Då har jag fått tummen ur och lagt ut våra ljudböcker till försäljning på Tradera, 50 kr /st, billigt och bra. Massa härliga böcker som jag lyckats lyssna på nu. Faktum är att jag fått upp läshastigheten igen, läste ut Rånarbröder på två dagar och idag ska jag försöka sätta mig med min egen bok Svart Triad för bearbetning och så ska jag skicka den till några förlag och testa utgången där, hoppas kan man väl göra.

Norlén & Slottner kanske, får se. Bok två tar upp ämnet rasism och nynazism i svenska samhället av idag så det är väl lite kontroversiellt, naturligtvis helt fiktiv story med hemska mord som inslag och mediala tankegångar.

Annars så är det inte mycket att hänga i julgranen just nu. En journalist hörde av sig och ville ha en intrevju med mig via mail och det är helt ok för min del, tackar inte nej till lite reklam för författandet och egenutgivningen som sådan. All reklam är god reklam heter det och så är det verkligen. Glad.

Min dotter har det trassligt på känsloplanet och jag vet inte vart jag skall stå. Vill hjälpa men vill inte lägga mig i hennes liv, blir så lätt att man styr för mycket och jag tycker de skall leva sina egna liv. Åsikter kan jag komma med, men gud jag önskar att hennes liv snart skall falla på rätt plats och at hon kan bli lycklig snart.

Snart kommer den lilla och hon får det så jobbigt. Älskade tjejen strävar så på egen hand och jag räcker inte till för att hjälpa.

I morgon börjar jag jobba igen en sex dagars ledighet är över och den har verkligen gått fort, önskar jobbandet kunde rusa lika snabbt som ledigheten :-)

Nu går jag på ett 7 dagars pass med tolvtimmars dagar, slitigt. Men mina arbetskamrater är bra, riktigt härliga faktiskt så det känns toppen.

Gårdagen bjöd på en hälsning från andra sidan, min älskade Kim skickade orden "Mamma jag älskar dig", skall iväg till ett medium i Arvika när jag får nästa löning. Hon är mamma till en av teamleaderna på jobbet. Spännande att se vad hon kan få fram från andra sidan jag har ju några stycken där som jag älskar högt och min son Kim som jag saknar var dag i livet.

Debatt SD fortsätter och mina åsikter om politiska beslut leder fortsatt till att jag kallas rasistisk, fattar verkligen inte folk hur illa det kommer sluta att välfärden inte existerar. När vi har en rådande regering som säger att han skall straffa ut folket för att de sympatiserar med SD, byta ut oss för att vi är sämre på allt mot de som kommer hit från andra länder. Vet ni vad det kommer kosta i skatter etc för att få dem att lära sig svenska eller att lära dem allt från grunden, många som kommer hit är analfabeter, vi kommer från olika kulturer. De tror på instängda kvinnor och omskärelse och vi för kvinnlig frigörelse. Det här är saker de fortsätter med även då de kommer hit, trots att de flytt från det och värst av allt kvinnorna hjälper till.

Det finns mycket negativt att ta upp och jo det finns positiva sidor. Det finns klart de som verkligen vill någonting med sina liv, som vill integrera i svenska samhället och bli svenskar på riktigt. Men dem läser vi inte om i tidningar och press, vi läser om våldsdåd och hemskheter och hur de på olika förnedrande sätt uttalar sig om dumma svenskar mm.

De som bor i Sverige måste bli ett med Sverige, vi kan inte låta deras kultur ta över det lilla landet Sverige, man måste staffas hårt om man omskär småflickor, hedersmördar etc. Flyttar vi utomlands kan vi inte tro att man ska skapa ett Sverige till oss, vi får smälta in och bli ett med det land vi flyttar till, följa lagarna där och deras kultur, vad man sedan gör bakom stängda dörrar är en helt annan sak det är upp till var och en. Men att tvinga det på andra är fel oavsett land, oavsett kultur.

Jippi solen skiner och jag ska ta vara på den, klämma ned min lekamen i solstolen och njuta, fånga strålarna och sätta färg på tillvaron. Rånarbröder får fortsätta hålla mig sällskap under dagen. Boken är mycket annorlunda skriven, berättande utifrån på något sätt och inte så mycket dialoger vilket känns en aning tomt för mig som använder mycket dialoger och miljöbeskrivningar.

Senare denna dag skall jag ta och jobba med min bok, återigen så handlar det om dialoger, bearbetning och sammanflätning. Vet inte riktigt hur jag ska angripa sakerna men angripas skall de.
Maken är på jobb och sliter, får måndagen ledig och sedan är det på det nya skiftet i servicen. Trevligt!

Gårdagen bjöd på saknad, innerlig sådan, tankar på Kim, känslor som svällde över. Tomhet, fylld av tomhet, ett INTE som gör vansinnigt ont. Men det är mitt liv, ett liv jag inte kan ändra gällande detta. Vad jag än gör är min son på andra sidan och jag saknar mitt barn.

Toby fick sig ett bad under gårdagen så idag får matte fortsätta plåga honom med kammen, vilket han så klart inte gillar alls. Protesterna är många och han är svår att hålla stilla, men det måste göras oavsett. Blir full av tossar som måste redas ut.

Drömmar spricker hela tiden, reservplatsen på journalistutbildningen kommer aldrig bli annat än en reservplats. Faktum var att man kände negativiteten när man besökte skolan. Ledsamt, min sista önskan om förändring går i stöpet. Jag är 50 år gammal, vart har mitt liv tagit vägen?
Känns inte som jag haft något eget liv ännu, bara jobba och slita, passa upp och ta hand om alla andra och alltid komma i sista hand och ändå, duger jag aldrig. Passar aldrig riktigt in. Nåja, tur man fått sig SD vänner av dem är det äkta känslor, gemenskap och ärlighet som ges.
Många som anser att vi är rasister, så fel de har. Vi vill rädda Sverige innan det är försent. Vi har inte råd med den enorma invandringen som regeringen gett klartecken till, ekonomin går under och välfärden blir ett minne blott. Pensionerna försvinner och snart sitter vi här, vridit klockorna tillbaka och får vara glada om vi får en plats på ett fattighus istället för i rännstenen.
Jag är ledsen över att kallas rasist för jag har inte emot människor av annan hudfärg eller kultur, jag vill bara inte se Sverige dö.

Ännu en dag där kölden drar in, sveper kalla vindar runt vår husknut och gör vädret ostadigt och ogästvänligt. Men, solen tittade fram under morgonen och förmiddagen vilket man får tacka för.
Jag tog en resa till Grums och min äldsta dotter, pratade och drack kaffe, vek lite tvätt och strök gardiner åt henne innan jag vände kosan hemåt igen. Hemma försökte jag sola lite, mellan molnen som bara blev tjockare och tjockare för att slutligen ge upp och gå in då kölden huttrade mitt skinn och jag befarade att nyvaskade Toby skulle bli förkyld av att vara ute...
Svenska sommaren är här på riktigt.

Nu sitter jag här med nyfärgat hår, en kopp kaffe och filosoferar lite i min ensamhet. Tystheten känns otroligt trevlig idag, en broms ettriga läte påkallar Tobys uppmärksamhet annars har vi en lugn och fridfull stund bakom vår stängda dörr.
Jag har påbörjat en ny bok "Rånarbröder" av Kjell Herbertsson, en polisroman som är förlagd till Sunne i Värmland. Roligt att se hur konkurrenter eller kollegor skriver, ofta snappar jag upp saker jag själv inte tänkt på.
Maken och jag skall snart påbörja en distanskurs i skrivande, betalat och klart nu och det ser vi fram emot. Dialogbearbetning, vilket behövs. Tyvärr tar jobb och skötsel av äldre det mesta av vår tid i livet, igår var vi till min mamma och pappa för att klippa gräset och häcken som skymde sikten för utkörsel. Maken jobbar sista tre dagarna i köket och sedan är han ledig måndag innan han börjar i serveringen med mig och då får vi samma arbetstider vilket ska bli skönt. Men, då har vi sagt ja till en hel del extrajobb så det blir inte mycket ledighet för oss ett tag framåt men det får väl gå an, gudarna ska veta att pengarna behövs.

Under morgondagen är det avsatt tid för att bearbeta bok två, finns en del arbete att ta sig an gällande dialogerna. Måste jazza upp stämningen lite, öka flödet.
Skall bli skönt då man kan skicka iväg den till något förlag och se om de vill ge ut den, man hoppas ju på det i alla fall. Hoppet är det sista som sviker.

Så går tankarna till min älskade Kimpan, saknaden som river inombords. Hoppet som lämnade honom, tron som inte infann sig och det helvete han lämnade oss kvar i. Önskar så att det gick att ändra, att man kunde få tillbaka honom, men jag vet att detta är omöjligt. Mitt hopp är att återses på andra sidan, när min tid kommer till detta. Ändå, saknaden är förjävligt tung att bära och känslan av att aldrig få känna hans varma goa kramar och hans vansinnigt smittande skratt. En del dagar är så mycket tyngre än andra och fortsatt kan jag känna skulden för att han tagit sitt liv, att jag som mamma inte räckt till, inte förstod.
Älskad, saknad och aldrig glömd min älskade underbara grabb. Du bor i mitt hjärta för alltid.

Så mycket bra han har att säga, sätter fingret på det som är galet i invandringspolitiken just nu. Vi kan hjälpa på annat sätt än att ta död på Sverige. Idag läste vi om hur man skall spara pengar genom att dra in fruktstunder på förskolor i Sverige. Barnen får bli utan det de behöver, vi kan spar in på dem. Visst kommer vissa säga skyll på invandringen, men faktum är att det som kostar i ena änden får sparas in på andra sidan, tyvärr så är detta sanningen.
Just nu spar man på svensken och ger till nysvenskar med behov istället, tragiskt. Politikerna skapar rasism, inte invandringen.

Sliten och trött just nu, ledig dag två och snart ska man ut och klippa gräset. Måsten, så fort man har ledigt. Hatar verkligen måsten önskar livet vände. Vill resa bort från alltihop, bort, bort, bort.
Toby ska med uppfödaren till veterinären idag pungcertifikat, haha. Morgonen har jag och han bråkat lite då jag borstat ut lite tossarna vid öronen och hakan, inget kära Toby tycker är roligt. Men matte tycker dock han blir söt då han är redig i pälsen.

Solen skiner över oss idag, vilket känns mycket bra. Jag tror att jag kanske hinner sola lite innan den går ned igen och det är toppen. Vädret har ju dessvärre varit illa ett tag, mycket regn och tunga moln och riktigt kyligt. Inget sommarväder precis och vi behöver verkligen solen och värmen för att ladda energierna inför den långa kommande vintern. Något vi tyvärr inte kommer undan.

Huvudet är så fullt av tankar, ilska, irritation. Över orättvisor, över skillnader mellan de som slitigt hela livet och de som kommer och spottar mot oss och ska ha utan att göra någonting för det. Livet har raserats för den svenske individen och detta är verkligen inte ok. Vi måste resa oss innan vi får ligga och kräla för all framtid. Vakna upp innan det är försent. Mitt råd är att rösta på Sverigedemokraterna i valet i höst, rädda landet Sverige innan det stuper ut för etteröset.

Jag har varit ute på egen hand, känt mig fri bakom ratten. Kanske var det den vackra svalans förtjänst som hälsade på mig i morse. Ett tecken från dig kära Kim?
Jag vill i alla fall gärna tro det. Så länge höll den sig i kökets dörröppning, tittade på mig och sedan vände den och flög ut. Oavsett det var ett vackert möte och jag kände ett otroligt lugn inombords, glädje.

Tog Tobykillen och for iväg till Helena på besök idag, träffade alla barnbarnen i Deje en härlig och lycklig stund. Men man inser att man blivit gammal, när man blir trött av barnastoj :-)
Skönt att vara mormor och jag fick mig några härliga kramar. Vi käkade lunch ihop och kräm till dessert som jag haft med mig. Myste och jag träffade min dotters barndomsvän vilket var roligt, åren har rusat. Vart tog dom vägen?

Väl hemma igen hoppade jag in på butiken och köpte det jag behövde för att göra chokladkolapaj med lingon. Tänkte ta med till jobbfikatbi morgon och bjuda mina arbetskamrater på. Hoppas de kommer gilla den. Får väl vispa ihop lite grädde till den också.
Brände mig av attans då min första pajdeg for på golvet efter ett försök att plocka ut den med enhandsfattning ur ugnen i det samma som jag talade med min mamma, ja nog överlever jag brännskadan men jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns. Fick ställa mig och göra ny pajdeg, men det gick och nu står den i kylen och gottar till sig.

I ugnen gottar just nu potatisen till sig och jag väntar på att maken ska komma hem från jobbet och äta lite mat. Fräsch sallad, hasselbackspotatis ala special och kyckling(?).

Men nu får jag avrunda, gled just upp en audi på gården, min andra dotter kommer på besök till mig. Ska hämta sin antenn som jag hämtat ut från Boxer till henne och så har jag mina två äldsta barnbarn som är på g in genom dörren just nu, härliga ungar...

Tiden formligen rusar förbi i mitt liv just nu och denna första lediga dag sov jag bort halva dagen av om jag skall vara helt ärlig. Vilket jag ju alltid är så...

   Tröttheten fick styra idag. Annars har jag strävat med olika programvaror för att kunna spela in ljudfiler och lägga upp på YouTube, tänkte nämligen läsa lite ur min bok och få ut det som reklam. Kanske får upp intresset för Röd Vinterängel om folk kan lyssna lite ur texten. Vi får se. Böckerna säljer dåligt vilket är mycket trist. Men kanske vänder det i höst då det blir Göteborgsmässa för oss, vi kan ju verkligen hoppas det. Ska försöka komma igång med omskrivningar i min andra bok också så den blir lite hottare, mer framåtsträvande i dialogerna. Får se om tisdag kan bjuda mig på lite av detta arbete.

Just nu är jag ledig som sagt, har jobbat extra på midsommaraftonen och midsommardagen men nu är det tre dagar ledighet innan jag åter ska gå på sex dagar till med 12 timmarspass. Så trögt innan man kommer sig dit men väl på plats är det helt OK och tiden går fortare än man tror. Jag gillar mina nya arbetskamrater och det känns toppen på den fronten, så blir det ingen chans på multijournalistutbildningen blir jag kvar på jobbet. Har bestämt mig där och sliter man på kanske man kan få sig en semester frampå också. Vore trevligt, men före detta kan bli möjligt måste jag och maken iväg till polisen och skaffa oss nya pass. De gamla har gått ur tiden.

Har faktiskt köpt mig en ny handväska från Tradera (billigt) och jag är riktigt nöjd, speciellt med färgen. Kolla själva:

Visst är den nice?

Morgondagens ledighet bjuder på en dag med föräldrarna, städa, hämta mediciner och eventuellt klippa gräset,  vi får se hur det blir, beror ju lite på vädret.

Talade med min dotter Helena idag, saknar dem allihop henne och barnbarnen och Laila med familj, men tiden är så förbannat svår att få ihop besök på och orken så liten. Måste erkänna att det känns att man suttit på skolbäcken i ett års tid och musklerna har blivit försvagade i ryggen vilket naturligtvis resulterat i ryggont. Hatar att ha värk. Men som det är nu så har jag ont både i rygg och axlar.

   Makens arm krånglar också (inflammation) och han väntar på remiss till ortopeden i Arvika, får se om det blir en operation. Han har ätit pencillinkur efter pencillinkur utan att de gett med sig, två lösa skruvar och en av plattorna i armleden har börjat lossna så troligen blir det väl op för hans del. Vårat liv i ett nötskal, ständigt ett helvete med massa stoppklossar som stoppar våra liv.

Men det är klart blir han sjukskriven kan han skriva böcker, det är ju bara jag själv som inte finner den möjligheten någonstans. Just därför hatar jag att jobba, drömmarna raderas ur sinnet och spräcks, förblir just drömmar och inte verklighet. Skrivandet är det enda viktiga i mitt liv och det finns helt enkelt inte nog med tid. Själv klarar jag inte av att vara kreativ på order. Trist, men sant. Vill verkligen finna en fristad innan hjärnan tar farväl.

Varför jag säger så?  

- Ja jag ser ju min pappa som blir allt mera snurrig och han är ju inte allt för gammal, så slutar jag så blir det aldrig de böcker jag drömmer om att göra. Klart man bär stor rädsla för just detta.

Nåja ett inlägg fullt av gnällande, men vänner, bloggläsare. Jag önskar er i allafall en riktigt fin söndagskväll.

Min blomsterprakt