Älskade Kim tiden rinner på, jag har haft besök av dina bonusbrorsor idag, de bjöd på bullar och jag på kaffe, vi hade en trevlig stund. Jag saknar dig, din närvaro, det är så tomt i mitt liv älskade hjärtat, jag kan aldrig förstå varför du gjorde ditt val, varför Kim? Vi älskar dig. Saknad i evighet, aldrig glömd, hjärtat du finns med mig i mina tankar varenda dag...

Mamma

Ja det stämmer att det blir lättare med tiden, för mig är det mycket bättre nu, inte bra det är långt från bra, men jag har ett liv igen trots att det är utan Kim, visst känns det absolut botten vissa dagar och tårarna kommer vilket jag vill det eller ej, jag saknar min kille, han var så full av live, glädje, kärlek. Hur kan man inte sakna honom?

Livet har absolut tappat sin oskuldsfullhet, sin glans sedan han tog sitt liv men jag går vidare trots allt, för 6,5 månad sedan var ju detta otänkbart.

Jag önskar varje dag i mitt nuvarande liv att jag skall få ett tecken från Kim att han finns med mig trots allt, att han följer mig och fortsätter att älska mig för Gudarna ska veta att jag behöver det i mitt liv.

Han var min yngste vilket gjorde att han hade en alldeles egen plats, han var lillen och nu finns han inte mer, hans skratt har klingat ut, hans humor, hans ord har tystnat och jag mår dåligt av det. Saknaden är det värsta, att sakna någon varje dag av sitt liv och aldrig kunna få ha dem nära sig igen, herregud vissa dagar är jobbiga.

Trots detta måste jag se framåt. Jag tänder ljus för min son, det har blivit en ritual, jag vill hedra minnet av den jag älskar, han lever i mitt hjärta och i mina tankar och det är så jävla svårt för jag önskar ju att han vore här hos mig så jag kunde tala om hur mycket jag älskar honom. Han är så saknad min älskade lilla Kimpan.

Jag är hans mamma, en stolt mamma för han var en helt underbar son men jag sa det allt för sällan, han borde fått höra det ofta. Tänk på att alltid säga dem ni älskar att de är älskade, vänta inte för Livet ger inga garantier, lev i nuet, snälla...

Låt aldrig något bli för sent som jag gjorde.

Älskar dig Kim tills mitt sista andetag för då älskade hjärtat ses vi igen. Mamma

Just nu så gör jag en potatiskaka i ugnen innehållande potatis, squash, gul lök, vitlök, grädde och ägg samt kryddor och till denna skall jag ha stekt torskrygg med en vitvinssås späckad med fina handskalade räkor. Tror maken kan uppskatta den middagen då han kommer från jobbet. Här är nämligen våra mattiden ändrade, jag äter vid halv 1 på natten samt frukost och något snacks på dagen, vad ska man göra, jag vill inte äta själv och inte laga nåt bara till mig heller så det får bli nattamat, skall ta lite vin till detta idag/natt tror jag, ja armjäkeln  värker fortfarande men gud man kan inte avstå allt gott för den heller så det får göra ont.

Skall ta och surfa på ute på sidorna för Johan"teamleadern" har sagt idag att om jag kommer upp i 1000 hits så lägger han dit en person under mig så kämpa heter det...

Det börjar röra på sig, jag har försökt att lägga ut annonser på en speciell sida idag men det vill sig bara inte alls jag håller på att bli tokig så till slut drog jag ner allt. Data det kan göra mig så arg, önskar så att Kimpan varit här med sitt tålamod, han visste vad som felade på skiten när man höll på med saker och han skrattade ofta åt mitt häftiga humör. Ja jag önskar han vore här oavsett, denna eviga saknad så jobbig den är och så kommer det alltid att vara, det är så fel - Min son i himlen.

Jag har tagit mig tillbaka till ett liv, men kvalitet ja det saknas det verkligen i det. Trodde livet skulle ge oss något, men det tycks aldrig sluta jävlas med oss, men det är mitt liv så jag får hålla till godo.

Saknar dig Kim, hör du det, hör du vad mamma säger, jag älskar dig har alltid gjort och kommer alltid att göra.. Mamma

Byta ett ord eller två

gjorde det lätt att gå.

Alla människors möte

borde vara så.

Ja nu börjar det kännas som att man är ensamstående snart så lite ser man maken, vi sover ihop annars är det jobb, så jävla trist med taskiga arbetstider. Jag bråkade på honom om detta idag innan han for för jag är så trött på att sitta här och bara vänta, efter att Kim gick bort kände jag att kvalitet på livet är viktigt och att vara med dem man älskar men ja inget har blivit så utan man ser inte varandra alls knappt och jag mår dåligt av det för det kan hända något man kan dö, man kan bli sjuk. Jag har en inneboende känsla av att inte hinna med ett enda dugg av de drömmar man har, att allt försvinner som med Kim och ingen tycks förstå mig. Jag vet att vi måste betala räkningar men livet då, det försvinner ju på ingenting mitt i det här, det finns ju inga garantier för att jag lever i morgon, jag menar att Carpe diem betydelsen har blivit stor för mig, men inte hos dem runt omkring mig och så går man med värk i från morgon till kväll, det är så mycket saker runt omkring oss som försvårar allting som gör att kvaliten försvinner också.

Att livet går tillbaka till samma idiotiska sätt att se på saker hos dem runt oss, att man inte lär sig någonting, inte ens av ett dödsfall, jag lider av det.

Herregud vad jag saknar min son, jag saknar livet han hade i sig, glädjen, ja allting och jag kan inte bli samma idiot jag var innan han dog, jag måste se kvalitet för livet är för kort för något annat.

Det känns som att jag kommer dö ensam en dag och jag är trött på ensamheten, så trött. Faktum är att jag har inga vänner eller vi har inga vänner att umgås med, vi har ingenting som bryter vår vardag, jag har maken och dottern som jag umgås med, känns inte bra längre att alltid vara ensam och att sitta och vänta på att maken kommer hem från jobbet vid 24-24.30 tiden på nätterna för att få någon närhet ifrån en annan människa, jag är trött.

Livet är inte fyllt av kvalitet som det borde vara, det finns ingen kavlitet alls för att vara ärlig och jag har ingen aning om hur jag kan ändra på detta. Jag blir så frustrerad och mitt i allt det här så har jag sorgen efter Kim, tung och mörk. Jag har mist mitt barn och ingen tycks förstå hur ont det gör inuti mig att han är borta.

Jag vet inte, är det jag som inte platsar någonstans, ska man vara ytlig för att allt ska vara bra, är man inte värd någonting annars.

Så mycket funderingar hela tiden, men ändå känns det som att jag har rätt och de runt mig fel, LIVET SKA VARA FYLLT AV KVALITET för det är för kort för något annat. Jag vill ju inte leva bara för att leva, utan för att lyckas må bra, för att känna glädje över att möta en ny dag inte oron över att det kan ta slut innan jag hinner förverkliga drömmarna inte den känsla av övergivenhet som jag hela tiden känner. Jag kan inte hjälpa att jag klagar på det här men jag lärde mig något av Kims död och livet ska inte endast bestå av jobb och sömn, det finns mer, man ska kunna ta en picknickkorg och åka ut i skogen, man ska kunna fiska, man ska hinna skratta ihop, man ska ha tid att känna hur kärleken till sin partner bubblar inom en och inget av detta kommer man till genom att sitta ensam varje dag.

Förlåt mig lilla Kim för att jag inte förstod, jag gör det nu men vad hjälper det mig nu när du är borta... Sänder dig himlakramar och hoppas du känner dem. Mamma

Då ska jag tvätta våra sängkläder så jag får nyrent och skönt i sängarna tills i kväll de har precis åkt in i maskinen så det är på G. Tvättstugan badade som vanligt så det var att skrapa golvet för att få bort vattnet. Ute "Regn" och den svala sommaren fortsätter känns som höst när man inte kan ha dörren öppen och alla dessa tokiga myggor fy vad jobbiga, man kan inte vara ute för dem heller men med en hel massa spiraler rykande på altanen kan man faktiskt ta sig ut där i alla fall. Hoppas att värmen kommer tillbaka innan det blir hösten på riktigt, väderleksprognosen maken kollade igår var inte rolig 10 dygn av regn, orkar inte tappa sommaren redan.

Tänker på dig Kim i allt jag gör, du finns med mig alla dygnets timmar och jag hoppas du känner det, jag försöker skriva på våran bok om den sorg jag känner inuti, hur allt var efter ditt dödsbud, hurdan du var älskade hjärtat, jag saknar dig.

Dina ljus brinner, jag tänder ett för dig speciellt och ett för alla andra änglabarn du befinner dig med nu.

Snart dax för maken att åka och jobba igen så jag blir ju alena vet inte vad jag ska göra surfa efter trafik till sidan och ja läsa lite  och skriva på din bok skulle jag tro att det blir i alla fall, skulle varit med Helena till lekparken med barnen men ja det regnar så det lär inte bli något med det idag i alla fall. har fortfarande ont i nacken och skulderbladet och i min arm som värker så det kan inte bli så långa stunder vid datorn heller för då blir det än värre värk sedan, det straffar ut sig.

Händer inte så mycket i mitt liv just nu önskar jag kunde få svar om rehab men inget kommer det så ja jag vet inte om det blir något alls men det hade varit skönt att få en lugn start tillbaka i arbetslivet så man vet att man klarar av det.

Jag har nu mått hysat bra psykiskt i 3 veckors tid och det känns så bra, ja saknaden är där hela tiden men jag slipper ligga i djupet och det känns bra, jag kan le igen, lite och ärligt. Jag kommer alltid att sakna dig Kim och den tomhet du lämnat mig i den råder inget på men det är en del av mitt nya liv så jag accepterar detta, vad annat kan jag känna när du inte är med oss här längre?

Älskar dig i evighet älskade Kim för då ses vi igen/ Mamma