Toves Tankar

Senaste inläggen

Av Tove Birkeland Brandt - 19 oktober 2014 08:14

Gårdagen bjöd på trevliga möten, det var bokmässa i Säffle bibliotek och vi fick en del gjort gällande våra böcker. Vi fick Säffle bibliotek att köpa in av vardera Röd Vinterängel och Ankharen för utlåning så nu äntligen finns vi på ett till bibliotek. Jättekul.

Utöver dessa sålde vi faktiskt två böcker till per man. Vi pratade också en hel del om våra böcker under vårt möte med Värmländska författarföreningen som vi är medlemmar i och så valdes det in ännu en medlem. Alltid lika trevligt att träffa skrivande vänner. Önskar faktiskt att man kunde hålla en skrivarträff med intresserade i Arvika trakten. Det finns andra i vår grupp som kör så och det verkar ju jättetrevligt, man träffas hemma hos varandra, läser sina texter, skriver ihop, har små skrivövningar och lagar mat och bjuder då varandra på denna. Kanske ska vi försöka dra ihop något sådant själva.


Idag blir det att bygga vidare på vår kurs, måste få samman del 1 och komma framåt lite. Faktum är att det är svårt att snickra ihop en hållbar kurs, men vansinnigt roligt.

Hoppas bara att de som skall gå kursen sedan kommer tycka att den är bra, rolig och öppnar upp dem för skrivandet i alla dess former.


Saknar så mycket i mitt liv, sömn är ett av dessa grejer. När maken sover gott sitter jag här och tänker. Tänker och åter tänker. Ja det är underligt hur saker blir i livet, att man har ett barn i himlen, det fanns inte tidigare på min världskarta. Att jag skulle stå där framför hans fotografi, smeka kinden dagligen och tända ljusen så han skall finna hem, det trodde jag väl aldrig, inte jag andra kanske men inte jag.

   Att jag skulle sakna mitt barn så jag nästan brister helt inuti, att detta gör mig handlingsförlamad av och till är väl inte så konstigt.  

   Allt det där som man som mor drömmer om, allt vi skulle göra, det som aldrig kommer att ske det är fruktansvärt svårt att handskas med.


Vissa dagar saknar jag Gud i mitt liv, vart är han? Borde han inte stötta mig, ge mig kraften och visa mig att mitt barn har det bra, låta honom gästa mig då och då. Jag ber och jag ber, men gensvaren kommer inte, känner mig övergiven.

Saknar den där riktiga innerliga glädjen och friheten jag hade inombords innan Kim tog sitt liv, när jag log med hjärtat, numera ler jag, men det är små fasader som hela tiden rämnar, sliter och gör ont.

Själen värker och hela mitt inre har ont. Mitt barn är en ängel och jag vill inte att det ska vara så, jag vill att han ska komma tillbaka för att kittla mig så jag hisnar, att han ler sitt varmaste av leenden eller smittar mig att skratta så jag nästan får krupp.

Saknaden jag känner gör det ibland så svårt att ta tag i andra saker som jag borde koncentrera mig på för att skapa en framtid, jag försöker men ändå finns de inre dalgångarna som jag trillar ned i. Svarta hål av vanmaktskänslor, varför Kim, varför min son?

   Visst vet jag att det här inte gör det bättre men ibland behöver jag lyfta på ventilen och låta lite ånga komma ut. Ni får helt enkelt stå ut med detta. Jag bjuder er in till mitt sorgebord, att få känna lite av det jag bär på dagligen och hoppas ni hjälper mig bära lite av dess tyngd.


 


Nu mina fina läsare och vänner ska jag önska er en trevlig Söndag trots höstens bittra gråhet, så hoppas jag dagen bjuder upp till någonting alldeles extra.





Rösta på mig!

 

English Version

pleasant meetings
Comment by Tove Brandt Birkeland - Sunday, October 19 08:14
Yesterday offered a pleasant meetings, it was the book fair in Saffle library and we got some argue our books. We got Saffle library to purchase of each Red Winter Angel and Ankharen for lending so now at last we are in a library. Great fun.
In addition to these, we sold actually two books per man. We also talked a lot about our books during our meeting with Värmländska Writers Association of which we are members, and so it was chosen in yet a member. Always nice to meet writing friends. Actually wish that you could hold with one skrivarträff interested in Arvika neighborhood. There are others in our group running so and it seems the really nice, they meet at each other, reading their texts, writing together, have small writing exercises and preparing food and then invite each other on this. Maybe we'll try to pull together something like this themselves.

Today it will be to build on our course, must get together part 1 and get ahead a little. The fact is that it is difficult to put together a sustainable rate, but crazy fun.
I just hope that those who will take the course will then find that it is good, funny, and open them up for writing in all its forms.

Missing so much in my life, sleep is one of those things. When her husband sleeps well I sit here and think. Thinking and re-thinking. Yes it is strange how things get in life, to have a child in heaven, it was not previously on my world map. That I would stand there in front of his photograph, caressing his cheek daily and light the candles so he must find homes, so did I never, not me, but others might not.
    That I would miss my children so I almost completely flaws inside, this makes me paralyzed and are not so strange.
    All that stuff that you as a mother dreams of, all we would do, what will never happen it is terribly difficult to deal with.

Some days I miss God in my life, where is he? Should he not support me, give me the strength and show me that my baby's happy, let him guest in me now and then. I pray and I pray, but responses will not feel abandoned.
Lacking that real heartfelt joy and freedom I had inside before Kim took her own life, when I log with the heart, now I smile, but it is small the facades that are constantly splitting, tearing and hurts.
The soul is aching and my inner pain. My child is an angel and I do not want it to be so, I want him to come back to tickle me so I hisnar, he smiles his warmest of smiles and rubs me laugh so I almost get croup.
The loss I feel makes it sometimes so difficult to grasp the other things that I should concentrate on in order to create a future, I'm trying but still are the inner valleys that I fall into. Black holes of powerlessness feelings, why Kim, why my son?
    Sure, I know this does not make it better but sometimes I need to lift the valve and let some steam escape. You'll just have to put up with this. I invite you into my grief table, getting to know a little of what I carry on a daily basis and hope you will help me carry some of its weight.


Now my lovely readers and friends, I wish you a nice Sunday despite the bitter autumn grayness, so I hope the day offers up to something extraordinary.

 

Av Tove Birkeland Brandt - 16 oktober 2014 08:39

Morgon har grytt, kanske har tuppen sjungit sin visa. Vad vet jag? Själv vaknade jag av en förmanande röst som gav mig ett datum, undrar bara till vad. Samma dag som jag ska vara på A-kassemöte på AF. Fick ett klockslag också men det var jag inte vaken nog att uppfatta. Jaja, det får väl bli en överraskning denna dag.


Ska försöka öppna mitt manus idag och läsa lite, kanske kan jag se hur jag kan göra bra ändringar för att öka läsflödet. Mina transportsträckor är för långa utan bärande kullar. Inte bra och jag har haft en lång tids skrivtorka

Kanske beror detta på dåliga prioriteringar, känns ju faktiskt som om ingenting har fungerat i mitt inre under en lång tid. Träningen gick i väggen, jobbet försvann, man utsattes för människors vidrigheter, döden kom på besök igen och jag har bara känt mig så nere hela tiden, så låg.

Vinet har varit en vän och detta skall nu bytas ut mot kolsyrat vatten så att man kan återvinna mark, återtagande av träningen påbörjades igår och jag har tänkt varannan dags träning. Måndag, Onsdag och Fredag helgen fritt till att börja med i alla fall. Känner träningsvärk sedan igår om jag ska vara ärlig men detta är ju endast skönt. Så gäller det att komma tillrätta med nyttigt ätande och stort botkapande av onyttigheter. Depressionen kallar alltid fram det sämsta på alla plan.


Fann en ny inspirerande app igår.Gourmetkockar någonting hette den, vilka bilder; man får sådan lust att laga mat då man ser sådant där. - Kan ju vara kocken inom mig som talar, men sedan så har jag ju stående men sedan min Gastric bypass operation, ingenting fungerar längre när det gäller mat. Illamående byter ständigt av varandra "dump, dump och åter dump", även detta bidrar till att öka på min depression. Men fan den som ger sig, bara att hänga i och kämpa vidare detta är ju mitt liv.

Men nu har jag allt gnällt på tok för mycket ett tag, får bli ändring på det planet.


Nej nu ska jag lämna er en stund och göra ett besök i bokens värld. Mimmi och Micke skall få lite nya problem att ta tag i trots att de är nygifta, mmm får bara klura ut vad de skall mötas av..

Så älskade läsare ha en förträfflig dag och stor kram på er.

   

Rösta på mig!

Av Tove Birkeland Brandt - 15 oktober 2014 15:36

Har idag vaknat upp och haft en bättre dag, skönt då vissa dagar kan kännas så. Jag startade med att plocka ur diskmaskinen och plocka i det som stod i diskhon. bryggde lite kaffe, eldade i pannan och så gjorde jag slag i saken och ställde mig på crosstrainern för ett första träningspass på mycket länge. Känns riktigt bra att få det gjort även om det var riktigt trögt denna första gång. 25 minuter blev det och efter detta en välbehövlig dusch, känner mig stolt över mig själv.

En klar väg mot förbättring måste jag säga, bara att fortsätta på den banan nu.


Kursbyggnationen fortsätter. Har lagt in en ruta i varje lektionsbrev som är viktigt att tänka på då man skriver texter och det ser väldigt bra ut tycker jag. Sedan har jag även gjort en del justeringar på kursbrev ett,  lite mera text som jag vill ha med. Maken har kollat andra grejer till kursen och det är upplägg vi får sitta och gå igenom tillsammans innan vi kan bygga vidare. Vi tar en sak i taget nu, noggrannhet är viktigt. Allt måste kännas bra, det är inte gjort i en handvändning att skapa en kurs för andra som vill skriva. Men riktigt roligt.


Just nu sitter jag här med en hungrig mage och en underbar make i köket som lagar kycklinggryta (currystyle), bara vet att det kommer smaka underbart.

Så den som väntar på någonting gott, väntar ju aldrig för länge sägs det. Annars blir det väl att fortsätta jobba lite med kursmaterialet, lite teve och så klart en hel massa slappande idag.


Gårdagen var vi hem till mor och far, hjälpte till att rusta altanen inför höst och vintersäsongen, bytte säng åt mamma i teverummet så hon får sova bättre. Flyttade istället bäddsoffan in till pappas rum och tack och lov gick hans lådor under den precis, annars hade vi fått problem. Blev ju också en vända med dammsugaren och skurmoppen i huset,  samt lite avtorkning i kök och på toaletten och så for vi till apoteket och handlade två par nya stödstrumpor till mamma. Alltid en massa på vårt schema så lite lugn och ro är faktiskt skönt ibland.

Hösten har verkligen kommit till oss nu, löven dalar ned från träden, älgjakten är i full gång och det är grått ute, nästan lite tungt.


Har fått massor av nya facebookvänner och det känns riktigt roligt med alla förfrågningar som trillar in. Nya bekanta är alltid roligt, fyller livet med nytt innehåll. Så Tack får jag säga.

Väntar på lördagen då jag och maken skall på bokmässa i Säffle bibliotek samt på Möte med Värmländska författarsällskapet, blir en trevlig avkoppling från vardagens jobbsökande. Kanske ses vi i Säffle...


Säffle Bokmässa 2014 på Säffle bibliotek

Lördag 18 oktober kl. 10.00-16.00

Årets tema: Säffle mitt i världen

Kom och titta och ströva bland Säffles författare och bokskatter!

Dessutom program med anknytning till Säffles kultur och historia, utställningar, bild- och filmvisning, musik och poesi.

Välkommen till en spännande litteraturdag!

Fri entré

Mer info: www. saffle.se, www. facebook.com/Saffle Bokmassa

 

Rösta på mig!

Av Tove Birkeland Brandt - 12 oktober 2014 12:09

Idag har det varit ett omvårdnadsprogram här hemma. Toby har fått sig ett riktigt höstbad så nu ska grabben torka och efter det blir det några timmar av pälsvård. Tror faktiskt inte lillgrabben ser fram emot det, han brukar krypa fram över golvet då det är dags för att kamma eller borsta sig. Men matte är hård, det måste göras så vi får ta oss an det även om det blir protester. Det blir ju i alla fall belöning efterråt, med massor av extra gotta.


Äppelvinet som jag satt, på mina astrakanäpplen (fallfrukt), har också fått ny behandling idag. Jag har hällt över det i en ny dunk, silat, skakat haft i jässtopp och slutligen tillsatt mitt klarningsmedel. Nu får allt ha sin gilla gång och jag hoppas det blir välsmakande då det klarnar upp helt. Får ta den tid det vill, bara roligt att ha satt en dunk äppelvin själv av sin trädgårsfrukt. Tror det blir ca 23 liter av det.


Matplanering. Det är tänkt att bli stekt strömming och potatis här hemma idag samt lite sylt kanske, eller så väljer jag lite skirat smör till det hela. Kan ju även välja att marinera firrarna lite i senapsmarinad innan, får nog tänka på det här en liten stund till. Ett är i alla fall bestämt och det är att dagens rätt är strömming sedan får det ta sin egen form efter hand :-), ska vi säga så...


Annars är huvudet fullt av tankar.Vaknade i morse av att tårarna trillade nedför kinderna, kände sådan enorm saknad efter Kim. Vissa stunder är för jävliga och det får jag leva med, det kostar känslomässigt att förlora sitt barn och hel blir man då aldrig mera. Men jag fungerar ju behjälpligt i livet trots allt det jag gått igenom, så jag tror han ser till mig här nere. Önskar ju bara att jag kunde se honom, känna hans närhet och så för det är förbannat tomt i livet utan min lilla hiphopare som livar upp det.

Hösten är en tid som är extra tung för mig, gråtrist och regnig, naturen som går i träda, växter som dör och säger farväl. Jag känner av detta på ett betungande sätt, sedan så finns det så klart bra saker också man kan elda i öppna spisen, det finns svampar i skogen även om jag inte plockat några i år.

Men när det gäller mitt humör så sjunker det alltid en grad vid den här tiden på året.

 

ÄLSKAD; SAKNAD OCH ALDRIG NÅGONSIN GLÖMD   



Rösta på mig!

Av Tove Birkeland Brandt - 11 oktober 2014 10:27

Så var det dags att åter lära sig lite nytt, blir strax en välbehövlig kurs i programvaran teamviewer för att komma igång och skapa våran distanskurs i skrivande. Gud det känns spännande och stort det här.

Det är mycket som sker i huvudet just nu, tankar på olika böcker som ligger i startgropen, kursen, min följebok efter Röd Vinterängel som måste bearbetas lite innan den ges ut. Prioriteringar som måste göras. Tankar på Värmländska bokmässan och en omstyling av mig själv från att vara så jädra grå till att sticka ut så man minns mig.


Hade varit kul om något företag velat styla mig gratis, så hade jag kunnat sätta upp en liten reklamskylt att författarinnan har stylats inför bokmässan av...

Någon som vill nappa på förlaget???

 

Funderar på att ta en tur bort, känns som en bra dag att åka bil och njuta av nuet. Livet är för kort och man måste hinna rå om varandra lite, allting handlar om prioriteringar, känslor och att verkligen lyssna på sin inre röst. Någonting som jag i mitt nuvarande tillstånd måste göra för att må ok och kunna gå framåt i mitt liv.

Senaste tiden har det varit en hel del ljus tända för de som lämnat oss här hemma, det går i vågor hur jag känner att behovet är. Men ljusen ger mig en länk av närhet så de får brinna för de jag saknar. 

Min älskade son och också svärfar som nyligen gett sig av till andra sidan. Läste senast idag att de anhöriga finns nära oss i början för att sedan lämna oss då de ser att vi klarar av att stå upp på egna ben. Kanske är det så det blev med Kimpan då allting blev så tyst. Dock är saknaden enorm vissa dagar och jag svär fortfarande över min krossade framtid, drömmarna som försvann, barnbarnen som inte kom, alla glada och lyckliga ögonblick med min son. Sedan reser jag mig igen och lever som jag vet att han ville jag skulle göra, lever för oss båda eftersom han alltid vandrar med mig genom mitt hjärtas sorg

.    

Rösta på mig!

Av Tove Birkeland Brandt - 10 oktober 2014 16:57

En kamp för att orka leva utan Dig

Av Tove Birkeland Brandt - 27 februari 2011 11:36

  

Tiden skall vara en faktor som är bra för mig har jag förstått och jag tror att det kan vara så, det är nog enda gången tiden läker, ja inte alla såren men till viss del kanske det kan ge mig kraft och ork.

Det är en total saknad, det är en total förintelse att mista dig, inget man kan föreställa sig om man inte stått där, med poliserna i dörren och dödsbeskedet, att man förlorat sitt barn, att ens barn har tagit sitt liv, det är en kris, det är en total katastrof och jag vet inte om jag någonsin mera kommer att läka ifrån detta, saknaden är så enorm, skulden , ja allt är så ofattbart hårt och stort.

Visst du bodde inte hemma hos mig längre, men du var min son och jag älskade dig så som bara en mor kan göra, att du försvann gjorde att även jag gjorde det på ett mycket konstigt sätt. Jag har svårt att förmedla vad jag känner, jag har svårt att säga att jag ligger som ett flöte och doppar upp och ned i sorgens hav och var gång jag dyker under känns det som helvetet öppnar sig och drar mig vidare, jag försöker hålla uppe mitt huvud, jag försöker vara den jag var men det går inte, allt är förändrat för mig, du är borta.

Visst älskar jag dina syskon med samma intensitet men snälla de är kvar och du har försvunnit för alltid, jag vet att nu måste vi vara rädda om varandra, extra rädda, ta vara på livet, men jag sörjer Dig och orden jag känner räcker inte till.

Sekunder blir till minuter och vidare till timmar som blir dagar och veckor och slutligen månader  men jag känner mig som då den 2 januari i år, jag känner mig så förlamad av sorg och smärta att jag inte orkar mer än att kämpa för att orka ännu en dag utan Dig.

Jag undrar om du visste hur mycket du betydde, jag undrar om jag visat dig vad jag kände, jag har så många funderingar inom mig, jag pratar inte längre, jag tänker och tänker och tänker.

Jag är din mamma och jag älskar dig i evighet och mina ljusa stunder är minnena av Dig, då lever du och är här nu med Mig...

Mamma

---------------------------------------------------------

Varför tog du ditt liv och lämnade mig här

Av Tove Birkeland Brandt - 25 februari 2011 12:52

  

Jag sitter här hemma, skriver till Dig. Jag undrar om du kan höra, om du kan känna med mig även om du lämnat mig, även om du lämnat jordens liv.

Jag har så mycket frågor omkring livsåskådning, livet efter detta, om döden och om dig, det går hand i hand på något vis. Försöker komma till ro, läser om meditationens kraft och försöker finna en fristad. Jag har tänt dina ljus, de brinner här på köksbordet, de lyser bara för dig, jag har tre stycken som symboliserar TRO, HOPP, KÄRLEK. Jag vill tro att vi ses igen, hopp för en framtid även utan dig att detta skall vara något jag orkar och kärlek för all den kärlek jag kände och som du gav till oss alla älskade Kim. Jag ser så ofta ditt skrattande ansikte för mitt inre, jag ser den där speciella glimten i dina ögon som bara du kunde ha, du var så charmig en sådan otroligt vacker kille, min son. Hur kunde du ge dig av, vi behövde dig, vi älskade dig. Jag vet inte om du hör mig just nu Kim, men om detta är möjligt så ber jag dig vaka över oss alla tills den dagen vi kan ses igen, vi behöver en ängel i våra liv, du var den ängeln då du levde och jag hoppas du kan var vår skyddsängel nu då du lämnat oss alla här. Vi behöver den styrka du hade inom dig och som vi själva inte besitter, du var så stark min son i alla fall trodde vi ju det. Du blev bara 17 år gammal, så nära inpå din 18 års dag som du tog ditt liv, allt hade ju förändrats genom denna födelsedag, du hade haft möjlighet att själv styra ditt liv. Känslorna bar svallar inom mig, jag fattar inte, jag vill ju inte förstå att du min älskade som är DÖD, jag vill ju att du kommer hem nu, hem till mammas varma famn, men detta är det enda som inte går längre och jag ska leva med att famnen för alltid är tom, mitt hjärta kramas så hårt där inne i mitt bröst, det känns som det skall spricka, jag saknar Dig, jag saknar ditt smittande skratt och ditt underbara leende, fattar inte varför livet var tvungen att vara så hårt mot oss, varför du behövde gå. Jag vet att jag måste tänka på de som är kvar, försöka focusera på dem, men jag klarar det ju inte, jag vill ha dig kvar. Sorgen håller mig fast i ett järngrepp, tårarna rinner, Inte Du lilla Kim, inte Du.

Varför går alltid de snällaste människorna först? Jag känner sådan ångest över att inte förstått att du var deprimerad, att jag inte tog mig tiden att förstå, jag hade gjort vad som helst för att hjälpa dig och du måste ha känt att jag inte fanns som ditt stöd för du sa ingenting, herregud vilket straff jag skall leva med, vad självupptagenhet kostar. Jag tog för givet att du förstod att jag älskade dig över allt annat, jag tog förgivet att vi hade varandra i en evighet och se hur det blev, nu står jag här, tårarna rinner och sorgen äter upp mig, Nu, då allt är försent, NU fattar jag vad livet går ut på och att andra saker är oviktiga, att man måste stanna upp, att man måste prioritera. Förlåt mig Kim, förlåt din mamma, för allt jag gjort har jag gjort av kärlek till Dig, men jag fattade inte att du behövde Mig, min tid. Du hade min kärlek, men du sa ingenting och nu kan jag aldrig hjälpa dig mera, vissa stunder står jag inte ut, jag funderar på varför livet inte kunnat gett oss mera tid, mera förståelse, varför Nu när allt är försent?

Mamma

Av Tove Birkeland Brandt - 10 oktober 2014 16:25

Idag blev det ett besök på Avonova vårdcentral, för att ta nya prover och se hur mitt kalcium upptag är. Senast var det fel på proverna och det vore skönt om detta var tillfälligt bara. Naturligtvis var det samma visa denna gången på Avonova, inga förberedelser gjorda trots kontakt med dem 4 ggr om samma ärende. Bara att sitta och vänta så läkaren fick beställa proverna. Men nu är det gjort och det känns skönt. Släppte ifrån mig blod med lätthet i de fyra rören som togs ur min arm.


Maken ringde åter tandläkaren och fick komma på ett nytt besök hos dem för att se vad värken som pågått i 3 veckor berott på. Man fann ett hål i tanden som satt vid den utdragna och den behövde dessutom rotfyllas. Inte så konstigt att maken haft ont, det var öppet in till pulpan och han var inflammerad. Men nu har man lagt dit en provisorisk lagning och jag tror jag fått min nallebjörn tillbaka här hemma. Just nu står han och lagar en god middag till mig "torsk med mos, sandefjordsås och smöroch -vitlöksslungade rotsaker. Bara mums detta.


Innan besöket på folktandvården blev det tid att sitta på biblioteket en stund och det var givande. Vi fann två böcker som tar upp saker om Skasåstrakten och i den ena fanns det bra dokumentationer av våra fd släkthus.

Tyvärr föramledde korsande tider att vi fick ställa in kursen på teamviewer idag men vi hoppas kunna få den i morgon vid 11-tiden. En del att lära för att komma igång med kursbyggandet. Så fruktansvärt spännande detta ska bli. Har även hört av mig till en kvinna som kontaktat mig om en bok och väntar på respons från henne.


Efter tandläkarbesöket, åkte vi vidare till mamma. Ville visa henne böckerna vi lånat och låta henne se lite från sitt barndomshem igen. Hon kände igen mycket och berättade en hel del, vi fick läsa igenom tre nedtecknade episoder i hennes liv från Skasås och mer kommer det att bli. Riktigt roligt, men nu måste jag styra in henne lite på kvinnorna och matlagningen. Vardagsbestyren, skördetider mm mm

Det skall ju bli en historisk "Värmländsk", kokbok med anrika släktrecept och berättelser ur det lantliga livet. Ett gemensamt projekt för mig och maken att jobba på. Faktum är att det känns väldigt annorlunda att göra någonting ihop när det gäller skrivande och vansinnigt roligt på samma gång. Grundidén är min och jag har ruvat på den några år, men nu så gör vi slag i saken. tillsammans.

Tror det blir bra med dubbla kockar här :-)

 

Bilden kommer från recept.nu så det är inte från makens middag men den kommer bli i ett liknande stuk.

Rösta på mig!

Presentation


Right now I'm between two jobs, but I'll probably start working as a personal assistant soon

Våra böcker finns att köpa här

Tänd ett ljus för den du saknar

Boken för de efterlevande

FRISIM

Arkiv

NYHETER

Counter of my visists from 18th of august

Förhindra Självmord

Jag vill förhindra självmord

 

 

Självmordstankar

http://www.spes.nu/index.php

 

Det måste bli en nollvisison för självmorden, går du i självmordstankar eller har du någon när som gjort det, gå gärna ut här och läs.

Minnesalbum för Kim Lindqvist

 

                            

Minnessidor Kim Lindqvist

http://minnesalbum.fonus.se/index.php?page_id=18&sign=336e0d436b245f7f625e8eaa2bac2b38

Sök under dödsannons/minnessidor och efter Kim Lindqvist, Värmland, Sunne

samt

 

För min son Kim Lindqvist

f. 1993-02-16

d. 2011-01-02

 

Minnessida/Till minne av

http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1357

Hjälpsidor

Prenumeration av SKRIVA

 

Passa på att testa tidningen Skriva genom detta exklusiva erbjudande:

 

http://www.prenservice.se/bestallpren.aspx?titel=105&kampanj=105137

Gästbok

NYTT

Twingly Blog Search link:http://blog.forfattartips.se/ sort:published Fler länkar till bloggen

BLOGGERFY

Länkar

Skaffa Trafik

Översätt Bloggen

Gladapannkakan gratis dejting

 

Gladapannkakan kan du möta livet, framtiden och den stora kärleken. 

 

Fråga mig

367 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Skaffa trafik till din sida Gratis

Fixa trafik till din sida

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=angelshare

Tracking

My Topsites List DreamHost Coupon Vardagsbetraktelser bloggar Personligt mobilt bredband My Topsites List SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

fixa trafik till din sida

Trafikera blogg

BloggRegistret.se Följ min blogg med Bloglovin My Topsites List Bloggupdate.se BloggRanking Bloggparaden Allmänt
Toppblogg.se Reggad på Commo.se Vardagsbetraktelser bloggar Blog Ping Site fansbyte Svenska Bloggar Blogg topplista - Superbloggen.se Bloggparaden Instagram hiphone 4 Besökstoppen bloggdesign

Ovido - Quiz & Flashcards