Alla inlägg under februari 2011

Älskade barn, älskade bror

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 18 februari 2011 14:42

Älskade barn, älskade bror är en dikt jag skrivit till min son.

så tom din plats nu blivit.

Du seglade vidare till

Nangijala och lämnade oss här.

Vi drömmer om körsbärsträd

som står i blom.

Vi drömmer om soliga dagar.

Vi drömmer om att ses igen en dag.

Älskade barn, älskade bror

så saknad du är.

Ingen kan hjälpa oss nu,

när du inte längre är här.

Vår kärlek till dig är evig,

älskade barn, älskade bror.

Allmänt

Dela · Kommentera

Dunlätt snö faller

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 18 februari 2011 12:07

Idag faller det dunlätt snö, det kommer fast jag inte vill det ska komma mer.

Har haft kokta ägg som frukost idag och kaffe till detta, nu sitter jag här igen vid datorn, tänker, skriver och saknar. Livet bara rullar på men känns ändå så konstigt stilla, jag sitter fast i den 2 januari, jag kan känna den paniken varenda dag, jag vill ju ha dig kvar, jag vill du ska stanna, du är mitt barn.

Hur kan man vara utan sitt barn, aldrig trodde man att sådant kunde hända en själv, men nu har det hänt det allra värsta som kan hända, jag har mist min son.

Hur ska man gå vidare? Det är ju så tomt, meningslöst på något vis, så svårt att beskriva. Jag känner mig tom, ödslig.

Jag hoppas så att du ska ge mig ett tecken från där du är just nu, att du kan vara med mig i alla fall, att du kan låta mig känna, att så är det du finns här med mig även om jag inte ser dig, kasta ett foto på golvet, spela tro, vad som heslt och jag skall tro..

Älskar dig så förtvivlat mycket, jag önskar bara att du förstått det, att du hade tänkt igenom allt och inte tagit ditt liv, men nu är du borta och allt jag klarar känna är Smärta, en stark och oövervinnerlig smärta.

Ljusen brinner på köksbordet, de lyser för dig och jag tänker på allt som vi hann att göra tillsammans, jag är så glad för alla dagar jag haft med dig och önskar att lånet av dig kunnat vara så mycket längre, men nu har tiden gått för oss och vi har varndra bara i hjärtat, i själen och anden. Det är tungt älskade Kim att inte kunna prata med dig, att inte kunna krama dig mera, jag känner mig så förtvivlad, min förlust är så stor, du var min son, du var Mig.

Älskar och saknar dig tills mitt sista andetag...

Mamma

Allmänt

Dela · Kommentera

Inre smärta

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 17 februari 2011 11:01

Inre smärta

Syns inte på mitt

yttre skal.

Sorg och kärlek

går hand i hand.

Inte längre är du här

tomhet, tystnad

saknad, sorg.

Kärlekstankar fyllda av

varma minnen.

Soliga dagar, tider vi numera

inte finner.

Inre smärta

som ingen ser.

Hjärtat som blöder

du finns ju inte mer.

Älskade vännen

du lämnade mig

ju ensam här.

Allmänt

Dela · Kommentera

Så kan självmorden minskas radikalt

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 17 februari 2011 10:43

Så här kan självmorden minska radikalt

1. Inför en officiell nollvision på samma sätt som i trafiken
Därför att:

Erfarenheter visar att när en officiell vision antagits så blir det lättare att på bred front fokusera på hur det ska gå till för att uppnå den. SPES nollvision är – Ett suicidfritt Sverige
2. Inför livskunskap på schemat i alla förskolor, grundskolor och gymnasier
Därför att:

Eleverna behöver på deras egen nivå träna sig i att möta problem som många kommer att träffa på i framtiden. Exempelvis hur man kan få hjälp när någon mår dåligt, när någon är mobbad, när någon erbjuder en knark, när någon talar om att ta sitt liv, när någon far illa i en familj, när någon dricker för mycket, etcetera. Konflikthantering lärs ut. Samtalsgrupper för barn med speciella behov ska finnas lätt tillgängliga. Genom samtal med andra i samma situation minskar känslan av ensamhet och samtalen kan vara livsnödvändiga för att hantera situationen. När ovanstående leds av insiktsfull och professionell personal ökar möjligheten att hantera livsutmaningarna.
3. Förstärk elevhälsan med 1000 nya tjänster
Därför att:

Minst en elevhälsopersonal per 425 elever bör finnas i skolorna så att elever som behöver stöd ska kunna få det.

I Miami, Florida undervisar specialutbildade kuratorer eleverna i livskunskap i USA:s fjärde största skoldistrikt. På 15 år har självmorden där minskat med nästan 90 procent. Applicera Miami-modellen på svenska förhållanden!
4. Träna all skolpersonal regelbundet i att se varningstecken på när ett barn mår psykiskt dåligt
Därför att:

Så fort en elev misstänks må psykiskt dåligt ska detta fångas upp så att eleven omedelbart får den hjälp och det stöd som denne behöver. Elevhälsan tar vid behov kontakt med elevens föräldrar. Samarbete med samhällets övriga resurser sker i den omfattning som eleven behöver. All vård och behandling följs upp och utvärderas.
5. Alla skolor ska ha en handlingsplan för hur suicidala elever tas om hand

Dä

rför att:
Handlingsplanen beskriver vad som görs när en elev är suicidal. Vem som har ansvar för kontakterna med individen och att denne får den hjälp som behövs samt att samarbete utvecklas med de anhöriga. Alla som kan vara i riskzonen för suicid uppmärksammas och följs upp till dess risken bedöms vara över.
6. Skapa föräldranätverk på varje skola!
Därför att:

Stöttande vuxenresurser behövs så att alla elever kan få vuxenstöd. Elevens hälsa följs upp av elevhälsopersonal till dess eleven bedöms må bra igen.
7. Skapa lättillgängliga suicidpreventiva handlingsplaner och team
Därför att:

Vårdcentraler, skolor, socialkontor, kriminalvården, psykiatrin, polisen, räddningstjänsten, kyrkan och andra som möter suicidnära människor behöver ha lättillgängliga team för suicidnära människor och deras anhöriga. Det suicidpreventiva arbetet ska bygga på evidensbaserad kunskap om vilka metoder som fungerar bäst. Handlingsplaner och vårdprogram behövs för att utveckla verksamheten.
8. Inför suicidprevention i utbildningar för alla som arbetar med människor
Därför att:

Vårdpersonal, lärare, poliser, socionomer, präster, chefer med flera bör utbildas i suicidprevention.

I utbildningen bör även ingå kunskap om hur god psykisk hälsa bevaras och hur suicidalitet kan förebyggas, så att suicid inte ses som en möjlig lösning på ett outhärdligt livsproblem. Personalen ska ha kunskap om att suicid går att förebygga och förhindra, veta vad man kan göra och var man vänder sig när de egna resurserna inte räcker till. När någon säger att jag "tänker ta mitt liv" då släpper man inte den personen förrän faran är över.
9. SPES och andra organisationer tar fram en ny "första hjälpen" för att förhindra psykisk ohälsa och suicid – jämförbart med den nuvarande första hjälpen vid drunkning och hjärtlungräddning
Därför att:

När någon håller på att drunkna, då vet vi hur vi ska göra, men inte hur vi ska göra vid mental livräddning. När någon säger att "jag tänker ta mitt liv", då släpper man inte den personen förrän man anser att faran är över.

Var och en ska kunna tala om hur man mår och har det, om existentiella frågor, om liv, död, suicid, meningen med livet och andra viktiga livsfrågor. Vi behöver en grundkunskap

inom befolkningen om ångest, depression och suicidalitet och hur man möter medmänniskor med dessa problem samt kunskap om vart man kan hänvisa om man själv inte räcker till. Detta är vad alla vuxna bör klara av på ungefär samma sätt som vi alla idag ska kunna ge en första hjälp vid olycksfall, till exempel livräddning av drunknande samt hjärt- lungräddning. En sådan folkbildning skulle vara av utslagsgivande betydelse för ökad folkhälsa. Vi behöver en ökad allmänkunskap för att stötta och hjälpa varandra så att psykiatrin avlastas och tas i anspråk när de egna och omgivningens resurser inte längre räcker till.
10. SPES ska ha statligt verksamhetsstöd på samma villkor som andra intresseorganisationer
Därför att:

SPES uppfyller alla de krav som ställs på bidragsmottagande organisationer, nämligen:

��

SPES verkar för förändringar för suicidnära människor och deras anhöriga samt för efterlevande till dem som tagit sina liv. Det är av stor betydelse för alla berörda. Dessutom verkar vi för att minska antalet suicid och suicidförsök samt för att öka kunskapsnivån om att suicid går att förebygga.

��

SPES är demokratiskt uppbyggt

��

SPES är partipolitiskt och religiöst obundet

��

SPES har en riksomfattande organisation med verksamhet i hela landet

��

SPES har bedrivit verksamhet sedan 1987

��

SPES har drygt 1500 medlemmar
SPES bör i likhet med andra organisationer som vi samverkar med inom det psykiatriska området erhålla statligt verksamhetsstöd på lika villkor som andra patient-, brukar- och anhörigorganisationer.

11.

Suicidstatistiken ska vara tillgänglig senast 1 juli nästkommande år.
Därför att:

Snabb återrapportering visar hur situationen är nu. För närvarande är det flera års eftersläpning. Är statistiken för gammal ger den inte en tydlig bild av läget i dag. Enligt experterna är det högst möjligt att snabba på rapporteringen. Rimligt ska den presenteras senast den första juli påföljande år.
12.

SPES ska arbeta för att minska antalet suicid bland äldre med en tredjedel
Därför att:

Suicidfrekvensen bland äldre är hög: ett suicid varje dag i Sverige. Var fjärde person som tar sitt liv är i åldern över 65 år. Gång på gång har vi kunnat ta del av tragiska situationer när äldre tagit sitt liv efter det att de inte fått den vård och omsorg, som de behövt och bett om. Detta har hittills inte uppmärksammats tillräckligt.

Anhöriga, personal och andra som möter sjuka och äldre behöver mod att våga tala om svåra livsfrågor. Detta sker genom att skapa ett gemensamt språk, byggt på aktuella kunskaper.

Vid sjukdom och ålderdom kommer lidandet och döden omskakande nära. Kroppens och själens smärtor kan föra till tankar om att vara död, att ta sitt liv. En del gör det faktiskt.

Att prata om detta kan vara svårt. Men lyckas man öppnas många dörrar. Då kan man tala om det mesta. För döden är en viktig del av livet. Samtalen ger gemenskap och glädje.

Syftet är att skapa ett gemensamt språk, så vi mer otvunget kan samtala om dessa frågor.
13. SPES ska arbeta för att suicidpreventionen utformas att bättre passa männens behov
Därför att:

Dagens suicidprevention tycks passa kvinnor bättre än män. Kvinnor söker oftare hjälp och fullföljer behandlingen. Männen svarar för en tredjedel av alla suicid. Därför behövs riktade satsningar till män. I Tyskland har forskningen visat att det går att tidigt upptäcka psykiska problem hos män och få dem att fullfölja behandlingen. Vi behöver lyfta fram manliga förebilder som tar sin psykiska hälsa på allvar.

Antalet suicidförsök bland män i äldrarna 15 – 24 år har under de senaste åren ökat med 26 procent, något som är mycket oroande eftersom vi vet att suicidförsök hos män ofta leder till fullbordat suicid.

_____________________________________________________________

Allmänt

Dela · Kommentera

Att ta sitt liv är inte rätt mot någon

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 17 februari 2011 10:13

Nu måste jag sätta ned foten Kim, du tog ditt liv och det var inte rätt mot någon av oss att göra så, du visste inte ett dugg om morgondagen och för oss andra blev det ett livslångt liv av saknad efter dig, en sorg så tung att bära. Jag önskar så att jag vetat att du mådde dåligt, men då vi pratade dolde du det så väl, eller så kunde jag inte fatta, säkert en mix, för man låter livet tuta på, andras krav blir till ett liv att leva och nu ska det ta stopp, för vad är viktigt och vad VILL JAG?

Jag vill att du ska komma tillbaka men jag kan ju inte fixa det och det gör mig så förtvivlad att du är borta att jag som din mamma behöver gå till kyrkogården och tända ljus på minneslunden, för jag skulle ha firat dig på din 18 års dag, jag skulle ha följt dig i livet. Det är så egoistiskt det du gjorde, du har gjort mig arg idag, för tänkte du aldrig en tanke på hur livet skulle komma att bli för oss andra efter att du var borta, att vi skulle sakna Dig, förstod du verkligen inte hur älskad du var?

Tiden går, mitt liv står stilla, jag gråter inte lika mycket men bitterheten sitter där, bitterhet över att ha mist dig som betydde så fruktansvärt mycket för mig, bitterhet över att inte ha fattat, bitterhet för att du aldrig sa något, bitterhet för att du valde att radera våran framtid. Efter bitterheten kommer ångesten och river och sliter, så är det ju varenda dag, att jag inte gav dig nog med tid, inte fattade, att du är borta och massa mer, jag kan förstå att du kunde tycka att det var svårt i livet, för det är svårt men det du gjorde var i alla fall fel och att se dig ligga där i din kista, se vad du gjort, se hur du blivit blå gör mig så ledsen, älskade lilla vännen vad har du gjort mot dig själv? Varför gjorde du så?

Jag hade så mycket planer för oss två men nu finns det ingen tid mera, du är borta helt enkelt, det är försent.

Jag lider, jag skriver, jag gråter och jag ber dig stanna med mig, hålla mig stark nog att ta ännu en dag i min famn, jag hoppas du ser oss och jag hoppas du vet hur mycket vi älskade dig, att du ser våran saknad. För du betydde allt och du gjorde skillnad i våra liv, en skillnad som nu saknas.

Du var ett solsken, en sådan värme, du var en helt underbar son och jag var så stolt över dig, så synd att jag inte sa dig detta oftare du hade ju behövt att höra det.

Älskar dig och saknar dig tills mitt sista andetag för då ses vi igen.

Mamma

Allmänt

Dela · Kommentera

Du skulle blivit 18 Idag

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 16 februari 2011 11:32

Kära älskade barn du hade blivit 18 idag, blivit myndig, blivit egen. Var det just detta som skrämde dig? Du hade fått ett eget liv, möjligheterna var så många. Varför gav du dig av?

Just idag hade du ju fyllt 18 år, jag hade velat fira din dag, gett dig presenter, sett dig le, skrattat och varit glad nu finns du inte mera med oss här.

Jag ska ta mig en tur till minneslunden, tända ett ljus.

Älskade grabben vad jag saknar dig, att något sådant kan hända ja det tror man ju aldrig, jag var inte beredd på din död, jag är inte beredd på att du är borta. Jag orkar inte med den smärta det har medfört, alla tårarna, all ångest, alla skuldkänslor. Jag ville ju att du skulle var här med oss, att vi skulle få fortsätta älska Dig här, fira dina födelsedagar, vara med dig. Jag hade så många planer på allt du skulle lära mig, allt det du kunde, men du valde att lämna oss, jag fattar inte det.

Jag hatar känslan av vanmakt som jag känner varenda dag, jag hatar att du tagit ditt liv. Vi blev lämnade kvar, framtiden raderades bort, bara så där..

Jag vet inte längre vad livet går ut på, jag fattar ingenting längre, jag trodde framtiden var Du och dina syskon, maken "Min familj", men du tog det ifrån mig, du lämnade mig och nu får jag stå här med sorg på din stora dag, på DIN 18 års dag.

Hur ska jag orka komma framåt, jag vet inte och igår var jag på möte på jobbet och fick besked att vi är uppsagda, men att vi på sätt och vis ingår i konkursen, ja vi får jobba en månad till och om konkursboet anser att vi behövs får de anställa oss för vidare drift, ja jag är alltså arbetslös också. jag kan förbanna mig själv för att jag brytt mig om att jobba så mycket, att jag inte hann med er barn tillräckligt mycket men kanske är det lätt att vara efterklok, jag vet det var tvång att jobba en massa för att det inte fanns personal, men nu sitter jag ändå här arbetslös så vad hade det gjort om jag varit mer med er.

Nu sitter jag här och allt är borta, vi ses en dag igen men jag tror det dröjer tills dess och jag sörjer dig Kim, så hårt att de ibland känns som att det vore lika bra att även mitt hjärta stoppade, varför gjorde du så här? Vi behövde dig, jag behövde Dig, du är en del av mitt inre, jag är ju din mamma.

Jag skulle försöka låta bli att älta idag för det är din födelsedag men jag kan bara inte, för just I dag på din 18 års dag känns det så ruttet att du inte är med oss längre..

Saknar dig tills mitt sista andetag för då ses vi igen.

Mamma

Allmänt

Dela · Kommentera

Svårt att finna orden idag

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 15 februari 2011 10:40

Det kommer lite snö igen, känner en bitterhet över detta, jag vill att våren ska komma nu, ge mig en tröst i att jag då kan plantera din röda klätterros, det är ett mål för mig, mitt först mål framåt att skapa en plats som är din och min och där det vackra som inom dig får gestaltas genom den röda rosen då den slår ut och blommar, en plats där jag kan finna frid, tända ljus åt dig och vara med dig en stund. Jag har pratat med din storasyster Laila idag och vi tänker på dig, vi har talat om att hon ska skriva ner saker hon gjort tillsammans med dig så att vi kan göra din bok, fylld av kärleksfulla minnen. Jag skall be Nina och Sanna hjälpa oss också, att tillföra sina upplevelser från ditt liv, små glimtar för oss andra att kunna glädjas åt och för att bevara ditt minne, så de små får se när de blir stora nog, jag vill att de skall minnas dig min älskade son. Du var så full av kärlek ooch det vill jag man ska kunna se, jag vill inte att man någonsin ska glömma dig och allt det du gjorde i livet som blev alldeles för kort. Jag har ett behov av att visa dig och världen hur stolt jag alltid var över dig älskade lilla Kim för jag var den stoltaste mamma som finns att se, du gjorde så mycket för mig, fast du kanske aldrig förstod det, du stod mig så nära, du betydde så väldigt mycket för mig Kim, du var en gudomlig gåva, som jag tyvärr bara fick ha till låns en kort tid. Jag frågade mig igår vad som var meningen med att jag födde ett barn som aldrig fick bli mer än 17 år gammal, jag fann inget svar på den frågan, men du gav oss kärlek. En kärlek som vi alla nu saknar, det har blivit så tungt här i livet sedan du valde att inte vara med längre, men lite här och var får jag pusselbitar inte till varför,- utan mera om dig, då du levde men också nu då du inte längre är synlig för oss, känslor av att du finns med oss, vakar över oss och fortsätter sprida den kärlek du alltid gav.

Jag vet inte hur nästa dag kommer se ut, jag vet hur det är precis just nu det är allt och jag vet att jag har det svårt idag, en helt usel dag, det smärtar så att jag inte kan få krama dig, det smärtar mig så att du är borta, jag vill helt enkelt inte acceptera att det är så, jag vill att du ska vara här med mig. Tankarna tär, jag känner mig matt och sliten, livet har mist sin glans, det är så svårt att orka saker, att ta sig för något mera än att just bara sakna dig.

Jag frågar mig om och om igen varför? Jag fick ett svar, att du bara var trött på att leva, ja man kan bli det vissa dagar älskade Kim, det kan jag förstå för så kan också jag känna, men att gå från det till att göra det du gjorde, jag förstår inte, nej - jag vill faktiskt inte acceptera att mitt älskade barn gjorde så.

Jag känner sådan ångest över att jag inget fattat, att du jag bara pratade på om mitt liv för att du skulle vara med och känna dig delaktig, jag missade hur du mådde, jag fattade inte att du mådde dåligt, livet bara rullade på, älskade lilla Kim förlåt mig för detta.

Jag ville se dig bli 18 år, jag ville se dig leva, jag ville se dig lycklig, jag ville ha en framtid, men nu är du borta. Jag är din mamma, jag borde dött före dig, jag borde stått och tagit emot dig då det egentligen var dags, nu får Du ta emot din mamma när jag slutar andas en dag, det är så fel. Så tungt.

Du fyller år i morgon, hur ska jag klara det?

Livet är så tungt idag, meningslöst och tomt. Hjälp mig Kim att orka, hjälp mig Kim att tro...

Älskar och saknar dig tills mitt sista andetag för då ses vi igen.

Mamma

Du som vill att jag skall finnas

du som vet att jag är jag-

du förstår mitt hjärtas längtan

och är hos mig natt och dag.

Din är jag och all din kärlek

får jag varje andetag.

Margareta Melin

Allmänt

Dela · Kommentera

En ganska bra dag och än är den inte slut

Kommentera

Av Tove Birkeland Brandt - 14 februari 2011 18:31

Jag har varit till minneslunden och tänt ännu ett ljus åt dig idag på alla dag.

Saknar dig så mycket och ibland kommer det över mig allt det vi nu inte kan få lov att vara med om längre, jag känner mig lurad på framtiden, på våran framtid, men idag har jag lyckats att pressa bort tankarna lite för det är ju en kärlekens dag och jag älskar dig av hela mitt hjärta. Jag fick vackra blommor av Ståle idag han är så snäll och rar och nu står han och lagar en underbar middag till oss två.

Vi handlade lite extra förut, lite fusk för att det är alla hjärtans dag, vi köpte en semletårta och sedan for vi hem till Helena med den och en bukett vackra tulpaner. Vi satt och pratade en stund och grabbarna blev så glada för vårt besök. William dukade bordet, och med helt rätt färger till var och en av oss, han är så duktig, de har lärt sig räkna lite också och Kevin är så glad i Ståle, innan vi gick kom han och sa mormor jag vill ha en kram av dig, de är så rara alla barnbarnen, dina syskonbarn och vi har bestämt oss för att de aldrig ska glömma dig och hur underbar du var. Jag älskar dem och det vet jag att du också gjorde så därför vill jag att du skall veta att de har det bra allihop, men jag vet att de saknar dig en hel massa.

Du finns här i våra hjärtan Kim och saknaden är så svår och omtumlande för oss, vi fattar nog faktiskt inte att du är borta för alltid, bara tanken på ordets innebörd "För alltid" gör att man vill tuppa av, jag försöker att tänka på allt det vackra med dig speciellt idag, jag ville dig så väl men ändå räckte det inte till, jag vet inte varför du beslutade dig för att du inte ville vara med längre, jag kan gissa, jag kan tro, men jag vet ju faktiskt inte vad som gjorde att du tog ett sådant beslut. Det är bara så ofattbart svårt att hantera, men jag skall låta det vila idag.

Älskar dig min son, jag älskar dig mitt änglabarn och jag hoppas du funnit lite frid denna alla hjärtans dag. Mamma

Allmänt

Dela · Kommentera

1 2 3 4 5 6 7 8