Sitter på Copenhagen go hotel, frukosten är intagen och man väntar på sin sedvanliga morgontoalett, borsta tänder och allt det där innan vi drar vidare de sex kilometrarna in till centrala stan.
Idag blir det att vandra runt, njuta, fota och vara. Blir en skön dag på Tivoli dit vi har fribiljetter och kan få möjlighet att insupa lite julstämning. Fattar inte att vi kommit så närma juletid redan, känns långt borta för mig om ens något jag tänkt pyntat för detta år. Jag menar ingen besöker vårt hem i alla fall och på julaftonen skall vi till min dotter och barnbarnen i Deje dit vi bjudits i god tid.

Tänker på lilla Toby om han busar runt med lilla Fiffi, dotterns katt. De åt ur samma skål innan vi for i alla fall så de blir säkert snart vänner. Toby är ju van katt och på tal om katt så har vi även barnvakt till Kissie som släpps ut och in dessa dagar. Tack och lov för vår granne Harriet, hon är för snäll.

Tillbaka till Köpenhamn och hotellet. Det har en bakgård som genast upptog min fantasi, en mörk bakgård med cykelställ och snårig liten skog som fick tankarna att dras till en mordscen i någon kommande bok. Härligt med ny inspiration.
Höghusen på andra sidan hotellet, känns ruffiga och vi befinner oss i något som i gemene mun kallas gettokvarter. Nedslitet, lortigt och udda. Alla dessa intryck skall jag samla på för att skriva om frampå.

Nej, nu dax att göra sig redo för en riktig upptäckardag så alla underbara och fina läsare, ha en toppendag.

Då ska vi äntligen få tillfälle att åka bort och bara vara. Så fantastiskt roligt det skall bli, bara jag och älsklingen på tu man hand långt bort från hus och hem. Relaxa, njuta, äta gott och dricka gott så klart. Mysa för tre(minst).

Hotellnätter, småkutter och god frukost. Ingen som helst stress och inte tänka på ekonomi för en stund, tänka ord och fånga omgivningar, fota och inspireras till skrivande igen.

Idag var vi till stan och köpte en mikrofon att ha på bordet för att ge kursdeltagarna bättre ljud när vi kör nätträffarna. Hoppas det kommer bli bra. Det är verkligen inspirerande att köra kurs och nu tror jag upplägget sitter bättre och bättre för oss, söndag kväll är det dags för att åter jobba med nästa nätkurs/föreläsning och gå igenom inlämningsuppgifterna. Blir ett par hektiska dagar innan vi kommer ikapp eftersom vi åker bort ett par dagar, men det är de verkligen värt.

Nu ska det bli soffa, teve och glasstårta.

Köpte en Vienetta vanilj som vi skall avsmaka till en kopp kaffe och så får det bli lite teve. Vi har idag beställt oss en ny säng och sålt vår gamla till dottern, ja byte av sängar får ske när vi fått vår leverans i december. Blir så roligt att få lite nytt i vårt hemma lagom till julen, vi får väl anse att detta är vår gemensamma julklapp. Vi beställde den från Furniturebox och sedan två coola nattuksbord till sängen, för de vi har nu hör ihop med sängen  som Laila skall ha.

Den sängen har varit en säng som alltid gett massor av beröm från dem som sett den men ibland måste man få ändra sig lite. Känner att stilbyte är på sin plats.

Nej, teverutan kallar så alla sköna och goa läsare, ha en riktigt fin kväll och stor kram på er.

Mitt roliga projekt är i full gång, mamma skriver små korta berättelser och jag renskriver, redigerar och fixar till dem i väntan på vårt större projekt. Det här kommer bli en helt sagolikt trevlig bok.

Det roligaste är att mitt i alla små berättelser växer sig en härlig sagobok också fram och påckar på sin skapelse, så underbara små berättelser som kan få ge barnen glädjen att lyssna till.

Kan nästan se en liten fritidsgrupp sitta i en ring och vänta på att få ta del. Är så glad att jag tar vara på det här med min mamma nu så det inte blir försent, det är inte utan att jag är stolt över att få vara med och bevara "Sverige förr".

Ny kursdag idag, nytt upplägg och mer struktur. Vi hoppas på att det ska kännas bättre för alla som deltar även oss själva. Inte bra att svamla ur luften, man måste vara riktigt förberedd och den här gången har vi lagt upp en strategi så det känns bra. Klockan 14.00 smäller det igen och då ger vi järnet. Finns en hel del att tänka på men vi blir bättre utmed vägen :-)

Igår tjänade jag en slant, på att berätta om mitt missöde, min förväntade resa till Rom, kul kombo faktiskt och man kan ju säga att det blir ett litet plåster på såren att få lite småslantar för att skriva om det. Kan lova att då jag stod där på Gardermoen var det allt annat än roligt, det var så frustrerande att jag hade velat slita mitt hår.

Men sedan dess har det blivit några resor, dock ingen till Rom, inte ännu.

Nej, nu ska jag ta tag i lite annat så ni får alla ha en helt underbar tisdag, trots att vår vackra sol helt uteblivit ett tag. Men vi får väl skina själva istället.

Ha det nu gött!

Rösta på mig!

Tänkte berätta om mina förväntningar inför en resa jag skulle göra för några år sedan, men som tyvärr stoppades av trafiken på vägarna.

Biljetterna var bokade, hotellet, ja allting var klart och jag hade länge drömt om att resa till Vatikanstaten Rom med alla de underbara sevärdheterna.  Vi reste med bil mot Gardermoen flygplats, men trafiken denna dag var tät och vi kom sent fram till flygplatsen, så pass sent att vi faktiskt inte fick tillfälle att borda planet. Planet stod fortfarande inne men man släppte inte på oss,  snopet nog fick vi stå kvar inne med våra grusade förväntningar och titta på när vårt plan lyfte mot Rom.

I min fantasi hade jag redan sett ut vad som skulle göras i Rom. Hur jag skulle promenera runt och besöka olika ställen, Fontana di Trevi, Phanteon, Peterskyrkan i mitten av Roms heligaste och uppleva mystiken som vilar över allting i det vackra Rom. Vi skulle besöka Vatikanens museum, Colloseum, Sixtinska kapellet. Se byggnadernas härliga formationer och så fick jag istället stå kvar på Gardermoen med en resa som jag dessutom inte hade avbokningsskydd på. Mitt vackra hotell fick vara utan sina gäster och jag fick vända åter till Sverige långt innan det var tänkt.

Maten som jag/vi sett fram emot att äta uteblev, de regionala specialiteterna blev aldrig avsmakade, men nog har vi tänkt oss att trots detta missöde genomföra en resa till Rom. En resa som dessutom skall bli av när vi bokat den.

Att man inte kan få vara ifred bara, jag menar sjukskriv mig bara tills det blir en förändring. Nu måste man till sjukstugan och prata en ggr/månaden och det känns bara jobbigt, samma sak skall upprepas. Jag mår ju inge bättre inga mirakel har skett. Man samlar krafter för att orka med besöken och sedan är man helt uttömd och vill sova bort resten av dagen.

Depression är depression, inget man kan styra över eller fixa till bara. Jag väntar på samtalsterapi för att komma åt allting som grottar sig i det inre, men det dröjer. Många är de som köar.

Försäkringskassan vill tala om vad man känner. Hur orkar man med allting, vad har man tänkt sig med att vara sjuk. Alla måsten som stoppar ett tillfrisknande om man kan kalla det så?Min hälsa syns inte utanpå men den skaver ont inuti.

Livet dippar upp och ned och i vissa lägen blir allting för tungt att handskas med så även deras möten känns det som.

Klart jag vet att de har sina regler och det är bra, men kanske inte för mg som individ när jag behöver sitta där och rannsakas och pressas ytterligare av frågor och tankar.

Mamma och Pappa har sin bröllopsdag idag så det får bli en tur till dem med en blomma och ett grattis.

Tänka sig 52 år har gått sedan de båda stod vid altaret och lovade varandra trohet och evig kärlek. Vilket par.

De står varandra bi i både vått och torrt och trots att sjukdomarna gör dem lite knasiga ibland, så gör de det bästa av det i den situation de befinner sig i.

Har suttit och bearbetat kursinnehåll och läst härliga texter. Vinklat, tittat och bedömt. 

Känner att jag försöker finna väg tillbaka till mitt eget skrivande nu, söker för att utveckla och läser lite i taget av andra. Koncentrationen är kort så det får bli ett kapitel i taget, men just nu läser jag "Hon som ser", av Ewa Viklund, en bok som handlar om Anna-Lena Wikström. Känner igen mycket i boken och det är ändå kul att känna att jag träffat så rätt för min karaktär Mimmi i mångt och mycket.

Hoppas väl att Anna-Lena kommer känna det också då hon läser min #bok #Röd Vinterängel som hon köpte på mässan.

För att kunna arbeta bättre med sociala medier har jag skrivit mig på en tvådagarskurs och min andra dag är idag. Lärde mig en hel massa nyttigheter under gårdagen för att kunna arbeta med mediernas hjälp och komma ut med reklam för företaget.

En hel massa saker att tänka på som att inte verka oseriös genom att bjuda in folk till min sida utan istället använda helt andra kanaler.

Idag har jag även gjort reklam för @byTekla som företaget heter till SV Distans då jag tycker att det vore en bra distansutbildning. Då kan ändå flera ta del av kunskapen inom sociala medier och kanske öka träffarna till sina företag. Vi får se om hon nappar, det gjorde i alla fall Micke och sa att han skulle tala med Annethe som företagaren egentligen heter.

Morgonen har gått åt till datorproblem, min google crome vill inte vara med gällande its learning plattformen, men om jag kopplar upp mig i explorer så funkar plattformen helt ok. Mycket konstigt och dessutom mycket irriterande då jag annars har kört in mig på crome efter så lång tids användande.

Vi har också haft massor av trassel med att vår nätskrivare tappat bort nätverket och våra datorer också detta ett mycket irriterande problem, men så är det. Datorer lever ett eget liv och man kan inte alltid vara kompis med det tekniska. 

Nu skall jag övergå till att ta mig en kopp nymalet kaffe ur vår Severinmaskin. Riktigt gott faktiskt.

Läste idag att regeringen beslutat att införa en skatt för pensionärerna för att det behövs mera pengar till invandringen. Har man kollat hur en pensionär har det i Sverige idag, NEJ! Det upprör mig till den mildaste grad att man skall ta ifrån de gamla all värdighet. De har givit till det här landet SVERIGE hela tiden de arbetat. De har i många fall slitit ut sina kroppar helt för att ge oss en grund att stå på.

En grund som våra sk. regeringingar tar och kastar bort för att visa världen: Jag är störst bäst och vackrast.

Jag vet att det är laddat att tala om invandring och flyktingströmmen, men när ska de styrande förstå att vi inte har pengar till det här och att det inte går att plocka av alla allt de äger för att ge till nysvenskarna. Man måste vakna innan det är kört i botten helt och vi kraschar i en stor katastrofplats. Andra länder skrattar åt vår dumhet, de tycker synd om svensken som låter sig hunsas så till den milda grad. I grund och botten så handlar det inte om invandring alls, problemet ligger hos de styrande som inte förstår att det måste finnas en struktur runt allting, även invandringen. De måste komma hit till trygghet och ingå i vår kultur, i vårt samhälle. De måste likt våra ungdomar ha arbete. Har vi inte de grunderna kan vi inte heller fortsätta stoppa in folk i landet och sedan bara skita i hur det slutar.

Det finns så mycket att vara förbannad över just nu.

Öppnar man munnen och säger det allra minsta så är man rasist och överöses genast av massa hat och bittra glåpord. Men jag vill inte se mina föräldrar drivas ut från sitt hem, att bli utan mat för dagen, för att jag skall anses så jävla human att alla andra får gå före våra egna behov. Jag vet att de kommer från krigshärjade länder, att de flyr för sina liv. Bra och då borde även tacksamheten finnas där, då borde man inte kunna läsa om hur de matstrejkar för att de får bo för långt ifrån butiken för att nämna någonting av allt som sker i vårt samhälle just nu.

Varför är det så fult i Sverige att tänka på sig själv, sin egen familj, sina barn och barnbarns framtid före nysvenskens framtidsplaner. Varför är det fult att vara rädd för att det inte skall finnas någon trygghet kvar när man själv blir pensionär. Varför är det så?

Jag är oerhört arg för att jag kallas rasist och till och med nazist för att jag vill att vi som föddes i det här landet skall ha en trygghet kvar, att jag vill hjälpa våra uteliggare, psykiskt sjuka och våra gamla före nysvenskarna får sin trygghet stabiliserad, baserat på vad våra gamla har gjort för det här landet långt innan många av dem föddes. Jag vill att vi skall ha tillbaka en skola som kan mäta sig med andra länders utbildningsnivå.

Det finns behov även i vårt land och det blundar man för totalt, det är inte någonting som glänser utåt. Man stoppar gärna små mynt i tiggarnas muggar, men sitter det en alkoholist på en bänk och frågar om en tia, spottar många efter dem. Vad är det som gör att de förtjänar en sådan behandling? Vad vet DU/NI om deras bakgrund? Hur hamnade de så snett i vårt samhälle, vad skedde som fick dem att tappa tak över huvudet. Det finns miljoner frågor som ingen bryr sig om att ställa och inga pengar läggs till RIA verksamheter i Sverige, de ställen som verkligen behövs. Nej Svenskens behov får läggas på skräphögen för vi placerar alla pengar på hungriga nysvenskar.

Sverige har blivit ett misslyckat land och vi tappar mark för varje dag som går.

Rösta på mig!

English Version

Read today that the government has decided to impose a tax on pensioners that it needed more money to immigration. Have you checked how the pensioner is in Sweden today, NO! It upsets me to the mildest degree as to take away the old all dignity. They have given to this country SWEDEN all the time they worked. They have in many cases worn out their bodies entirely to give us a foundation to build on.
A foundation that our so called. Government penetrations take and throw away to show the world I am the biggest best and most beautiful.
 
I know that it is charged to speak on immigration and refugee movements, but when will the rulers understand that we do not have the money for this and that you can not pick all of everything they own to give to nysvensk area. You have to wake up before it is driven into the ground completely and we crash in a major disaster area. Other countries are laughing at our stupidity, they feel sorry for the Swede who allow themselves to be bullied to such an extent. Basically so it's not about immigration at all, the problem lies with the rulers who do not understand that there must be a structure around everything, even immigration. They have to come here to the security and part of our culture, in our society. They must like our young people have jobs. Do not we have the basics, we can not continue to stop people into the country and then just shit in how it ends.
There is so much to be angry about right now.
 
Opening the mouth and say the very least, one is racist and heaped immediately by mass hatred and bitter taunts. But I do not see my parents expelled from their homes, being without food for the day, so that I considered so damn human to everyone else gets to go before our own needs. I know they come from war-torn countries, they are fleeing for their lives. Good, then it should also gratitude to be there, then you should not be able to read about how they matstrejkar that they may live too far away from the store to mention something of everything that is happening in our society right now.
Why is it so ugly in Sweden to think of himself, his own family, his children and grandchildren's future before nysvenskens future plans. Why is it ugly to fear that there will be no security left when you yourself become a pensioner. Why is it so?
 
I am extremely angry that I called a racist and even Nazi because I'd like us who were born in this country shall have a security left, I want to help our homeless, mentally ill, and our old before nysvensk up are security stabilized based on what our old has done for this country long before many of them were born. I want us to have back a school that can compete with other countries' education.
There is a need in our country and it turns a blind eye to the total, it is not something that shines outward. Man stops gladly small coins beggars cups, but it sits a drunk on a bench and asks about a tenner, spits many after them. What is it that makes them deserve such treatment? What do you / you about their background? How did they get so wrong in our society, what happened that caused them to lose the roof over your head. There are millions of questions that no one cares to ask, and no money will be added to the RIA operations in Sweden, the places that are really needed. No Swede's needs must be put on the discard pile for us to place all money hungry Swedes.

Sweden has become a failed country and we are losing ground every day that passes.

Tidig morgon igen, vaknade redan klockan 05.11, provade verkligen att somna om men resultatlöst så klart och vid 06.00 tiden slängde jag benen över sängkanten. Greppade tofflorna och morgonrocken och stegade ut från sängkammaren och min sovande make.

Tiden har jag lagt på att göra ändringar på vår hemsida www.bra-leve-forlag.se

Det blev lite nyare ansikte utåt, senaste nytt uppdaterades och bilder lades till från våra bokmässor.

Sedan har jag arbetat med makens dator som varit seg och slö ett tag, har tagit en diskrensning på den och försökte få till en defragmentering men detta var resultatlöst, den vägrade starta upp. Fattar inte varför!

Nåja, bråka kan de verkligen datorerna när de bestämmer sig för det.

Jag har också skrivit ut det jag skall ta upp om terapeutiskt skrivande på infoträffen på nätet kommande tisdag. En hel del att tänka på inför våra pilottester, men kul och lite kittlande i magtrakten skall jag väl tillstå.

Under denna dag ska vi iväg till min mamma och pappa, bjuda dem på middag och fira fars dag för imorgon har vi lite andra planer, då ska vi nämligen göra någonting alldeles extra för oss själva. Måndagen kommer bli intensiv och gå helt i studiernas tecken, att studera programvaran så vi känner oss säkra, eller mer säkra på vad vi ska göra.

Hålla skrivarkurs på nätet, vilken möjlighet. Det kommer bli så fantastiskt och det hoppas jag även att våra deltagare kommer att tycka.

Tidiga tankar är många, jag har givit dem till min son ännu en arla morgon. Älskade Kim, mitt fina äglabarn. Tänker på hur jag skall kunna släppa taget om den inre ångest jag känner gällande hans död. Det är så svårt att dagligen sakna sitt barn och bära på frågan; Varför? Hur i friden kunde det sluta så att mitt älskade barn tog sitt liv?

Min svärfars död gjorde så att bålet som pyrt nu åter tändes upp till en vild brasa inom mig. Saknar honom också och känner att hur saker än blev skulle jag aldrig velat vara utan den sista stunden i hans liv. Han stod mig så nära och han var den enda svärfar jag någonsin haft kontakt med och också den allra sista i mitt liv. Vi kände en gemenskap och jag känner tyngden inombords då jag tänker på att han inte finns mera. Min förhoppning är att han tar hand om min Kim, han vet att jag burit en svår sorg efter mitt barn.

Det är tomt utan hans telefonsamtal och att inte längre kunna bjuda honom till vårt bord för att få en god bit mat och se glädjen i hans ögon.

Livets låga har släckts, det är tufft.

Rösta på mig!

English Version

So, the website has received a renewal
Comment by Tove Birkeland Brandt - Saturday, November 8 09:27
Early morning again, woke up already at 5:11, really tried to go back to sleep but fruitless so clear and at 6:00 the time I threw his legs over the edge of the bed. Grabbed the slippers and robe and strode out of the bedroom and my sleeping husband.
The time I have put in to make changes to our website www.bra-leve-forlag.se
It was a little newer face, latest news update and pictures were added from our book fairs.

Since I have worked with her husband's computer that was tough and lethargic for a while, has a disk cleanup on it and tried to get a defragmentation but this was unsuccessful, it refused to boot. Do not know why!
Oh well, they can really mess computers when they decide it.

I have also written out what I should take up about therapeutic writing to info hit the web next Tuesday. A lot to think about for our pilot tests, but fun and a little tickling in the stomach area shall I confess.
During this day, we set off for my mom and dad, invite them to dinner and celebrate Father's Day tomorrow, we have some other plans, then we namely do something special for ourselves. Monday will be intense and go completely in character studies, studying software so we feel confident or more confident in what we're doing.
Keep writing class online, what an opportunity. It will be so amazing and I hope also that our participants will enjoy.

Early thoughts are many, I have given them to my son yet another early morning. Loved Kim, my fine äglabarn. Thinking about how I can let go of the inner anguish I feel regarding his death. It's so hard to miss his daily children and carry on the question; Why? How on earth did it end so that my beloved child took his life?
My in-laws father's death did so as smoldering pyre was lit now back up to a wild fire within me. Miss him too and feel how things than were I would never have wanted to be without the last moment of his life. He was standing so close to me and he was the only father I ever had contact with, and also the very last of my life. We felt a community and I feel the weight inside when I think that he is no more. My hope is that he will take care of my Kim, he knows I meant a severe grief after my child.
It is empty without his phone and no longer being able to invite him to our table to get a good meal and see the joy in his eyes.
Life's flame has been extinguished, it is tough.
  
Vote for me!