Senaste inläggen

Sveriges klimat är inte vad det varit

Av Tove Birkeland Brandt - 8 januari 2015 09:42

Det gungar i Sverige numera, överallt är det hat och påhopp. Ingenstans finns det en fristad, ett lugn att tillgå. Vi är alla individer med behov, men vissa människors behov går ut på att skada andra, det sägs att dessa individer är politiskt korrekta.

Vad är politiskt korrekt?

Kollade Wikipedia och fann detta.

Politisk korrekthet

Politisk korrekthet, alternativt PK, betecknar språkbruk, idéer, politik och beteenden som eftersträvar att minska negativa sociala och institutionella konsekvenser på grund av kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning,religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, med mera.^[1]^[2] Som pejorativ term används politisk korrekthet för beskrivning eller som värdeomdöme i syfte att "fördöma och förlöjliga /.../ i första hand idéer och åtgärder som syftar till att motverka etnisk, könsmässig och sexuell diskriminering, men också andra åtgärder som för miljöns, jämlikhetens och rättvisans skull önskar förändra majoritetssamhällets normer och institutioner."

Begreppet politiskt korrekt används idag framför allt som ett pejorativ i syftet att beskriva en inställning där man är "överdrivet noggrann med att följa rådande politiska värderingar".^[I Sverige används begreppet enligt Nationalencyklopedin främst av debattörer som nedsättande beteckning för "gängse vänster- och feministiska åsikter".

Att påföra en annan person begreppet politisk korrekthet, att kalla en åsikt PK, har som övergripande funktion att framställa sina "egna idéer som ovedersägliga och rådande maktförhållanden som naturliga; detta uppnås genom att meningsmotståndaren inte bemöts med argument utan endast avfärdas som 'politiskt korrekt', dvs. som falsk, dogmatisk, överdrivet nitisk och ideologistyrd."

När vi nu tagit in denna information och tittat på den lite extra måste jag fråga om deras diskriminering av sådär 800.000 individer i Sverige - Vi kallas SD:are, rasister, nazister, fascister mm mm

Vad är det som gör att man kan gå till personangrepp, ge sig på och peka ut enskilda individer och då även människor som inte ens är högt uppsatta politiker, anse sig ha rätt att göra det mot personer som aldrig uttalat något hotfullt mot enskilda individer utan varit fasta i ståndpunkten att våra styrande politiker gör stora fel mot folket, de bär skulden för att SD behövs. De är roten till det onda.

Man står för ett partis ideologi, men att göra någon illa; aldrig det finns inte i min värld, så varför berättigar det dem som är PK att få göra detta. Vad är det som är politiskt korrekt med att skada andra genom ren och skär vilja?

I vissa lägen förstår jag inte den politiska atmosfären, men jag minns bakåt i mitt liv. Känslan av att vara trygg i mitt land, nu är jag inte det längre. Nu använder man nätet dagligen för att hänga människor och ta deras liv ifrån dem, utan att först ha gett dem en rättegång, är det PK?

Jag är rädd för att vakna upp en morgon till det som just hände i Frankrike. Jag förstår inte att man inte ser faran i allt det som sker runt oss, det bubblar i alla länder i vår närhet(terrorismen sprider sig), och säger man att det var bättre förr, ja då stoppar folk det i halsen på en illa kvickt. Vad fan var bättre förr frågar man?

Men jag är kristen, jag vill leva som en kristen inte bli jagad för att jag är det, jag vill lämnas ifred med mina känslor, leva mitt liv utan att bli förföljd.

Säg inte att muslimer som står upp för Islam är snälla och benådande då det gäller kristna (de orena), det påvisar dagliga filmer där just denna grupp av människor faktiskt dagligen skär halsen av folk på grund av deras tro. Jag är för yttrandefrihet, jag är för kvinnornas rättigheter, men jag är inte FI, för jag anser att män har sin betydelse och kvinnan sin. Gammaldags, ja kanske men det är traditioner som styr i mitt liv.

Traditioner som man spottar åt i Sverige idag, något man inte anser att vi har i grunden av oss själva, inskränkningar sker överallt och man gapar rasism så fort någon bär på en svensk flagga. Jag är så trött, skulle vilja slippa allting och mitt i detta centrum av hat så känner jag att jag måste stå upp för min tro, jag måste visa mitt missnöje. Skrika högt; låt mig få vara en stolt svensk medborgare. Låt mig bevara mina traditioner. Jag talar ju aldrig om för någon hur de skall leva sina liv så varför ska jag tillåta andra att göra det med mig. Varför?

Inlägget blir långt, men det är viktigt att få det sagt. Under gårdagen satt jag och såg på en YouTube film om en Judisk kille som hade sina rötter i Tyskland. Han berättade om den fara han ansåg är på väg att ske i alla Europeiska länder just nu, genom att muslimerna tar över. De ändrar en lag här och en lag där och vips så ja har de tagit inte bara lillfingern utan hela handen, de styr vad som är rätt och fel. De talar om att vi inte har rätt att vara oss längre.

Det är inte rasism att se faran i saker, men innan många kommer så långt att de vaknar upp så kanske det är ett faktum, att allt är försent.

Jag vill hjälpa människor i behov, men jag vill hjälpa dem som behöver det inte de som kommer hit, de har haft pengar nog att resa hela vägen hit och jag frukar att många av dem har ett bakomliggande syfte att resa till ett land med kristna värderingar istället för att land med liknande kultur.

De utsatta, verkligt utsatta blir kvar i krigets fasor. De verkligt utsatta har inte mat för dagen, kläder eller tak över huvudet. Jag vill hjälpa på plats inte genom att rasera Sverige så det aldrig mera kommer att existera. Jag vill hjälpa våra gamla, samhällets utsatta kvinnor, jag kämpar för kvinnor i förtryck, utsatta barn. För djurens rättigheter och ändå det enda man hör är. DU ÄR RASIST!

Rösta på mig!

Allmänt

Dela · Kommentera

Så blev det en datadag

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 7 januari 2015 18:41

Jepp en krånglande dator fick mig till att ta tag i sakerna. Den rensades och jag kapade den, fabriksinställning och ominstallationer har varit min dag, men jag är nöjd för nu rullar den igen.

Visst är det saker som saknas på den nu men i det stora hela, ja så funkar det. Och tack och lov för Google, som underlättar livet så mycket genom att ha uppgifterna kvar.

Kvällen får bjuda på teve nu för jag orkar inte skriva efter detta. Känns tufft att en hel dag gick på maskinen men jag behöver ju ha en fungerande dator när jag författar så valet var enkelt.

Bok tre är på G, skall läsa vidare och se om jag skall ändra några ordval med mera från sådant jag skrivit tidigare, det är troligt då jag känner att jag vuxit i mitt skrivande. Längtar efter releasen på min nya deckare Svart Triad och på att få se Joanna Björkqvist bok i tryck - Våra älskade orkade inte leva.

Tiden rusar liksom på, jag känner att jag inte riktigt hänger med. Idag har det varit galet på den politiska fronten. Någon hade plockat ut bitar ur ett av mina blogginlägg, pekat på att de var rasistiska och slagit upp detta stort ihop med ett inlägg på Sverigedemokraterna Forshaga på Facebook. Ja jisses en del kan verkligen leva apa med andras liv. Orätt, men jag har inte orken att processa, dock vet jag att man gjort sig skyldig till olagligheter då man la dit min header och skrev om mig som en rasist. Man visade min dode sons ansikte ihop med sitt uttalande och kom väl på att detta var olagligt efter ett tag då man raderade bort ansiktet. En del männsikor tror sig vara förmer än andra, tror att de är gudar eller vad?

Jag vet inte, men jag vet i alla fall att man inte får vara svensk längre, det är fult och rasistiskt. Man får inte känna rädsla över vad som sker runt oss alla, man ska göra som andra, blunda tills döden slår oss i ansiktet.

Tyvärr jag kan inte det, allt jag kan det gör jag. Kämpar för Sveriges framtid, för min framtid, barnbarnens, barnens, vännernas och de gamlas. Är det att vara rasistisk?

Är någon intresserad av att jämföra mitt inlägg med det som publicerades under morgonen så kan ni kika här och på facebookgruppen "Inte rasist, men"

Allmänt

Dela · Kommentera

Det är en ny morgon och det är tyst runt mig

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 6 januari 2015 08:38

Följ min blogg med Bloglovin

Jag har vaknat till en ny dag, en oförstörd dag. Ja i alla fall ännu.

Kaffet står rykande nybryggt och härligt doftande vid min sida och allt som hörs är ljudet från tangentslagen och bruset av värmefläkten som körs för att hålla värmen i huset. Jag har varit runt och tänt lite fönsterlampor och på något sätt vilar det en frid över hemmet.

Som vanligt är tankarna så många. Idag känner jag av vår ensamhet, bearbetar att vi aldrig har några vänner på besök hos oss. Varför, ja vi har inga vänner att umgås med så enkelt är det. Men det vore ju roligt om det kom någon indimpande ibland för att få sig en kopp kaffe och prata bort en liten stund. Som det är i dagsläget så är det ju bara jag och maken som går här som två butterkärringar. Orden känns överflödiga mellan oss, så mest så umgås vi i tyst samförstånd. Nej, inte för att kärleken saknas utan för att vi känner varandra så väl. Lyssnar just nu på "Stalker" av Kepler, och jag är så förbaskat avundsjuk på deras språk. De är ju sanslöst fenomenala. Länge sedan jag tog del av någonting så fascinerande som deras bok är. Man slukas av deras sätt att skriva, rycks med, känner smärtan, rädslan. De fångar verkligen läsaren. För mig försvinner de blodiga scenerna som folk pratat om, jag är allt för uppslukad i deras författarskap. Geniala rackare.

Vore inte dumt att gå i skola hos dem! Nåja man kan skriva själv också men det ligger inte på samma nivå, kanske beror det på att man inte har så mycket händelser att plocka av i sitt liv just nu. Att man störs av måsten. Jag vet inte man får koncentrera sig, gå in för skrivandet ordentligt igen. Kursa sig själv ett tag.

Längtar så efter lanseringen på SV.

Att hålla våran skrivarkurs, det ska bli så roligt och jag hoppas att de som anmäler sig på kommer gilla den då den är upplagd på helt annat sätt än man normalt lägger upp distanskurser. Dessutom vänder den sig till dem som vill komma igång och skriva eller de som vill komma vidare- Öppna upp för ditt skrivande har också en hel del terapeutiskt skrivande inbakat så jag hoppas på att vi kommer tas med storm.

Pilotkursen är körd och det kändes lyckat, vi har lite finputsning att göra på kursen innan vi drar igång men det är bara formaliteter. Känner mig så upprymd över denna möjlighet och hoppas den kan ge oss en liten framtid i företaget ekonomiskt.

Är också spänd på att få se min nya bok i tryck "Svart Triad", som väntas bli satt och färdig i slutet av Januari och då även finnas på Internetmarknaden under februari månad 2015.

Det här är delar i mitt liv som gör att jag vill gå framåt, finner hopp och ljus i mitt liv och faktiskt känner förväntan inför framtiden.

Rösta på mig!

English Version

I have woken up to a new day, an unspoilt day. Yes in all cases yet.
    The coffee is steaming fresh and delightfully scented by my side and all you hear is the sound of keystrokes and the noise of the fan heater running to keep the heat in the house. I have been around and lit a little window lights and somehow rests a peace about the home.
    As usual, the tanks so many. Today I feel our loneliness, processes that we neverhave any friends visiting us. Why, yes, we have no friends to hang out with as simple as that. But it would surely be roligtdet someone came indimpande sometimes to get a cup of coffee and talk away for a little while. As it is, in the current situation then it's just me and the husband who goes here as two grumpy old women. The words feelssuperfluous between us, so most so we hang out in silent agreement. No, not that loveis missing, but because we know each other so well. Listening right now on "Stalker" by Kepler, and I'm so damn jealous of their language. They're outrageously phenomenal.Long ago I took part of something so fascinating that their book is. It devoured by theirway of writing, carried away, feel the pain, the fear. They truly captures the reader. For me disappear the bloody scenes that people talked about, I'm all too engrossed in theirwritings. Ingenious buster.
    Would not stupid to go to school with them! Well now you can write yourself too but itis not on the same level, maybe it's because you do not have so much events to pickfrom in his life right now. The distraction of musts. I do not know man mustconcentrate, go in for writing properly again. Kursa itself a while.

Craves the launch of EN.
    Keeping our writing class, it will be so fun and I hope that those who enroll on'll like it as it is structured quite differently than you normally put up distance learning courses.Moreover, it turns to those who want to get started and write or those who want tofurther open up your writing has also a lot of therapeutic writing embodied so I hopethat we will be taken by storm.
    The pilot course is run over and it felt successful, we have little touches that makethe course before we started but it's just formalities. Feel so excited about this opportunity and hope it can give us a little future in the company financially.
    Is also excited to see my new book in print "Black Triad", which is expected to be sat at the end of January and then also be on the Internet market in February 2015th
    This is part of my life that makes me want to go ahead, find hope and light in my lifeand actually feel excited for the future.
Vote for me!

Allmänt

Dela · Kommentera

Hemmet fått sig en ansiktslyftning idag

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 5 januari 2015 19:16

Känns skönt att ha orkat greja lite hemma, haft symaskinen framme. Sytt om gardiner, fixat nya kuddöverdrag, sytt en duk. Det är kul att mysa till det lite och speciellt nu då man fått bort alla julsaker. Är galet nöjd med dagen och så fick jag en matta jag drömt om länge av min mamma och det blev jättebra. Faktiskt mattan som gav mig energi att fara runt som en tok här.

Nu ska det bli teve och en liten whisky, "Mackmyra". Får nog också poppa lite chilli popcorn att mysa med ikväll. Morgondagen skall vi hålla oss hemma och det ska skrivas en del, men vi får också passa på att ta en promenad igen, behöver komma igång med motionspassen igen. Sockret har skutit i höjden för maken 12,1 och när jag testade visade det på socker för mig då jag låg på 7,1.
Inte bra detta, men nu har det nya året börjat och det ska vi ta och göra något riktigt bra utav även om det inte började allt för bra.
Man får vara glad för det man har och se lyckan i det även om man har det tungt. Trivs så otroligt bra i mitt hem och skulle vilja bli gammal här, slippa flytta runt mera, men så är det att hyra bostad. Man vet aldrig hur saker kommer se ut i framtiden.

Just nu håller jag på med bok tre i den fristående serien med Mimmi Lammfors Djup, har börjat redigera det jag skrivit tidigare och så ska jag läsa in mig på alla karaktärer osv. Gå igenom min synops så jag får rullning på historien. Ska bli så roligt att komma igång och skriva igen. Har massor jag vill ta tag i om jag bara finner orken. Men jag är glad för den här dagen som varit den bästa det här året.

Allmänt

Dela · Kommentera

Oron har gjort mig sömnlös

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 4 januari 2015 07:53

Tidiga morgon, jag är uppe och har spärrat mitt bankkort, får ingen ro har sådan ångest sedan jag varit på nätet och använt det. Ska fixa ett konto till kopplat till Internetbanken utan korten kopplade dit så jag kan flytta pengarna emellan de båda kontona om jag behöver ha pengar till korten. Måste förhindra att man tar pengar ifrån mig någonsin igen.

Jag som redan har en depression blev inte bättre av det här och inte av bankens besked om att inte betala ut pengarna heller, så nu har jag knappast sovit en blund i natt. I morgon ska jag till banken och ordna ett extra konto för att få ro i själen. Klarar inte av sådana här saker, allting blir så otryggt i mitt liv och så kommer gamla rädslor och kryper in under skinnet. Jädrigt jobbigt, att bära på bagage som man inte vill ha men som ändå klibbar sig fast.

Känner mig så fruktansvärt dum i huvudet som låtit mig luras på något sätt och vi har ju verkligen inte råd att bli av med pengar. Trodde det fanns skyddsnät när det gällde sådana här brott men tydligen inte.

Önskar bedragare förstod, hur man känner sig efter att de utövat sina trix. Hur förstörd man blir långt in i själen av att luras så här. Man blir så sårbar i allting. Tappar tron på människor på systemet, på nästan allting och för att inte tala om fotfästet.

Jag är en individ som så innerligt vill tro på människors godhet, men drabbas iderligen av deras andra sida och så även denna gång. Tiggde och bad om pengar under gårdagen, det kom ett bidrag och det var från min dotter. Ett betyg på hur lite vi människor bryr oss om varandra, hur vi skiter i alla utom oss själva. Ännu en besvikelse. Större blir besvikelsen då man vet att om jag suttit utanför en butik och skramlat i en pappmugg hade jag fått mer än det jag fick nu. Jag är ingen egentlig tiggare, bara en utsatt människa i vårt ohederliga tidevarv 2015. Och jag önskar inte ens min värsta fiende att känna den utsatthet och ensamhet det innebär att behandlas på ett sådant sätt. Man står utanför lagen, utanför allt och mitt i detta inser man att ingen, verkligen ingen bryr sig det minsta. Så jädra sorgligt.

Rösta på mig!

Allmänt

Dela · Kommentera

Det är konstigt så oskyddad man faktiskt är

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 3 januari 2015 18:22

I början av december kapades mitt kontokort, man lyckades tjuva till sig nästan 14.000 kronor/ som försvann utomlands i US dollars, innan banken såg att det hände något konstigt och själva spärrade mitt visakort. Trots att jag bevisat hur det kunnat ske(genom Pishing) och även polisanmält saken, så anser man på banken att jag varit oaktsam och därför återbetalar man inte pengarna. Det här är en hel månads inkomst för oss och nu sitter jag här som en tiggare och ber om goda människors vilja att skänka mig/oss en slant så jag/vi kan betala min hyra och andra räkningar. Men tyvärr så märker jag att det är förvånansvärt få som vill skänka en slant till någon som hamnat i en sådan här knipa. Önskar verkligen att folket kunde öppna upp sina hjärtan nu, nästa gång kanske det är ni själva som sitter där själva och ber på era bara knän.

För er som känner sig manade att hjälpa en hederlig svensk bestulen och sjukskriven kvinna om så bara med en tjugolapp så är jag oerhört tacksam. Pengarna kan ni sätta in på mitt bankkonto i Swedbank och jag kommer vara er evigt tacksam för denna fina gest.

clear: 8156-2 Konto: 003 501 754-0 eller 03 501 754-0 Kontohavare: Tove Birkeland Brandt

Går också att Swisha, då gör ni det till mobilnummer: 076-1107730

. TACK!

Allmänt

Dela · Kommentera

Vet inte när jag grät sist

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 2 januari 2015 08:34

Mitt inre har varit avstängt, kanske för att överleva. Men idag är det fyra år sedan min son tog sitt liv och jag vaknade av att tårarna rann utmed mina kinder. Jag sörjer även i sömnen.

Jag har så ofta bett om tecken från andra sidan, att min son skall visa att han är hos mig, kanske var det just detta som hände häromdagen då mina handskrivna kokböcker hoppade ut på golvet, efter att ha stått i bokhyllan i över ett års tid. Jag hoppas det var så.

Ångesten trycker i bröstet och jag har tänt alla ljus jag kan för min ängel, det brinner ute vid stenen, vid hans fotografi och här där jag sitter vid datorn och skriver. Jag har tänt rökelse, för min son och jag älskade rökelser.

I dag sveper minnen över mig. Det känns tungt att andas och jag tänker på alla saker jag och min älskade lillkille hade ihop, musik, grafitti, datorer, kläder. Han höll mig ung i sinnet genom att visa mig nya saker, svepa mig med i sin värld och nu, ja nu. - Sitter jag här med tårarna rullande nedför kinden och saknar, kan till viss del fortfarande inte förstå att han tagit sitt liv. Åren går, men smärtan ger inte med sig. Skam, skuld, förbannade tankar som ilska, allting virvlar runt och gud så jag saknar mitt barn. Känns som jag skall gå sönder inuti. Om jag bara vetat att han var så nere, om jag bara förstått någonting.

Finns ingenting att göra, mer än att be om att vi får träffas igen en dag. Vad mer kan jag hoppas på, vi är inte avslutade. Kärleken kan inte ens döden göra slut på, den växer med tiden. Snart närmar sig även Kims födelsedag och det är en riktigt hård tid för mig, värre än jag erkänner. Vågar inte, vill inte braka igenom så jag försöker vara stark om inte för mig själv så för andra. Kanske också för att de inte skall se min svaghet.

Inte en enda dag sedan Kims självmord har jag slutat tänka, slutat sakna, slutat undra "Varför?". Tänkt på alla de hot jag fick uppleva, allt hat som östes in från Internet, folk som tyckte jag var en dålig mamma, som inget visste om vår bakgrund. Alla dessa som brydde sig så mycket om min son då han gått i döden, vart tog deras röster vägen sedan? Vart tog deras sorg vägen om de ens hade någon.

Alla mina ord känns som de redan är sagda, jag bara upprepar det jag sagt i fyra långa år, ord som kommer från min fångenskap i livet efter. För det lättsamma livet före är för alltid borta, jag har insett det nu. Jag blir aldrig mer den jag en gång var, på gott och ont.

Älskade Kim, jag önskar jag kunde vrida tiden tillbaka. Göra om en del, göra bättre, men tiden har stannat. Det här är och förblir din DÖDSDAG och jag gråter av saknad.

Älskar dig så innerligt, så djupt, då och för alltid och mitt älskade barn: "Vi ses igen i evigheten"

Älskad, saknad och aldrig någonsin glömd. Vila i Nangijala mitt vackra och underbara barn.

Mamma

Rösta på mig!

English Version

My mind has been muted, perhaps to survive. But today it four years ago, my son took his life and I was awakened by the tears ran down my cheeks. I mourn even in his sleep.
    I have so often asked for signs from the other side, that my son must show that he is with me, maybe it was just that happened the other day when my handwritten cookbooks jumped out on the floor, after standing in the bookcase in over a year . I hope it was so.
    Anxiety press in the chest and I have lit all the candles I can to my angel, it burns out at the stone, at his photograph and here where I sit at the computer and write. I have burned incense, for my son and I loved incense.

Today sweeps memories of me. It feels hard to breathe and I think of all the things I and my beloved little guy had together, music, graffiti, computers, clothes. He kept me young at heart by showing me new things, sweep me into his world and now, yes now. - Do I sit here with tears rolling down his cheek and lacking, can to some extent still do not understand that he had taken his life. Years go by, but the pain does not bring. Shame, guilt, cursed thoughts that anger, everything swirls and god I miss my children. I feel like I should go broke inside. If only I had known that he was so down, if only I understood nothing.

There is nothing to do, more than to pray that we may meet again one day. What more can I hope for, we are inet completed. Love can not even death to end, it grows with time. Soon approaching even Kim's birthday and it's a really hard time for me, worse than I admit. Dare not, want not mess through so I try to be strong if not for myself as for others. Maybe also because they will not see my weakness.
    Not a single day since Kim's suicide, I have stopped thinking, stopped miss, stopped to wonder "Why?". Think of all the threats I got to experience, all hatred that was poured in from the Internet, people who thought I was a bad mother, who knew nothing about our background. All those who cared so much about my son when he passed into death, where did their voices road then? Where did their grief way if they even have one.
    All my words feel like DDE e is said, I only repeat what I have said for four long years, the words of my captivity in the afterlife. For the easygoing life before is gone forever, I have realized that now. I will never be the person I once was.

Beloved Kim, I wish I could turn back time. Making a lot, do better, but time has stopped. This is and will remain your death and I cry of regret.
Love you so deeply, so deeply, now and forever, and my beloved child: "See you again in eternity"
Loved, missed and never forgotten. Rest in Nangijala my beautiful and wonderful children.




       mom

Allmänt

Dela · Kommentera

Nyårsdagen

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 1 januari 2015 16:14

Jag sitter här framför datorn och funderar. På livet, på dess innehåll. Vad jag skall försöka att lägga energi på och inte. Känns konstigt att rannsaka livet, att titta djupt inom sig själv och veta att man måste välja en del saker och välja bort andra. Jag vill må bra, jag vill komma igen. Bemästra känslan av amputation som jag bär på, en förlust starkare och värre än något annat man kan drabbas av. Mitt barns bortgång. Imorgon är det fyra år sedan den ödesdigra dagen då det skedde. Fyra långa år som inte varit sig lika på något sätt, där glädjen känts matt, med ett inre så fyllt av smärta och förslust att man egentligen bara vill sätta sig ned, krypa samman och bara skrika. Att aldrig mera sluta skrika, inombords skriker det ju hela tiden.

Livet före finns inte mera, det är nu och Kim finns inte vad jag än gör, hur jag än ber. Tiden är över, men jag måste lära mig att prioritera min tid. Den tid jag lever här. Jag måste komma tillbaka, skriva mina böcker. Ge mig frid, hopp en tro på att saker blir bättre trots att jag bar kan vårda minnet numera. Jag kan ju ändå inte springa bort ifrån saknaden och smärtan, den är som en canserböld som inte går att operera bort, följer mig och biter i min kropp.

Orättvist, så förbannat orättvist det är ...

Tog mig tiden att läsa ut Mons Kallentofts bok idag "vindsjälar", och jag kände mig besviken på den här boken. Den var inget av vad de föregående böckerna varit, kändes som lösningen bara ploppade upp utan någon mening. Annars har han varit en riktig favoritförfattare tidigare, men nej inte denna gången "synd".

Lyssnade klart på "En enda natt", av Simona Ahrnstedt igår och förutom att det var lite väl mycket sex i den ibland så var det en av de bästa böcker jag någon sin lyssnat på/läst. Kul och överraskande, en författare som verkligen håller ångan uppe hela tiden och är rapp i alla sina repliker. Kan jag verkligen rekomendera till er som letar efter en bra bok att läsa.

Nu skall det bli att återvända till mitt eget manus igen och läsa in mig på det igen, mina karaktärer och min handling som legat och vilat allt för länge nu. Men det är time att göra slag i saken det är nytt år och nya tag erfodras om man skall komma ut med nya böcker.

Ni följer väl Mimmi lammfors Djup på Facebook, min huvudperson som fått sig egen sida för att ni ska få lära känna henne lite bättre.

Allmänt

Dela · Kommentera

...

25 26 27 28 29 30 31 32 33

...