hyra i Arvika, Glava, Sulvik med omnejd bara vi kan korta vår resväg och slippa undan vinterkaoset lite. Visst det blir sommar igen innan vi kan flytta in någonstans med tre månders  uppsägningshyra, men jag måste få ett större hem, kvävs här. Känner mig som ett inlåst djur och det är alldeles för jobbigt. Strävar ju ändå för att må bra så då vill man inte ha störande moment runt sig. Och så har jag drömmar om att skapa en fräck skrivarlya, så större, bättre utrymmen. Vi ska ju ha råd när vi båda jobbar också.

Har så mycket kul att se fram emot nu, sommarkurserna och författarkursen på distans som vi köpt oss.

Just nu är det härligt i livet även om jag känner mig fruktansvärt trött.

Längtan efter operationen är enorm, en sista chans i livet känns det som. Så underbart mycket fint som händer mig 2013 som jag redan vet om och så har jag ju en helt underbar partner att dela allt detta fina med. Lyckliga mig!

English Version

Hihi, enough is it that we have one of these Volvo trucks at least it feels that way. The car is filled with boxes and stuff and just be there to pick up things to get rid of it from the car's rear, lucky still to have a combi. Tomorrow will be running against Glava again and work, not quite nimble in the foot yet, but my God you have to get some speed on life, get into the threads so it rolls.

Reprioritisation masse, rearrangement of life. Terribly nice actually and I laugh sometimes. Having arrived on a strategy to feel better, write all vacancies that may or minutes to think about my writing. Writing down what pops up right at this moment, and then put it where it fits in, read the masses. Reading about writing, take part. Read and ponder the different authoring styles. The whole time, so I'm studying.

Trying to sell more things on tradera so we get rid of them, but there are still plenty left on the flea market to get home, however, we have given away a lot of stuff to the community center here in Koppom, so now they can keep up with flea market table when get time.

Can not be bothered lugging things back and forth anymore, want away stuff so it will be easy to move on.

Now looking high and low for a house to rent in Arvika, Glava, Sulvik vicinity only we can shorten our route and escape the winter chaos bit. Sure it will be summer again before we can move in somewhere with three Manders termination rent, but I have to get a bigger home, suffocated here. I feel like a locked animal and it's just too hard. Striving anyway to feel good so then you do not want distractions around them. And I have dreams of creating a nerve skrivarlya, so bigger, better space. We're supposed to be able to afford when we are both working well.

Have so much fun to look forward to now, summer courses and writing course at a distance that we bought ourselves.

Right now, it is wonderful in life, even if I feel terribly tired.

Longing for the operation is huge, one last chance in life, it feels like. How wonderful very nice happens to me in 2013 that I already know about, and so I have a wonderful partner to share all this great thing. Lucky me!

Känns så bra i mitt liv just nu, suddade tankar, rensade åsikter. Framtiden väntar.

Konstigt det här med mig, men jag måste bearbeta mig själv inombords, månad efter månad, vrida och vända. Diskutera med jaget innan jag kan se värdet i det jag hela tiden vetat egentligen, men vad spelar det för roll?

Nu står jag här, fast i mitt beslut. "Jag har ett eget värde och inget kan ta det ifrån mig. Jag duger som jag är".

Så nu har jag sagt det igen och vad skönt det känns. Livet har varit tufft mot mig och jag gav nästan efter där ett tag, men nu så kan nog självaste svarte fa bråka med mig om han vill och jag kommer ändå stå här upprätt och stark.

Jag har sett mig som ett offer så länge, hamnat i träsket på grund av det, tagit mig över själsliga svarta hål som bara vill föra en dit min son gick 2011.

Det Kim gjorde är inte rätt. Han fann inte styrkan att stanna, men modet att dö. Min son var en underbar kille, han gav kärlek till världen, spred ett ljus som andra inte kan ge och jag så förbannat stolt över att vara mor till denna fina ängel.

Men allt för länge har jag stått vid kistan nu, tankarna har suttit fast. Jag har suttit fast i min sorg.

Sakna mitt barn kan jag göra utan att välja bort livet, utan att gå under. Jag tillåts gråta.

Nu har jag också tillåtit mig själv att leva resten av mitt liv.

Livet är inte alltid så jädra enkelt, men det är en gåva och jag har en TRO som tillåter mig att välja livets alla överraskningar. Vad vet jag om morgondagen?

Kanske står jag som en miljonär? Hahaha, nej mer realistiskt nu.

Fylld av kärlek från stora och små och vad mer behöver jag än den underbara make jag har, mina fina tjejer och mina helt underbara barnbarn och två helt fantastiska bonusgrabbar - mina pojkar.

Jag har orden, författarskapet, drömmen om att Lyckas för min egen skull, drömmen om att lämna något efter mig när jag vandrar mot den andra sidan en dag, något som gör skillnad. Jag vet att detta är mitt kall, det är det jag verkligen är ämnad för. Att skriva.

Nåja man måste försörja sig också och det får jag vara glad att göra genom jobbet som Kock och i dessa arbetslöshetstider, ja då får man glädjas åt det man har.

Jag har öppnat dörren och sett solen skina på andra sidan, jag har funnit modet att slinka igenom och skjuta igen den med en smäll bakom mig. Tro mig, det har inte varit ett lätt val.

Depressionen har inte segrat över mig, jag har segrat över dess kraft.

Jag är en värdig vinnare, om någon för faktum är att det liv jag nu lämnat har inte varit lätt.

English Version

Feels so good in my life right now, erased thoughts, cleaned opinions. The future awaits.

Strangely this with me, but I have to process myself inside, month after month, twisting and turning. Discuss with the self before I can see the value in what I knew all along really, but what does it matter?

Now I stand here, though in my decision. "I have my own worth and nothing can take that away from me., I will do as I am."

So now I've said it again and how nice it feels. Life has been hard on me and I almost succumbed there for a while, but now you can probably himself black fa mess with me if he wants and I will still be here upright and strong.

I have seen myself as a victim for so long, ended up in the swamp because it took me over emotional black hole that just want to keep a where my son went 2011th

The Kim did is not right. He did not find the strength to stay, but the courage to die. My son was a wonderful guy, he gave love to the world, spread a light that others can not provide, and I am so damn proud to be a mother to this beautiful angel.

But for too long, I have stood by the coffin now, tanks have been stuck. I've been stuck in my grief.

Miss my baby, I can do without deselecting life, without going over. I'm allowed to cry.

Now I also allowed myself to live the rest of my life.

Life is not always so damn simple, but it is a gift and I have FAITH that allows me to select all of life's surprises. What do I know about tomorrow?

Maybe I stand like a millionaire? Hahaha, no more realistic now.

Filled with love from big and small, and what more do I need than the wonderful husband I have, my beautiful girls and my absolutely wonderful grandchildren and two absolutely fantastic bonus boys - my boys.

I have the words, his writing, the dream of Luck for my own sake, dream of leaving something behind me when I walk towards the other side one day, something that makes a difference. I know this is my calling, that's what I really meant for. Writing.

Well you have to make a living too, and there will I be happy to do the job as a chef and in these times of unemployment, yes then you have enjoyed what you have.

I opened the door and seen the sun shine on the other hand, I have found the courage to slip through and shoot back with a bang behind me. Believe me, it was not an easy choice.

Depression has not won me over, I have triumphed over its power.

I am a worthy winner, if any for the fact is that the life I have now left has not been easy

I går så talade jag och maken en hel del med varandra, visst var det en del feltolkningar och en del dumheter som blev resultatet men i grund och botten står vi båda stabilt i vår kärlek till varandra.

I alla fall så har jag en tid arbetat med mig själv och jag tror att för mig var gårdagens diskussion en slutpunkt, att sätta ned min fot  - så här vill jag och sedan får du säga hur du vill ha det?

Det här är året som jag kommer att lyckas i mitt liv, allt talar för det och inom mig känns denna förändring. Jag har mått fruktansvärt dåligt ett tag, känt mig utanför allt vad gemenskap heter och det har varit tungt på jobbet där det varit en del saker som krypit innanför skinnet, men från och med idag skall jag se det för vad det är - bara ett jobb för att få pengar så att jag och maken kan få det bättre och även ha råd att göra något positivt tillsammans. Som jag i och för sig varit igång att planera en tid nu. I sommar skall vi gå på skrivarkurser 2 stycken som vi antagits till och det ser jag verkligen fram till. Att skapa/knyta kontakter med andra som älskar att skriva. Spännande och att få nya verktyg i sitt skrivande är inte alls dumt. För att skriva, det är det jag satsar på i mitt liv.

Jag har som sagt varit djupt deprimerad men nu kommit till en punkt där jag ber mig själv att släppa taget lite, ge livet en chans och idag kom jag överrens med mig själv att så får det bli. Med förnyade krafter har jag tänkt positivt och makens ord har klingat så fint "Ha en bra dag".

  Tack älskade det skall jag ha och jag hoppas att han får det på sitt nya jobb som kock på flyktingförläggningen i Glava. Nya spännande rätter att laga till, själv kan jag tyvärr inte unna mig den lyxen eftersom jag lagar mat till skolelever och gamla just nu. Måste tillstå att jag trivs mycket bättre i ett restaurangkök men ja nu jobbar jag som sagt med det här så positiva tanke. Det ger pengar!

Att sakna en person så mycket varenda dag att man går sönder är inte bra och jag har bestämt mig för att sätta om mitt fokus. Måste göras annars dukar jag under och det har jag inte tänkt göra då mina planer är att bråka med maken tills jag dör :-)

Sorg är ett underligt begrepp, det river och sliter och tär, men om man som jag finner tröst i andra som har det lika och därifrån hämtar kraft för att ge mig ut på nya farvatten, ja då ska det gå att se det vackra istället för det onda. Jag måste tro, Tro på mig själv och min egen inre förmåga. Och mitt meditationsmantra skall bli "Jag duger som jag är".

För mitt allra största problem i livet är att inse "ATT JAG VERKLIGEN DUGER SOM JAG ÄR"

Blir ju nästan en bikt det här, vänd mot svenska folket och kanske är det just det jag behöver.

Jag har kommit till den bergvägg där jag inte kan stå kvar och banka huvudet blodigt längre, istället måste jag finna vägen mot det nya, skratta igen. SE livet som en gåva, verkligen få le igen.

Jag saknar Kim, men han kommer inte tillbaka och jag måste leva efter det. Han finns i hjärtat och ingen kan ta honom ifrån mig. Jag har bilder som påminner mig om dragen, skrattet, glädjen och om bråken. Jag kan välja idag att hylla den tid vi hade eller sörja att han tagit sitt liv.

Jag väljer att hylla min son, att tacka för den underbara tid han gett mig i livet. Nu ska jag väl inte lura mig själv att tro att det för den skull blir världens enklaste stig att bana väg på, men ett beslut är taget. Jag är vär att LEVA och att MÅ BRA.

English Version

Yesterday as I spoke, and her husband a lot with each other, it was indeed a part misinterpretations and some nonsense that came out, but basically we are both stable in our love for one another.

In any case, I have been working with myself and I think for me was yesterday's discussion an endpoint, to put down my foot - so here I want and then you tell me how you want it?

This is the year that I will succeed in my life, everything going for it and in me feels this change. I've felt terribly bad for a while, felt outside of everything that Community is called and it's been hard at work, where there were some things that crawled inside the skin, but as of today, I will see it for what it is - just a job to get money so that I and my husband can make it better and also be able to afford to do something positive together. As I have in itself been started to plan some time now. This summer, we will go on writing classes two pieces that we adopted and I'm really looking forward to. To create / make connections with others who love to write. Exciting and getting new tools in their writing is not at all stupid. In order to write, that's what I focus on in my life.

I have to say was deeply depressed, but now come to a point where I ask myself to let go a little, to give life a chance and today I came upon with myself, so be it. With renewed vigor, I have thought positively and spouse's words sounded so nice "Have a good day."

  Thanks loved it, I have and I hope that he gets it on his new job as a cook at the refugee camp in Glava. Exciting new dishes to cook, myself, I can not allow myself that luxury because I cook for schoolchildren and old right now. Must admit that I like much better in a restaurant but yes now I work as said by this so positive thought. It provides money!

Miss someone so much every day that it fails is not good and I have decided to put on my focus. Must be done otherwise I canvases over and I have not thought of doing when my plans are to quarrel with the husband until I die :-)

Grief is a strange concept, it tears and rips and drain, but if I find solace in others who have the same and from there get power to bring me into new waters, then you should be able to see the beauty instead of evil. I have faith, believe in myself and my own inner strength. And my meditation mantra should be "I will do as I am."

For my biggest problem in life is to realize "THAT I REALLY do as I AM"

Becomes almost a confession this, facing the Swedish people and maybe it's just that I need.

I have come to the rock wall where I can not stand there and banging your head bloody anymore, instead I have to find the way to the new, laugh again. SEE life as a gift, really get smile again.

I miss Kim, but he will not be back and I have to live it. He's the heart and no one can take him away from me. I have pictures that remind me of features, the laughter, the joy, and the fracas. I can choose today to celebrate the time we had or ensure that he took his life.

I choose to honor my son, to thank for the wonderful time he has given me in life. Now I'm well not fool myself into thinking it for the sake of becoming the world's easiest path pave the way for, but a decision is taken. I was to live and to FEEL GOOD.