Älskade Kimpan, tänk du fyller 22 år idag även om du är bortrest så firar jag ditt liv och din födelse. Du befinner dig i ett paradis dit dörren inte är öppen för din mamma. Inte just nu, men senare när det är dags. Trots detta hoppas jag att dina släktingar håller ett stort partaj för dig där uppe i Nangijala idag.

   Jag har varit ute och tvättat av din sten lite och tänt ljusen, gav fåglarna mat i trädet intill och hoppas nu att de kommer att sjunga extra vackert för dig idag.

   Så otroligt mycket tankar som vilar hos dig, så mycket kärlek från oss allihop och så fruktansvärt mycket saknad vi känner.

Fortsatt letar jag efter ett svar, ett svar om VARFÖR?

   Fortfarande är det så att ingenting känns rätt. Du borde vara här med oss andra. Du tog ditt liv, men på många sätt också mitt. Det är så svårt att förklara men på något kusligt sätt la du en dimma över livet som aldrig mera kan lätta. Det klara och det vackra kommer aldrig mera tillbaka. Det förändrades, det blev svårare att andas, svårare att le. Hjärtat stelnade till en aning och i det lever jag mitt nya liv.

   Men idag sjunger jag för dig inombords, jag säger Grattis till dig min finaste ängel och i den största av saknad önskar jag dig en riktigt fin födelsedag.

   Älskad, Saknad, Aldrig glömd ...

English Version

Loved Kimpan, imagine you turn 22 today even if you are away so I celebrate your life and your birth. You are in a paradise where the door is not open to your mother. Not right now, but later, when the time comes. Despite this, I hope that your relatives hold a large partying for you where uppei Nangijala today.
    I've been out and washed out of your way a bit and lit the candles, gave the birds food in the tree next door and hope that they will sing extra beautiful for you today.
    So much thoughts that rests with you, so much love from all of us and so terribly missing we feel.

Continued I am looking for an answer, an answer WHY?
    Still it so that nothing feels right. You should be here with us. You took your life, but in many ways also in the middle. It's so hard to explain but in some weird way la you a fog of life that never can be easy. The clear and beautiful will never return. That changed, it became more difficult to breathe, harder to smile. The heart stiffened slightly and I live my new life.
    But today I sing for you inside, I say congratulations to you my finest angel and in the greatest of regret, I wish you a really nice birthday.
    Beloved, Missing, Never forgotten ...

"The birds is already singing for you" :-)

Rösta på mig!

Den här dagen har varit minst sagt intensiv, men väldigt viktig i min kamp för att ge Kim en bit av sitt liv tillbaka i människors sinnen. Alla de år som gått har jag kämpat för att man inte får glömma min ängel på andra sidan, man ska minnas hans ljusa sidor och hans kamp i livet, att kämpa för att utanförskap skall raderas i vårt samhälle.

   Hans sista val hur det än är har gett svåra ärr i min själ och i syskonens själar, men trots detta vill jag lyfta blicken bortom smärtan. Idag har jag haft möjligheten att visa upp Kim, min fina och underbara kille för världen och det känns så otroligt bra i mitt inre.

   Jag har varit och spelat in ett program hos SVT, de regionala nyheter som kommer visas på tisdag den 17:e februari och även varit på radion som sänder under måndag om boken Våra älskade orkade inte leva, skriven av Joanna Björkqvist. Där Kims berättelse finns med. Boken släpps på Kims födelsedag den 16 februari. Han skulle ha blivit 22 år gammal om han fått fortsätta sitt liv.

Jag fick en signerad bok av Joanna, och en helt underbar mugg med mitt namn på i present. Vi fick oss också en underbar heldag i Karlstad och vi passade på att luncha på Spicy Hot mitt emot SVT. En Kyckling i het sojasås, men så värst het var den faktiskt inte när den väl serverades. Jag åt dessutom utan problem, men det berodde väl på att jag stoppade innan jag ens var mätt.

   Min innerliga rädsla för att dumpa i någon annans sällskap. I kväll blir det lite vin och chips för att fira att jag klarat av detta, kändes ju faktiskt helt otroligt nervöst och underligt, men ändå så fint att få ge en bild av mitt barn långt där borta på andra sidan. En av de finaste männsikor jag haft äran att ha i mitt liv.

Rösta på mig!

Tidig morgon och barnen i full aktion, mamma gör sig iordning för att komma iväg mot Sunne. Ännu en körlektion väntar och sedan är det dags för uppkörningen. Maken får stanna kvar i Sunne idag så jag har en hel dag ensam med småttingar här på hemmafronten.

   Skall planera middagsmat, frukost har jag redan fått in i småttet, lillan fick en flaska välling och grabbarna smörgåsar med leverpastej och mjölk och nu sitter jag här i en lucka och skriver på min blogg. Småkillarna ser på carton network.

Bilen rullade precis ut från gården, så nu är det bara att rycka in med full backup på min kant. Man måste vara alert då huset är fullt av smått. Passade på att somna in på en sömtablett igår kväll för att orka hålla mig ajour idag, natten före denna så blev det bara två timmars sömn för min del. Så gårdagen var tung i sinnet, men jag klarade av det även om jag kände mig dödstrött.

   Lite som barnbarnen, man kan lätt bli övertrött :-)

Ja som ni säkert förstår händer det inte så mycket spännande saker här just nu, inga nyheter att komma med. Känner mig lite låst när jag inte kan göra någonting som jag behöver göra, det går ju liksom inte att skapa med smått intill sig eftersom de pratar konstant och för att skriva behöver man tystnad.

Har varit ned till källarfrysen, hämtat upp köttfärs som nu ligger och tinar i diskhon. Får väl bli köttfärsås och spagetti idag, det borde gå hem hos småttingarna och de vuxna också så klart. Det är ju faktiskt riktigt gott så inga problem på den fronten. Ska ha maten klar vid halv ett tiden för då beräknas de vara hemma från Sunne igen och förhoppningsvis är det med körkort för min dotter då. 

   Säger väl "Break a leg", så här efter hon farit iväg på sin turne. Jag är nämligen allt för skrockfull för att önska henne lycka till, vilket enligt gammal tro skall ha motsatt effekt. Så jag sa ingent mer än att "det går bra!"

Nu så skall jag återgå till mormorsrollen, så finaste läsare och vänner ha en riktigt härlig Onsdag "lillelördag", Kram på er.

English Version

Yet a small childerens day for Grandma Comment by Tove Birkeland Brandt - Wednesday, February 11 07:29

Early morning and the kids in action, mom is getting prepared to get off to Sunne. Yet another driving lesson waiting and then it's time for the driving test. The husband may remain in Sunne today so I have a whole day alone with the little ones here on the home front. Must plan the food for dinner, breakfast, I have already gotten into småttet, the baby received a bottle of baby formula and the guys sandwiches with liver and milk, and now I'm sitting here in a gap and write on my blog. Småkillarna look at Carton Network.

The car rolled right out of the yard, so now it's just to help out with full backup my edge. You have to be alert when the house is full of small. Took the opportunity to sleep on a sömtablett last night to hurricane keep me updated today, the night before that so it was only two hours of sleep for me. So yesterday was heavy at heart, but I managed it even though I felt dead tired. A bit like the grandchildren, one can easily become over tired:-)

Yes, as you can imagine, it happens not so much exciting stuff here right now, no news to come by. Feeling a little locked when I can not do
anything that I need to do, it is of course as not to create with small next to them as they talk constantly and to write, you need silence.

Has been down to the basement freezer, picking up ground beef that is now and thawing in the sink. May well be the meat sauce and spaghetti today, it should go home with the little ones and adults too of course. It's actually really good so no problems on that front. Shall have the food ready around half the time because then estimated to be at home from Sunne again and hopefully it with a driving license for my daughter then. Says well "Break a leg", like this after she had gone off on his tour. Because I am too superstitious to wish her good luck, which according to ancient beliefs should have the opposite effect. So I said nothing more than that "things are going well!"

Now I will return to the grandmother role, so finest readers and friends have a really lovely Wednesday "little Saturday", hug you.

Rösta på mig!

Det är svårt att hinna med så mycket mer än barnbarnen just nu, men jag har fixat en god middag till kvällen. Rostade rotsaker, rödvinssås, karrekotletter och det ska bli mysigt.
Maken är åter till Sunne för att hämta Helena från körskolan och imorgon nalkas uppkörningen som vi verkligen hoppas kommer att gå bra för henne. Det har varit tre intensiva veckor, med massor av körande så tummen hålls hårt.

Mina barnbarn har varit jättesnälla och de har ätit jättebra, lilla Livia åt inte så mycket morotspuré idag men grabbarna har fått hjälp att skövla in och de har gillat mormors mat. Kinesisk kycklinggryta med makaroner, bananer och fika i stora lass samt slutligen en flaska vyssande välling.

Kan inte säga annat än att jag är trött, men samtidigt njuter jag av att ha barnen här. Det är tre små underbara knattar som gästar mitt hem med livliga inslag. Dock finns det ingen tid att skriva eller ens orka planera för resten av veckan. Har plockat i lite tvätt, vikit och lagt in i skåpen och tagit det med ro. Spelat lite sudoko med maken och fått mig kaffe.

Hann också gästa facebook under tiden som två av de små har sovit och delade en film om halalslakt på en kamel. Det blev ett väldans liv och folk försvarar slaktmetoden vilket jag inte alls har förståelse för. Tycker den är enormt plågsam och hemsk och jag vill inte att djur ska behöva dö med en sådan dödsångest som alla filmer visar att de gör. Usch!
Ja ni förstår säkert att jag är emot halalslakt och det borde alla normalt funtade personer faktiskt vara enligt min mening. Men efter filminlägget vet jag att många inte alls håller med mig. Nåja, det skiter jag faktiskt i för jag har min egen mening i frågan och jag vidhåller att det är djurplågeri.

Konstigt ändå att vad man än säger på nätet så blir det ju nästan upplopp runt det, tror man trampar på ömma tår både här och där. Men sanningen svider ...

Dottern åter igen på körlektioner i Sunne och maken är rullande taxi, medan mormor rycker in med tre småttingar på hemmafronten. Lillan ligger i vagnen och jollrar och grabbarna ser på Carton network så just nu är det kaffepaus för mig.
Jag har hunnit städa golven, kändes lika bra att göra det efter Theodores frukostätande eller ska vi säga smulande över golvet för att komma undan att äta. Nåja nu är huset rent och luktar så gott och jag har eldat upp i pannan så vi har varmvatten.
Kattlådan har faktiskt också fått sig en rengörning och badrummet är nu återställt och luktar även det gott.

Har börjat skriva på en ny bok, en paus från Mimmi och gänget. Den här boken handlar om mig och min ängel Kim, vårt liv och hans död. Min stora sorg.
Depression i kölvattnet efter hans självmord. Känns som det är rätt tid nu att komma med en egen berättelse efter att ha medverkat i Joanna Björkqvist bok "våra älskade orkade inte leva".

Har en hektisk vecka framför mig och tiden att hälsa på mamma och pappa tycks bli knapp, men jag får väl lyfta luren och ringa så jag får höra att allt är bra med dem. Sist jag träffade dem hade min lilla pappa en riktigt bra dag och det kändes väldigt bra för mig.
Man lider med dem i deras situation och på samma gång blir man så otroligt trött och sliten när man behöver finnas tillhands hela tiden, att man inte riktigt orkar med sig själv. Men jag vet att det kommer kännas bra den dagen det hela slutar. Känns så tufft att tänka på att de blivit gamla och att man kommer mista dem till slut. Vet inte hur livet blir den dagen det vill jag inte ens tänka på.
Nåja, vi får verkligen hoppas att det dröjer även om mamma ofta tror att hon snart kommer gå bort. Känns tufft att höra henne prata så, men jag förstår ju att hennes liv inte är allt för roligt längre.
Hon har dålig syn, går med rulator och kommer aldrig ut ur huset. Åka bil går inte för hon blir bilsjuk direkt och blir liggande i flera dagar och hon sköter pappa, ansvarar för honom i hans vilsna och även aggresiva stunder.
När jag tänker på det här så inser jag att jag själv är livrädd för att bli gammal.

Nu fortsätter äventyret för Mimmi Lammfors Djup. Den mediala kvinnan som bor och lever i Deje och som med sin naturens gåva, hjälper mordenheten i Göteborg att lösa de värsta av fall genom sina syner.

Ni missar väl inte att boka ert exemplar av boken "Svart Triad", som nu finns att köpa på Bokus.se, Adlibris etc.

Svart Triad är en mörk berättelse där nazism, rasism och mordet på en liten flicka, flätas samman till ett raseri av känslor.

   Värmländska mediet Mimmi plågas av inre syner. Visioner med vilka hon leder mordenheten i Göteborg i rätt riktning.

   Det blir ett tätt samarbete mellan Mimmi, Rita och Bengt då jakten för att bryta det ondskefulla påbörjas. Ett sökande mot tiden för att gripa en besinningslös mördare ...

Föregångaren "Röd Vinterängel" är självklart fristående och handlar även den om Mimmi och samarbetet med mordenheten i Göteborg. Böckerna är samhällskritiska och har väckts ur olika saker som jag som författare reagerat på i samhället. Röd Vinterängel, har jag skrivit ur en psykiskt sjuk människas perspektiv och Svart Triad tar upp den rasism och fientlighet som vilar över samhället idag.

   Just nu, arbetas det för fullt på en kommande tredje bok men den ligger en bit in i framtiden.

   Missa inte att följa Mimmi Lammfors Djup som också finns på facebook.

https://www.facebook.com/MimmiLammforsDjup

Under torsdagsmorgonen var jag ute i trädgården och fyllde på fågelfrön till de små gäster som kommer till min gård. Små underbara bollar, hungriga och frusna sjunger de nu så vackert och låter sig väl smaka av det jag utfodrat dem.

   Känns ofattbart att de kan överleva vår kyla, -10 eller lägre till och med en människa kan frysa ihjäl i detta. Vi lägger matvaror i frysen och en sådan liten bit fryser in på ett kick. Naturen är underbar som kan ordna så dessa fina små varelser kan överleva det hårda klimatet.

   Ett sådant här litet hus har jag till mina små gäster.  

Det känns alltid avkopplande att höra fågelkvitter, vet inte vad det är som gör detta. Vilken dess påverkan är men det ger mig en frihetskänsla. Och det är skönt.

    Tänk er detta: Ni har packat en matsäck, en filt, kaffe och nu reser ni till en strand utan folk, stranden är belägen alldeles intill skogen.

   Solen skiner och glittrar i vattenytan som ger ifrån sig en lätt rörelse och i bakgrunden är det fåglar som försöker sjunga ditt inre till läkning och frihet.

   Det finns stenar i vattnet, slipade av års böljande vattenmassor, av en vinds smekning, av naturens omfamning och allt är så vackert och fridfullt.

   Låt er smälta in, koppla ned era krav och känn atmosfären, njut i min denna lilla egenkomponerade meditation som jag bjuder er mina vänner att ta del av.

Hoppas ni orkade smita bort en stund, från krav och stress, man behöver inte mycket tid, bara små vackra ögonblick. Några sekunder där man stoppar klockan och bara befinner sig i sitt eget NU.

   Nu vill jag önska er en riktigt fin dag, en fredag fylld av kärlek och ömhet. Glöm bort gårdagen, sluta tänk på morgondagen och lev idag, lev NU.

Stora kramar till er alla, mina finaste läsare och vänner.

Rösta på mig!

Det är minst sagt krävande att alltid vara trött och ändå inte kunna sova. Man vänder och vrider sig i sängen, tittar på klockan, blundar. Väntar och allt som sker är att man är dödstrött men vaken, det går bara inte att sova.

   Ligger och lyssnar på makens andhämtning, snarkningarna, vänder mig om igen. Drar av täcket för att svalka ned mig och så börjar hela rutinen om igen och timmarna går. Till sist går jag upp, stänger dörren in till sängkammaren, brygger kaffe och så sitter jag här framför datorn igen. Fullständigt dödstrött, men helt oförmögen att kunna sova.

Funderar över livet, mitt liv. Vad som skett, vad som sker. Vilka förhoppningar jag har, mina drömmar. Våndas över att jag blivit avstängd i mitt inre sedan Kims självmord. Att jag liksom inte kan släppa ut känslor på rätt sätt mera. On-knappen har försvunnit.

   Men om jag skall se till mina drömmar, för de finns ju. Att jag skall lyckas med mina böcker. Förmedla mina verk till andra och att de som läser dem skall tycka att de gett dem någonting, ett tidsfördriv som varit värt någonting. Jag drömmer om att väcka tankar, att visa hur samhället har blivit. Jag vill slå hål på blindheten med mitt skrivande och pressa ut min inre varböld, så att jag själv kan bli befriad. Komma ut ur puppan. 

   Känna mig fri.

Hela tiden denna rädsla att vakna upp om ett år och stå på samma fläck. Att se livet gå till spillo. Det har varit allt för hårt och kämpigt. Men jag står kvar här, trots alla tankar på döden och säkert till mångas förtret.

   Jag vet ju att det finns de som vill se mig död, borta. Nåja, de får inte som de vill!

   Jag fyller snart 51 år och jag vill ha ut mera av livet, vill känna att jag lever igen. Just nu stoppar ekonomin detta, det är en kamp att klara dagen och att ge ut sina verk kostar när ingen är villig att satsa på en. Men, visst till sist kommer de ge upp och ge mig/oss chansen.

Kaffet håller mig sällskap, då jag sitter här och knappar på min Acer. Talar till er om mitt inre, mina tankar. Vad nu dessa är värda. Men jag hoppas ju att ni skall tycka att det är roligt att ta del av det jag har i sinnet.

   Till för cirka ett år sedan ville jag bara dö, följa efter Kim. Ge upp, men jag bad om hjälp. Skrek, "Hjälp mig". Jag kunde inte vara ensam, behövde övervakas för att överleva och denna uppgift fick min make och mina döttrar ta på sig. Till sist förstod jag hur tungt detta måste kännas för dem, så trots min längtan så stängde jag dörren till möjligheten. Inte för att sluta tänka på det utan för att låta de andra få ett liv. Men i och med detta val så blev jag kall, instängd i min egen bur. Visst kan jag skratta, men inte befriande som jag en gång gjorde.

   Det är svårt att vara psykiskt sjuk, deprimerad, dels för att detta inte syns på utsidan och därför får man ofta försvara sig.

   Jag vidhåller att då Kim gick tog han inte bara sitt liv, han tog också mitt. Det liv jag har idag är stelt, tungt och jag ...

   Herregud det är svårt att förklara vad jag menar, men jag drömmer om att ta mig tillbaka till mig själv. Som livet är nu så är det allt för allvarligt. Ja så kan det beskrivas, "allvarligt". Hopplösheten från samhället gör inte heller saker bättre och att känna att man ansvarar för andra.

   Jag vill vara med och förändra, påverka och göra gott. Jag har ett gott hjärta trots att andra trott annorlunda. Men vad vet dessa människor som varit ytliga och utan intresse i hela sitt liv. Deras enda aktioner har varit att stå på en hög piedestal och tro sig själva om allt gott.

   Till detta säger jag "Väl bekomme", en dag straffas även NI!